Idag har jag fått mina drömmar krossade och min framtid tillintetgjord. Jag kommer aldrig att bli mig själv igen. Inget kommer att få mig på bättre humör. Möjligen om ett par svenska institutioner sprängdes i bitar, inklusive deras paragrafridande jävla personal.
Det jag våndas mest över är all hushållsadministration som jag nu tvingas till. Det ska samlas in papper och skrivas brev och pratas med slipskukar på myndigheter. Glööö, jag kommer att dö av tristess och telefonköutmattning.
Och ja, det faktum att det delvis är mitt eget fel gör inte saken bättre.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
1 vecka sedan
2 kommentarer:
kom du på nåt för sent igen? ;)
/katten
jag vet inte.
Skicka en kommentar