du mördar tiden åt mig. du är min pistol

Hon kan inte ses i helgen säger hon. "Jag ska till mina föräldrar så det blir lite svårt". Messet i fredags löste mig från mina band hit hem och jag kunde åka på konsert. Världens bästa konsert.
På tåget hem står jag upp i vagnen. Jag gillar att stå när jag åker tåg.
Håller mig i den gula stången när någon kommer fram mot mig. Det är hon. Fröken Upptagen.
Hon kramar mig hårt och länge och jag vill aldrig släppa. Hon säger att det inte gick något tåg som passade och var billigt nog och att hon ska åka tidigt nästa morgon istället. "Kom, vi går och sätter oss".
Jag sätter mig på sätet brevid och lägger händerna på hennes ben. Jag tar mig lite friheter, säger jag och hon ler och säger att det får jag.
Jag för fingrarna genom hennes hår medan hon pratar om sin vecka och vi kliver av och går mot den oundvikliga hejdå-punkten. Jag vet att hon inte kommer att följa med upp eftersom hon måste packa och tåget går jättetidigt, bara om några timmar. Jag säger det högt medan jag kramar henne och hon skrattar bekräftande.
Fastnar med blicken och tittar på hennes ansikte. Hon är fantastiskt fin och jag undrar om jag kan pussa henne innan jag går. Förmodligen inte, men jag lutar mig ändå fram i ett pojkaktigt försök.
Hon vänder bort ansiktet och jag kramar henne snabbt istället. Säger hej då och går hem.
Väl hemma sitter jag och stirrar i taket i två timmar. Messar fröken 19 från ifjol och bestämmer att vi ska ses på lördagkväll.

Fuck the pain away tänker jag och hoppas att sömnen ska komma snart.

På lördagen innan kvällen kommer så skaffar jag mig en till på internet. Det går snabbt. En som faktiskt svarar på mess och som jag pratar med på telefonen i över en timme om ingenting. Hon är fin och ganska bra.

Men jag är kär i fröken upptagen. Vad fan håller jag på med.