Samtidigt pågår det en mediacirkus med den goe Julian Assange som direktör. I ett, för den här typen av fall, klassiskt våldtäktscasemanér struttar han omkring framför media helt oberörd med ett entourage av dyra advokater (som ställer upp gratis så klart) och presenterar nummer efter nummer av fantastiska fakta och påhopp till höger och vänster. Allt detta medan media rapporterar med en klar vinkling till hans fördel.
Han är helt klart utsatt för en internationell komplott och i huvudsak handlar det om att han i slutändan kan komma att utlämnas till USA där han kan bli dömd till döden för spioneri eller nåt sånt.
Jag ser på spektaklet och tänker på hur Katarina Wennstam beskriver mediarapporteringen runt olika fall; Vit, rakryggad stilig man från medelklassen utmålas sällan som skyldig i media.
I en annan del av världen sitter två tjejer som anmält en kille för ofredande respektive våldtäkt. Jag undrar vad dom tänker om allt det här. Jag undrar vad dom tänker när dom ser seriefiguren där i TV stå och prata om rättvisa. Jag undrar om dom också får en sån där hygglig, vältalig dyringadvokat gratis när det är dags för rättegång. Om det nu nånsin blir någon.
---
Korr.
Det är ju inte kvinnorna som anmält. De vände sig till polisen för att undersöka om det gick att tvinga Assange till hivtest, då han mot deras vilja fått utlösning i dem. Eftersom våldtäkt faller under allmänt åtal behövdes ingen polisanmälan från kvinnorna, utan den gjordes alltså av polisen.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
4 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar