Stackars dumma Harold

omomom

2012-02-06T10:34:00.002+01:00

Ibland, eller rätt ofta faktiskt, hör jag mig själv säga samma sak flera gånger under en konversation med folk här på jobbet. Det kan handla om att jag ska berätta om var något är eller hur något fungerar. Idag sa jag samma sak fem gånger om en grej vi pratade om. Alltså, är det jag eller dom som är cp (man får inte säga cp för då kan man bli så) när sånt händer liksom.
Jag tänker att folk borde börja lyssna lite bättre första gången. Eller så kanske dom är som jag som står och funderar på andra viktiga saker när folk berättar grejer för mig.
Damp säger du, nä jag hade bara roligare saker att tänka på medan du babblade.

konst och konst

2012-02-03T10:11:00.001+01:00

Hej Sverige.
Min tjej är konstnär. Hon målar supergullig tavlor med fjärilar och mönster och man bli liksom glad när man tittar på dom.
Hon har inget som helst erkännande i konstvärlden och/för DN har aldrig skrivit om något hon gjort. En gång målade hon ett konstverk på en vägg i en företagslokal här i stan. Det är väl typ det.

Paul McCarthy är en annan konstnär. Han är världskändis (i konstvärlden) och för några år sedan så gick vi och såg hans utställning på moderna här i stan.
I tio minuter kan man få se en film om en man i tomtedräkt som sitter under ett bord och gungar medan en halvnaken tjej springer omkring i rummet med en hink och en tub tandkräm medan hon stönar högt. Vid bordet sitter en annan tjej i barbiekläder och dunkar ett glas sakta mor bordsskivan.

Eller den här filmen som vi stirrade hålögt på både länge och väl, samtidigt som vi undrade om vi kanske inte var så där kulturella som dom andra som faktiskt satt ner och tittade.

åh tiden. tiden

2012-02-02T12:59:00.001+01:00

När man tänker på tiden så händer det att man känner sig liksom panikslagen och ledsen på samma gång. Den är ju så kort, tiden. Och nu har hälften gått och man kan inte stanna den eller liksom vända på timglaset heller.
Och skräcken man känner när man tänker på sitt ofödda barn och att man fattar att när barnet liksom finns på riktigt och har egna skor och en jacka på hängaren i hallen och när dom kryper upp i ens knä och somnar, det är då den riktiga skräcken kommer. För tänk om barnet dör. Alltså inga lära-gå hjälmar eller eluttagsskydd i världen kan ju hjälpa mot sjukdomar och bilar på fel sida vägen.

Skräcken att förlora sitt barn. Alltså redan.

dröm

2012-01-30T09:37:00.003+01:00

I drömmen gick jag på enorma styltor genom landet. Jag skulle hem.
Alltså styltorna var så enormt långa så ibland kunde jag sätta mig ner på ett hyreshustak för att vila lite. Grejen var att i början gick det jättebra att gå på dom, det liksom flöt fram och jag hade inga bekymmer alls med höjden. Sen började jag inse att om jag faller så dör jag med stor säkerhet. Efter den insikten så vågade jag inte gå längre, och till och med att sitta på hustaken var en svår plåga för rädslan.
Plötsligt säger jag till mig själv att fan ta det här, och blir arg så arg på styltorna och på vägen nedanför mig och på hustaken runt om mig, men mest arg är jag på att jag inte vågar gå längre, och plötsligt kan jag gå på dom igen. Jag springer faktiskt lite också. Samtidigt som jag svär över min situation och styltorna.

Se där vad man kan bli påmind om i drömmen. Och vad mycket man kan lära sig av det om man inte drömde som jag inatt.

Ni kan tacka mig sen då ok.

svaret

2012-01-30T07:45:00.001+01:00

Ja, jag fick ju ett svar från DO då. Det kom väldans snabbt och det är ju kul. Så här såg det ut:

----

Hej, Diskrimineringsombudsmannen, DO, har mottagit din fråga.

Förbudet mot diskriminering är konstruerat så att det bygger på en jämförelse. Definitionen på diskriminering är att någon missgynnas genom att behandlas sämre, ex nekas en förmån, än någon annan behandlas i en jämförbar situation. När det gäller själva mödravåden skulle en domstol antaglingen anse att en man inte är i en jämförbar situation med en gravid kvinna eftersom han fysiskt inte bär barnet (detsamma skulle gälla den kvinna i samkönade förhållanden som inte är gravid). Då är det inte att anse som könsddiskriminering att en man inte har samma förmåner som en gravid kvinna när det gäller mödravård.

Sen är det ju som du skriver mycket annat man som blivande förälder får veta och lära sig och får tillfälle att fråga om när man besöker mödravården. Då kan det vara en orättvisa att den ena föräldern, den gravida kvinnan, får det när hon besöker mödravården. Mot den bakgrunden kan man argumentera för att det är diskriminerande om enbart kvinnliga och inte manliga blivande föräldrar får förmånen att på betald arbetstid gå dit. Ett motargument är kanske att en gravid kvinna som går på specifik föräldrautnildning eller liknande som inte innebär ren mödravård inte heller skulle få göra det på betald arbetstid.

Det är bara en domstol som slutgiltigt kan avgöra om en situation är brott mot könsdiskrimineringsförbudet.

----

Jag tolkar det som att det finns utrymme för argumentation, men att man i längden inte skulle få rätt. Vuxen och terapeutad som jag är väljer jag att fortsättningsvis endast påpeka missförhållandet här på jobbet istället. Vem orkar gå till domstol för det där liksom. Jag går till fikarummet istället.

och mailet till DO

2012-01-25T14:43:00.001+01:00

Alltså, jag kunde inte låta bli. Så nu har jag mailat DO om mitt stora bekymmer med MVC-besöken.
Så här är mailet utformat. När svaret kommer så postar jag väl det med då tänker jag.

MVH

Rättshaveristen

----------------------------------------------------------

Hej

På min arbetsplats (ett statligt verk) så har vi en regel i vårt
centrala och lokala avtal som säger:

---
Ledighet med lön

Om det behövs får en arbetstagare vara ledig utan löneavdrag för
läkar- eller tandläkarbesök mm i följande fall:
a) vid besök hos läkare, företagshälsovård, öppen vård eller
mödravårdscentral.
---

Jag kollade upp om jag som kille får göra anspråk på denna regel när
jag och min flickvän går till mödravårdscentralen.
Informationen jag får är att den regeln endast gäller "mamman".
Det finns inte uttryckligen i skrift utan är enligt HR en
tolkningsfråga och att tolkningen är att endast mamman får göra
anspråket.

Jag är av uppfattningen att jag faktiskt också ska ha ett barn och att
informationen som ges på MVC faktiskt angår båda föräldrarna. MVC idag
handlar ju om så mycket mer än att mäta och väga. Vi får information
och svar på frågor som båda är intresserade av. Dessutom tycker jag
att man ska dela på ansvaret och all oro som kommer med att vänta
barn.
Detta är vad jag kan se en normstyrd regel och skulle det explicit stå
"endast mamman" i avtalet så skulle det väl vara ett solklart fall av
diskriminering.
Utöver det kan man undra hur det skulle tillämpas på ett lesbiskt par
där faktiskt båda ska bli mamma.

Jag vill gå vidare med detta till facket men undrar vad jag har för chanser.

Kan ni svara på det tro?

en liten undran

2012-01-24T12:58:00.001+01:00

Nu har jag undrat det här ett tag. Det här som man gör på Mödravårdscentralen alltså.
Jag följer ju med min tjej dit. Inte bara för att vara nåt slags stöd, jag är övertygad om att hon skulle fixa det själv även om jag inte var med. Mest för att jag tycker att jag är delaktig i det som händer. Jag ska ju också få barn liksom, tänker jag.
Men så tror jag inte att dom tänker på MVC faktiskt.
När jag är med så är det liksom som att jag inte är där. Dom frågar tjejen hur hon mår och hur hon har det och sen pratar dom lite om ditten och datten och jag skjuter in och säger att jag mår bra med. Inte för att jag känner att jag måste ta plats eller så. Mer för att jag faktiskt är där jag med. Det är VI som ska få barn. Inte bara en av oss. Visst, det är tjejen som bär barnet och alla kroppsliga förändringar, men jag har väl funderingar med. Och undringar om hur det är och hur det kommer att bli.

Jag säger inte att det är synd om mig på något sätt. Inte heller att det borde vara det. Men om jag tänker på det så är det jag som kommer att stå där bredvid min tjej medan hon kanske har sin största smärtupplevelse i livet. Det är jag som ska liksom ta om hand och trösta. Men hur gör man det liksom? Vem frågar mig om hur det känns och hur jag tänker om det?
Eller när tjejen säger att jag tycker att det är obehagligt när hon liksom petar sig hårt över magen, för jag tänker att akta bebisen. Sen skrattar dom lite åt mig och MVC säger till tjejen (utan att titta på mig) att "ja du känner ju liksom vad som är ok". Men jag vet ju inte det. Hur ska jag kunna veta det?
Så jag vill att dom på MVC ska titta på mig också. Och kanske fråga hur jag mår.
Tills dess så påminner jag dom om att jag är ok med.

Sen ringer jag till personalavdelningen för att få veta hur jag ska rapportera mina besök på MVC. Vi har ju trots allt ett personalavtal som säger att jag har rätt till att med lön vara ledig för besök på MVC.
Och personalmänniskan blir tyst och säger efter en stund att, "jaa, det är klart att du kan ju gå på MVC du med. Annars är det ju liksom MÖDRAvårdscentral som det heter.." Och jag blir stum och min haka hamnar i golvet och jag säger att men men jag ska ju få barn med och min tjej och jag vill att båda ska vara delaktiga".

För tanken slog mig aldrig. Att det bara var mamman som ska få stödet och ledigheten och all omtanke från samhället. Tanken slog mig aldrig att jag inte skulle ha rätt till det med.

Fast jag kanske överreagerar. Jag ska väl stanna på jobbet som alla män ska göra när deras kvinna ska få barn. Jag åker väl hem lite tidigare på lördagar så jag kan hjälpa till med ungen när tjejen ska diska och tvätta.

Update
Fick just veta att jag har inte rätt att ta ut nån betald tid för MVC-besöken. Det är bara mamman som får göra det. Pappan får betala med sin semester eller flextid för det.

Jag har en könsroll här, är det någon som har lite cement?

way back in 83

2012-01-24T08:32:00.003+01:00

1983 flyttade jag till småhålan. Jag var 11 år och fick veckopeng som jag använde till att köpa sura godisar på kiosken uppe i backen. Det var en sån kiosk där man fick säga "smågodis för tio kronor". Och sen peka och förklara "två såna, en sån, nä två, och fem såna".
När jag var tolv fick jag min första kassettbandspelare och jag började samla på vinylskivor trots att jag inte hade någon skivspelare. Jag och min morbror gick tillsammans till kiosken och han köpte godis för säkert trettio kronor och vi andra tittade på varandra och fantiserade om hur mycket pengar det egentligen fanns i hans plånbok. Tänk att man kunde köpa så mycket godis, bara man hade ett jobb.

När jag var 13 kom Howard Jones och jag bestämde mig för att jag skulle bli syntare. Jag läste på i OKEJ om hur man gjorde, sen sa jag till min mamma att nu fick hon inte ge mig några andra kläder än svarta. Sen blandade jag starkt sockervatten (syntare hade inte råd med köpehårspray) i sprayflaskor och använde till att skapa min syntfrisyr.
Howard. Han som jag avgudade i flera år. Jag kan fortfarande nästan alla texter och jag gillar fortfarande dom där syntställningarna som var uppställda. Jag sa på skolan att jag skulle ha hans frisyr men eftersom vi bara hade en frisör på byn så blev det liksom samma frisyr som alla andra när man var iväg.
Ett par år senare såg jag ut som Robert Smith istället och det blev ju ganska bra det med.

Jag och Bellen skolkade från friluftsdagen och åkte i smyg till stan och köpte Boys don't cry-skivan. Sen åkte vi hem till mig och smyglånade mammas skivspelare och satt och lyssnade. Vi sa till varandra att det här, det var det tyngsta som någonsin gjorts i musikväg, och veckan efter gick vi till skolan med spretigt hår, svarta kläder, utsmetat läppstift och kajal runt ögonen. Kajal hade jag bara ett par gånger för varje gång fick jag spö av den feta killen i åttan.
Något år senare när jag lyssnat på Pornography-skivan så insåg jag dock hur fel vi haft i vårt betyg till Boys-skivan. Jag fick också mitt första "jag är så olycklig-brev" av min granne Mia och träffade min numera äldsta vän som inledde vår vänskap med att plantera en femkilos hantel i min panna.

Nu tillhör jag väl dom som undrar vart Howard tog vägen och de som tycker att The Cure inte gjort något bra sedan Disintegration.
Iband kan man lyckligtvis bläddra tillbaka tiden lite.

tyckniker

2012-01-20T09:12:00.000+01:00

Det här internet, det är ju fullt av tyckare och uppfostrare. Själv är jag mer av en observatör måste jag erkänna.
Jag undrar ibland om det skulle vara värt att lägga sig i när det argumenteras på internet. Ni vet när man känner så där att shit vad jag vet mycket bättre än dom här om det här. Ibland skriver jag till och med mer eller mindre välformulerade inlägg själv. Sen brukar jag gå och fika eller nåt, och när jag kommer tillbaka så har liksom lusten att posta lagt sig. Sist jag la mig i en tråd på internet var när någon tyckte att scientologernas åsikter om psykvården faktiskt var värd att ta på allvar (det är dom inte).
Annars är det skönt ska ni veta, att inte behöva fläka ut sina åsikter som nån åsiktscenterfold till höger och vänster.

Om man prompt ska göra det dock, så tänker jag att man kan följa några enkla regler.

. Inlägg eller utlägg på internet kan vara ironi. Det är svårt att se och höra ironi afk, och ännu svårare att göra det på internet. Ta reda på det först alltså.
. Använd jag-formuleringar. Att börja meningar med 'du' gör att nästan alla människor känner sig anklagade. Då vill dom försvara sig och efter det går det bara utför.
. Försök inte uppfostra folk du knappt känner. Eller ens dom du känner. Ingen vill bli uppfostrad. Varken offentligt eller face to face. Inte av dig, inte av någon.
. Inse att människor inte är onda med avsikt. Alla har ett bagage av anknytningsmönster, erfarenheter och upplevelser som formar deras sätt att tänka och agera. Oftast undermedvetet. Alla tror att dom är goda människor och att resten av de inblandade inte är det.
. Enligt undersökningar anser över 90% av alla att dom är smartare än andra människor. I verkligheten är det naturligtvis en orimlig siffra, och knappt tio procent som faktiskt är det. Eller en procent om man vill att ännu fler ska vara osmarta (det vill man inte).
. När du skrivit ditt inlägg; gå och fika eller bajsa eller handla mat eller nåt som tar minst två timmar. Om du fortfarande håller med om det du skrivit efter det, posta skiten dårå.
. Om du skriver mer än tre inlägg som är över fem rader långa i en diskussion på internet så är du arg. Gå till en psykolog och red ut din ilska där istället.

Så, frågor på det. Nä.

han, hon, hen, den

2012-01-16T13:45:00.000+01:00

Det är ett jävla tjat om det där hen alltså. Hen kommer ursprungligen från forskningsvärlden (och bör stanna där) men har nu börjat användas av självutnämnda och/eller småutbildade genusvetare som vill könsneutralisera både det ena och det andra.
Det är ungefär lika givande och intressant att prata om vad/vem hen är som att diskutera vad IQ är och vem som har högt eller lågt dito.

Barnet som är på väg blir förmodligen en tjej. Med stor sannolikhet allafall. Men det spelar ju ingen roll alls. Jag tror inte för en sekund att om jag ger henne en rosa lekspis, eller något annat könsmärkt för den delen, att hon kommer att bli ett förtryckt våp som kommer att känna sig begränsad i livet. Inte heller tror jag att hon kommer att bli en sublimerande fotbollsälskande vrålapa om jag skulle ge henne en blå traktor.

Det jag tror kommer göra mer skillnad är att jag efter bästa förmåga och kunnande tänker försöka göra allt för att inte kommentera hennes eller andras kroppsegenskaper och prestationer eller högt döma ut andra människor medan hon lyssnar. Inte annars heller för den delen.

Jämlikhet mellan könen kommer inte med att vi visar hur lika vi måste vara, utan genom att visa hur ok det är att vara olika.

Det tror jag allafall.

blörk

2012-01-13T11:58:00.001+01:00

"Du har plats 47 i kön"

-Hej, jag skulle vilja beställa en blankett för inkomständring.
-Jaha, har du ett pågående eller uppkommande ärende hos försäkringskassan?
-Va? Eh, jag vet inte, jag ska få ett barn.
-Ok. Du vet att du inte behöver ändra din inkomst i förväg?
-Ja, jag vet, men man får göra det ändå va?
-Alltså, du behöver inte ändra den i förväg.
-Nänä, men man får göra det va?
-Du behöver inte ändra innan du har ett påbörjat ärende.
-Nä jag hörde det, men man FÅR göra det ändå eller?
-Jag kopplar dig till en handläggare.

Det här var alltså bara hos telefonist dårå.. Snart ska jag få prata med en "handläggare"

wtf!

2012-01-13T10:49:00.001+01:00

Varför är försäkringskassans vänta barn-information anpassad enbart för kvinnor? Får inte kllen barn också eller.
Nu måste jag alltså ringa till jävla förnedringskassan och sitta i telefonkö och sen behöva prata med nån low-life som kommer att behandla mig som ett barn och förklara vad inkomst och sånt är.
*förbereder mig på det värsta*

egot smsar låna

2012-01-12T13:08:00.002+01:00

Viktig person: -Ja, sen skulle vi behöva routing mellan dom här klienterna in på vrfQ och vrfX. Kan du hjälpa till med det?
Mitt ego: -Ja det är inga problem.
Viktig person: -Och vi skulle även behöva exportera vrf-info till dom externa routinginstanserna på router 1 och 2..
Mitt ego: -Inga problem, det fixar jag.
Viktig person: -Och kan du ordna så att vi får en lista med alla nät mappat mot interface och vlan, samt en lista över vilka virtuella routinginstanser som annonserar vilka nät till respektive interface..?
Egot: -Alltså, jag ordnar allt det. Inga problem. Nemas problemas.. Det fixar jag.

*springer till rummet och googlar krabba*

restnotering

2012-01-12T12:18:00.001+01:00

Dom här som liksom önskar sig ett visst kön på sitt barn. Varför gör dom det?
Spelar det verkligen roll liksom. Mitt enda svar på min egen fråga är att dom önskar att barnet får vissa egenskaperna, eller att dom vill kunna göra ditten och datten med barnet, och det, det är ju bara genusvidrigt.

Vi tog reda på kön enbart för att slippa spekulera, för att kunna välja namn och sluta kalla barnet för 'det'. Nu blev det förvisso ett namn som passar både kille och tjej, men det visste vi ju inte då. Och visst, jag säger fortfarande 'den' om barnet. Mest för att man ju faktiskt inte vet till 100% vad det blir.

Och dom här som får barn och bara måste berätta för hela världen alla siffror som är kopplade till barnet. Vikt, längd, tid det tog att föda, tidpunkt för födsel, hur många fingrar och tår osv. Hur viktigt är det för någon annan än sjukhuspersonalen egentligen. Och vad spelar det för roll hur stor eller hur många tår barnet har.
Jag fattar ingenting..

Genusvidriga prestationsfreaks är vad dom är.

ungar och ungar

2012-01-09T10:13:00.001+01:00

Är det inte sjukt konstigt egentligen, hur dåligt rustade människobarn är när dom kommer till världen. Man undrar hur vi ens kunnat bli så här många liksom, när bebisar dör av typ allt. Dom dör om dom inte får värme direkt, eller mat, eller kärlek eller överhuvudtaget så dör dom om det inte finns en vuxen där direkt. Helst ett sjukhus i närheten också.
Sköldpaddor dom lägger sina ägg, gräver ner dom i sanden och sen ba drar dom därifrån. Fatta traumat dom ungarna måste få när dom vaknar och inser att dom måste direkt ut och ner i vattnet för annars blir dom uppätna av nåt. Sen när dom äntligen är i vattnet så blir dom uppätna av nåt annat.

Fast när jag tänker efter så är det ju ganska många djur som tar hand om sina ungar direkt.
Men allafall. Hästbebisar, dom kan skutta omkring redan efter någon timme dom = gölligt.

bästa lyssnaren

2012-01-09T10:05:00.000+01:00

Har insett att jag börjat lyssna på råd. Man får sjukt bra tips av andra småbarnsföräldrar om vad man behöver och sånt. Det är ju typiskt duktigt av mig att lyssna på dom tycker jag.
Förra veckan så satt tjejen och jag och tyckte att vi var superduktiga för att vi hade skrapat ihop så mycket grejer till bebisen. vi har typ fem bodys och två tröjor samt ett skötbord och en säng. Gud så bra tänkte vi, nu har vi nästan allt. Sen kom nån och påpekade att man behöver mössor, vantar, overall, ätgrejor, underkläder, tusen ombyten i alla varianter samt en tvättmaskin. Minst.
Paniken.
Nu har vi allafall en tvättmaskin. Och internets intresse hoppas jag.

sjukt nöjd kund

2012-01-09T09:37:00.000+01:00

Är så sjukt nöjd med min tjej måste jag säga. Hon har precis samma konsumentmönster som jag, dvs obefintligt, vilket betyder att vi nästan aldrig tillbringar tid med att tjafsa om vem som köpt vad eller hur mycket pengar man får spendera per månad på "egna" grejer. Vi spenderar alla våra pengar på samma sak; familjen. Dvs hushåll, hund, katt och (ofödd) bebis.
Naturligt gemensam ekonomi ftw!

walkers

2012-01-09T09:08:00.000+01:00

Dom här som prompt ska ut på isen och gå/åka/springa varje år, vad är det med dom egentligen?
Orka skriva någe mer om det här liksom.
Sluta springa omkring på isen era mög.

dagens rätt

2011-12-14T09:11:00.000+01:00

Morgonen börjar med hårt jobb, MEW och två koppar kaffe extra starkt. Hemma växer flickans mage och ibland kan man känna att det rör sig där inne. Det är mer än svindlande att tänka sig framtiden nu. Ett barn som ska växa och kalla mig pappa. Jag som ska bli och vara det så bra jag nånsin tänkt mig. Man undrar hur svårt det kommer att bli. Jag ser framför mig alla dom där tv-scenerna man sett; Vi bakar tillsammans och vi badar på kvällarna, rullar runt i gräset eller kastar snöboll på varandra. Undrar hur det ska gå om det blir skrikiga nätter eller många sjukdomar efter varandra istället. Eller det blir det ju så klart med. Men hur kommer jag att fixa allt det liksom. Hur mycket tålamod man har, det kommer att testas snart är jag säker på.

Det ska bli en flicka. Det sa dom på ultraljudet. Eller dom kunde inte lova för då kunde man stämma dom för något tydligen, så dom sa att det är nittionio procent säkert att det blir det. Jag säger fortfarande den eller det om barnet. Det låter konstigt, men skvallrar kanske om hur svårt det är att ta till sig. Just nu är det ju bara en stor mage och en suddig grå bild på något som helt klart ser ut som ett barn. Inte verkligt på något sätt.

Hon ska allafall heta Elliot, det tror vi blir bra.

redovisning samhälle, historia och nutidsorientering

2011-11-30T13:52:00.001+01:00

Saker jag gillar att göra nummer 440.

Sitta i mörka utrymmen med bara en liten ljuskälla igång.
Ex:
Bil på natten, gärna när det regnar ute, med radiopanelen och instrumentbrädan igång på svagt ljus.
Toalett med bara värmeljus tända.
Filtkoja under bord med en ficklampa som ljuskälla.

Mysigt om ni frågar mig. Konstigt om du frågar andra.

Övriga saker jag tänker på är hur jag satt och väntade hos min kompis PO på att tjejen (som inte var tjejen då) skulle ringa/messa och säga att jag fick komma och hälsa på igen. Var lite kär redan då.

Andra trevliga grejer som händer är att bebismagen börjar synas på tjejen. Nu vill man bara ta på henne tighta långtröjor och sånt som gör att magen liksom syns jättemycket = superfint.

Och en gammal undran har blivit besvarad också. Den som handlar om att ligga med en gravid.
Inga problem rapporterade än så länge på den fronten

Ok så?

Man eller mus

2011-11-14T08:39:00.001+01:00

På onsdag ska vi få reda på om det är en pojke eller flicka. Det är ju liksom redan bestämt så vi tänker att vi kan lika gärna få veta det nu redan. Mest för att kunna stryka alla namnförslag som vi har.
Jag funderar på det där ibland. Hur viktigt man tycker att det är och så. Jag tycker ju inte att det spelar någon roll faktiskt, huvudsaken är väl att det blir ett friskt barn som växer upp till en god medborgare och allt det där.
Det är klart att alla saker man tänker om killen eller tjejen bara är genus och att man inte kan tänka så, så jag försöker att inte tänka så heller. Oavsett vad det blir så ska vi göra dom där sakerna som man annars lätt tänker att en kille eller tjej kan eller vill göra.
Men handla nån klänning till en pojke blir det inte allafall, det kan ni fetglömma era smutsiga genusäckel.

men va fan

2011-11-08T12:44:00.000+01:00

Sånt här gör mig till en ilsken medborgare helt klart.

Kollar runt lite på Stockholms bostadskö utifall man skulle vilja byta lägenhet och så. Och vad ser man om inte detta på en 4:a i Vasastaden;

Längsta anmälda kötider på denna lägenhet:
1964-10-01
1973-09-01
1977-02-01
1977-05-01
1978-11-01

Har man inte behövt en lägenhet på nästan FEMTIO år, då ska man fan inte stå kvar i kön era jävla knullare. Flytta er och sluta upp med att sabba statistiken.

knark e gott

2011-11-08T10:31:00.002+01:00

Jag tror att jag kanske knarkar för jag är fan sugen på smågodis heeeeela tiden. Nu bläddrade jag i dn på nätet och vad ser jag om inte en bild med massa smågodis. Jag kände direkt att jag måste gå upp till kiosken här uppe och köpa köpa köpa. Nomnomnom!

Jag kommer att bli en godistjock gubbe som ligger i soffan och låtsasäter mackor och fil fast jag i själv verket gömt godis under flingorna. Nomnomnom

öva mina färdigheter

2011-11-08T09:55:00.001+01:00

Alltså, ni som tjatar om hur jobbigt det är att ha barn. Ni har fan aldrig haft en hundvalp alltså. Inatt har jag och tjejen klivit upp typ åtta gånger och sprungit ut med hunden som haft rännskita. Alltså klockan fyra stod jag på knä och skurade rinnig hundbajs som låg i en stor pöl på hallgolvet och över mina (enda) skor som jag sen fick spola av i duschen. Efter det var jag tvungen att tvätta av hela mig eftersom det stänkt så förbannat när jag spolade med duschen.
Sen var det samma visa hela natten. Ut och stå i kylan medan valpen skuttar omkring som att inget hänt, för att sedan stanna upp och spreja backen med gamla köttbullar och benbitar.

Ok ok, det kanske inte är samma sak, men en bäbis kan man åtminstone stanna kvar inne med. I sängen till och med.

Efter det här så ser jag med glädje fram mot att torka bebisbajs istället. Då kan man åtminstone gulla lite samtidigt tänker jag.

Lika som bär

2011-10-17T09:11:00.002+02:00

Folk som flyttar från storstan till nån liten bondhåla.

Folk som äntligen lyckats sluta röka.

Samma gamla visa om hur skönt det är att slippa röka/storstan och hur skönt det är att vara/kunna/orka osv osv etc i evighet amen.

Ja vi fattar att ni har det bättre nu och att ni tycker att det var en fantastisk prestation, vilket av det ni nu gjorde. Sluta gnugga det i ansiktet på oss andra hela tiden bara, ok?

Ok.

vänd

2011-10-03T12:22:00.002+02:00

Man blir ju förvånad över dom här envisa jävlarna som äter med gaffeln vänd med den konvexa sidan uppåt faktiskt.
Dom sitter där och föser upp mat som ramlar av och ramlar av och ramlar av heeeela tiden. Sen får dom med sig en puttig liten tugga för att sedan börja om med det evinnerliga fösandet av mat som ramlar av.
Alltså VÄND på gaffeln era fisförnäma töntar. Det är väl för fan den konkava sidan av gaffeln som maten ska ligga på, fattar ni inte det?

vuxna människor i fikarum

2011-09-28T08:56:00.003+02:00

run, car, snow, pen

buy, see, share, ten

Ja, det är sånt som vi skrattar åt i fikarummet här på jobbet.

2011-09-20T10:50:00.002+02:00

Kolla här då Internet.

Jo, det ska bli ett barn, det ska det. Är det tänkt allafall. Just nu är det väl mest en liten kiwi tror jag det var dom sa på MVC.

Hakan på min tjej och mig i badrummet med clear blue-stickan mellan oss, ja det blev en grop i golvet, det blev det faktiskt.

2011-09-20T10:44:00.001+02:00

Det här med metabolisk ålder, är inte det lite underligt egentligen. 42-åringar som är 17 och 30-åringar som är 22 liksom.
Själv är jag nog runt 1 år skulle jag tro. Ligger ju mest framför teven och latar mig på kvällarna typ.
Nä men fan va tråkigt. Jag ska posta nåt roligare istället.

glimmrande

2011-09-06T09:51:00.001+02:00

Ekonomer det är ju samhällets riktiga avskum, det vet ju alla om vi tänker efter. Och de ekonomer som går i spetsen för alla andra är de som "jobbar" på börsen.

Börsen i sig är en helt sjuk företeelse bara det, men det som försigår där är om än mer dåraktigt.

I sin vilda jakt på det enda som dom tycker betyder något så har dom kommit på att man kan sälja sånt som inte finns. Eller varför inte sälja det man inte ens äger. Man bara lånar det av nån annan först.
Det kallas blankning och är möjligt att göra i många många länder.

Det går ut på att man lånar aktier av en mäklare, för att sälja dom och sedan köpa tillbaka när (om) kursen gått ner. Det är väldigt riskfyllt och de som egentligen tjänar bäst på dessa affärer är mäklaren som tar ut avgifter och annat för transaktionerna. Det har alltså uppfunnits ett sätt att tjäna pengar på saker som inte ens finns. Eftersom aktierna faktiskt finns i realiteten så kanske det inte är så jättefarligt, men man har också kommit på att man kan låna aktier som inte finns. Det kallas för att nakenblanka och är också tillåtet i många länder.

Att till exempel leta upp en lägenhet på nätet, hitta på att man äger den och sälja den till någon, för att sedan köpa lägenheten billigare och överlämna den till de man sålde annonslägenheten till, det är ju säkert på gränsen till bedrägeri men alltså fullt tillåtet på börsen.

Egentligen hade det här inlägget inte behövt vara så långt. Allt jag vill säga är att det är inte "ett jobb" att köpa och sälja pengar. Det och att jag verkligen hatar börsen. Sluta köpa och sälja pengar och gör andra människor nervösa. Och ja, jag är övertygad om att vi kan klara oss utan det där, OCH att det finns ett alternativ till er som inte tror mig.

Ekonomer är en bunch of motherfuckers.

blörk

2011-09-06T09:29:00.003+02:00

Sluta kalla det för "matig". Va fan betyder det liksom. Matig. Det låter skitäckligt så man vill kräkas. Man skulle lika gärna kunna kalla det för tjockflytande, eller hårdsmält.
Matig, det kan vi väl sluta med. Eller vi och vi. Det är ju ni som håller på och äcklar er med sånt.
Sluta!

en annan ickefråga

2011-08-24T14:06:00.002+02:00

Det är så tröttsamt allting. Eller inte allt, bara det här med journalister som tror sig hittat ett scoop och sen försöker göra en grej i media av det genom att försöka förstora upp det.

Nu senast är boken där det avslöjas att Ingvar Kamprad var aktiv nazist under andra världskriget.

Alltså på allvar kan det här vara den största icke-nyheten nånsin. Eller jag vet inte, men det är ju så ointressant att jag inte ens i min vildaste fantasi kan förstå vad som är grejen.

Han var alltså i tjugoårsåldern när detta ska ha varit aktuellt. Vilken tjugoåring är inte radikal, det undrar jag nu. Det här var den tidens SD eller vad som helst som är radikalt idag och är fan inget att hetsa upp sig över.

Och vad förväntas reaktionerna vara nu då?

Ska vi bojkotta IKEA? Ska vi skicka hatbrev där vi ställer gubben Kamprad till svars, nu sextio år senare?

Vilka andra "brott" ska vi efterhandsstraffa folk för undrar jag också.

Mannen som skapade ett av Sveriges största varumärken, tio-tusentals jobb och allt annat som följer med det, han var nazist för över sextio år sedan. Jaha?

Videoinlägg: "Underbara" Clara

2011-08-23T08:34:00.001+02:00

Nu läser ju inte jag varken Clara eller Sonja, jag hade ingen aning om att dom ens existerade förrän idag, men det här är ju bra kul ändå.

glimmrande

2011-08-22T08:44:00.002+02:00

Här hade jag skrivit ett långt inlägg om bankmän, börsmäklare och en grej som heter blankning, men det var så jävla tråkigt så jag lägger upp den här jämförelsen mellan kvinnor som äter sallad och kvinnor på porrfilm istället.

Förklaring:
Kvinnor som äter sallad är alltid glada

Kvinnor i porrfilm är också alltid glada. (har jag hört)
Alltså jag lägger inte ut nån bild på det, ni fattar ju själva hur det skulle se ut. Om ni inte förstår så får ni fråga nån killkompis så kan han förklara. Om ni inte har nån killkompis som sett porr så får ni försöka hitta nån som inte ljuger.

gratistips

2011-08-04T10:14:00.002+02:00

Det är ett himla tjat om det här med kommunikation i förhållanden. Att man ska prata med varandra och så. Men det säger jag nu, det viktigaste är inte att prata med varandra.
Det viktigaste är att berätta om sig själv.

anslagstavlan

2011-08-03T12:10:00.004+02:00

Nu undrar jag vad som är grejen med anslagstavlor.

Här på jobbet så sitter det anslagstavlor precis i varje korridor, ja till och med flera i varje korridor ibland. På dessa sitter det sen anslag om precis allt möjligt. Det är urklippta seriestrippar med nån apdålig serie som Elvis eller Laban eller liknande. Eller så är det långa texter med roliga historier eller uppsatser som nån unge gjort. Det blandas friskt med lokala sportklubbens lotteri eller lokala kattklubbens senaste utställningsresultat. Ja det är konstklubbar och fotboll och krav maga och styrelseprotokoll och nästa veckas matsedel och förra veckans senaste nytt från avdelning A B och C. Sen har vi utprintade mail och utprintade websidor med till exempel tidningsartiklar. Sen har vi floskelbudskapen som någon printat ut lite extra stort, gärna i färg. En rolig grej att göra är också att sätta upp tidningsrubriker som innehåller namn som matchar någon anställds. Dessa sättes med fördel upp på personens dörr men kan också hittas på anslagstavlan. "Percy bakar ditt bröd" till exempel (Det jobbar en här som heter Percy). Jättekul. NOT!

Alltså. För i helvete varför använder ni inte mail eller intranätet till sånt här skit!
Anslagstavlor är så innerligt ute så om ni bara visste. Och det som jag retar mig mest på är att det alltså verkar finnas en person här som liksom har som sin arbetsuppgift att printa ut protokoll och kungörelser och veckonytt för att sedan promenera runt till utvalda anslagstavlor och sätta upp dom. Men va fan är det. Ska man läsa sån skit så kan man göra det på intranätet.
Dessutom så undrar man ju om dom verkligen litar på sina nya kommunikationskanaler när dom gör så. Tycker man att dessa kanaler är så undermåliga att informationen fortfarande måste ges ut på samma sätt som under tryckpressens första dagar.

Ja, jag vet inte hur jag ska avsluta det här för jag är så arg på anslagstavlorna.

Sammanfattningsvis blir det väl så här ungefär: Anslagstavlor är skit och jag hoppas dom alla brinner upp snart. Tillsammans med er som använder dom.

vidro

2011-07-29T09:27:00.002+02:00

Alltså, när man äter en jättegod nektarin till minifikat samtidigt som man läser spännande saker på internet, ja då vill man inte få en tugga av hård kärna i munnen. Sen vill man inte heller titta in i hålet som blev i frukten och se en stor äcklig insekt krypa omkring där inne i mitten.
Till exempel vill man inte att det ska vara en fullvuxen tvestjärt heller.

När man sen jämte ett kvinnoskrik kastat ut frukten från fönstret, då vill man inte sitta och fundera på om man ska trycka ner två fingrar och kräkas upp allt äckligt som man ätit. Men sen kom jag på att jag ska ju äta lunchen här snart också, så det var väl det samma.

Nu är jag lugn

2011-07-28T13:06:00.002+02:00

Kristina Lugn har skrivit en fin dikt. Kanske har hon gjort fler bra, men det orkar jag aldrig ta reda på faktiskt. Jag har ju så mycket annat viktigt för mig liksom.
Allafall så har hon skrivit den här som jag tycker mycket om:

När jag var gift med Herrman
och väldigt trogen mot min man
och ingen var så kär
och impotent som han
då låg jag i vår Duxsäng
och kände mig dansant
-jag var en våldsamt vänlig
och barnlös liten tant
när jag var gift med Herrman
och ville honom väl
och tusen vilda vargar skrek
och jagade min själ.
Och sorgen bara växte
som sorgen alltid gör
och tusen vilda hundar sprang
på betongen utanför
vårt farliga och trevliga
och trånga hjärterum
när jag var gift med Herrman
och dog av valium.

ni kan tacka mig sen

2011-07-28T08:24:00.001+02:00

På Barnen-i-Afrika-temat presenterar vi idag "Tandläkaren utomlands".

så här är det

2011-07-27T08:42:00.002+02:00

Eller: Det här har jag kommit på.

Kontrollbehov är egentligen en förtroendedysfunktion. Jag tycker att det är ganska så självförklarande varför det är så. Man vill ha kontrollen över vad som sker eftersom man inte litar på andras förmåga helt enkelt. Varje gång jag hör någon säga att dom har kontrollbehov så tänker jag "förtroendeproblem", och då förstår jag genast bättre varför dom behöver ha det så. Ja, ni fattar väl nu.

Ilska är mycket större än glädje. Alltså, ilskan är alltid proportionerligt mycket större när saker går dåligt än vad glädjen är över när saker går bra.
Det är oklart varför det är så, men min kompis psykologen tror att det har med stenåldern att göra. Att man liksom hade mer nytta av att vara arg, eftersom ilska är självförsörjande/eskalerande. Det gjorde att man liksom kunde slåss med vilda djur och så.

Ja, sen har jag nog inte kommit på så mycket mer.

bäst just nu

2011-07-14T14:20:00.003+02:00

Maria Wetterstrands sommarprat i P1

men alltså

2011-06-22T10:15:00.002+02:00

Jag är inte direkt en sån där vinnarskalle eller vad man kallar dom för. Ni vet en sån som klättrar i berg och kapar av sig sitt ben om dom fastnar. Eller nån fotbollskung som spelar klart matchen med bruten arm osv. Däremot finns det tendenser som gör att jag bara inte klarar av vissa grejer. Som folk på ens jobb som sitter i förändringsarbete eller omorganisationer och säger "det går inte" hela tiden. "Vi kan ju inte göra så", "Ska man inte få jobba med det man tycker är kul istället".

Alltså, är det inte bara ett annat sätt att säga 'jag vill inte' på tänker jag?
Och det där med vilja saker när man bara är anställd, det är bara att glömma. Du är på ditt jobb för att någon betalar dig för att utföra tråkig skit. När du är där så äger dom fan dig och din dyrbara tid och om du sen tycker att du får göra för tråkiga saker, ja då är det bara att dra säger jag.
Din arbetsgivare är den som fucking äger företaget som du jobbar på. Det dom säger är det man gör, i stort sett. Om dom säger att man ska installera skrivmaskiner och jobba på, ja då gör vi det. Om företaget går åt helvete så är det åtminstone inte ditt fel.

Ett företag är ingen demokrati. Och när det börjar bli det, ja det är då som motivationskonsulterna och trivselkommitéerna börjar dyka upp och ta tid av kärnverksamheten.

Jag vill fan bara jobba, ok. Inte sitta och vända upp kort med filosofiska frågor som ska dryftas i timmar tillsammans med massa puckon som aldrig brytt sig tidigare. Snälla kan jag bara få jobba i fred tack.

fuggers

2011-06-01T12:56:00.002+02:00

Plötsligt lägger en bloggare upp en låtlista med musik från Live.
Live, en väldigt bra grupp faktiskt.

Trevlig helg säger vi med den.

låneord

2011-05-16T08:57:00.005+02:00

Jag tror inte på gud. Inte heller spöken eller andar. Jag tror inte på tur eller otur och jag tror inte på healing eller homeopati. Jag är inte vidskeplig alls eftersom jag tycker att det är för himla löjligt att tro på sånt. Småknytt och skogsälvor och mytiska varelser gör sig bäst på bild och jag pissar utan vidare rakt ut i naturen utan att ropa "se upp" först.

Vi kan väl sammanfatta det så här; Jag tror inte på magi helt enkelt.

Pat Condell är en eldsjäl på området Gud och ni kan höra honom göra bra ifrån sig här;

långtidsjobbare

2011-05-12T08:57:00.000+02:00

En grupp som nästan är värre än teambuildingälskande chefer är de långtidsanställda. Det är dom som har jobbat så länge på samma ställe så dom tror att dom äger det. De långtidsanställdas ägandekänsla gör att det nästan är omöjligt att genomföra en organisatorisk förändring.
På vårt kontor har vi en hel del av dom långtidsanställda. Just nu genomförs en stor omorganisation som innebär att vissa liksom hamnar i grupper där dom inte vill vara. I min grupp, som är nån slags driftgrupp, hamnar människor som blev anställda som utvecklare. Nu sitter dom där på mötena och gnäller om att dom blivit degraderade till servicepersonal och att det var bättre förr osv. Vi nyanställda sneglar på varandra och undrar på fikarasten varför dom där gnällisarna inte byter jobb om dom nu är så missnöjda.

För faktum är att arbetsgivaren är den som styr vad verksamheten är. Inte de anställda. Det är löjligt att tro att det ska finnas plats för nån jävla demokrati på en arbetsplats. Verksamheten är det som drar in pengar och pengar i sin tur är det som gör att verksamheten kan finnas kvar. Här har vi ett helt gäng som inte fattar att det inte går att syssla med gamla saker längre. Det finns inget intresse för dom gamla produkterna, men likväl så krävs det från "golvet" att det är viktigt att fortsätta producera som förut.

Lik förbaskat genomförs omorganisationen i en överdriven demokratisk anda. Alla anställda ska vara med och tycka om alla grupper och chefer och verksamheten mm mm. Det är en oändlig ström av tyckanden och värderingar och tjat om att så här gjorde vi förr och så där kan man inte göra osv.
Och på gruppmötet, där vi ska utvärdera nåt för femte gången, så frågar dom mig vad jag tänker om det här. Så jag säger som det är; Det är ett lamt ledarskap här och om man inte gillar den nya organisationen eller sina nya arbetsuppgifter så kan man byta jobb.
Lose some, win some liksom.

Eller nä, det sa jag såklart inte. Men jag tänkte det, det gjorde jag hörrni. Ingen kallar mig för oengagerad!

vardagsälsk

2011-05-03T09:22:00.001+02:00

Igår lagade jag isterband med gräddstuvad persiljepotatis åt min flicka. Vi hade fransk senap och rödbetor till.
Åh så vi smaskade alltså. Idag på mitt jobb är det stekt fläsk med löksås. Nomnomnom.
Husmanskost. Man bara måste älska det alltså.

loligt!

2011-05-02T08:50:00.001+02:00

Stor humor och självdistans. Vi gillart.

natten och drömmen

2011-04-26T09:58:00.002+02:00

I drömmen fick jag sparken från mitt jobb för att jag flög omkring i korridorerna. Man fick inte flyga i korridoren.

Men alltså, jag flyger ju inte. Möjligen glider jag lite, men flyger.. nä.

ffs

2011-04-26T09:49:00.002+02:00

Nåt jag är sjukt allergisk mot är sura miner och tillsägelser då man de facto inte gjort nåt fel
För två veckor sedan så rev jag ett fiberkoppel här på jobbet. Anledningen var att änden på fibern låg på golvet i smutsen och enligt min mening alltså inte användes. För att förtydliga så kan man säga att en kabel måste vara inkopplad för att den ska fungera liksom.
Så jag rev ner den och dokumenterade mitt dåd i tillbörliga dokument.

Idag får jag skäll och sura suckar eftersom jag rivit nåt som faktiskt inte skulle rivas.
Jag ba; Men hur ska jag veta att den ska vara kvar om det inte står nånstans.
Surisen; Jamen det får man ju ta reda på.
Jag; Men jag kollade ju i dokumentationen och där stod inget..
Surisen; Ja men man får väl fråga nån kanske.
Hakan ba; *ner i golvet*

Alltså. Är det jag som är cepet här eller är det den som faktiskt inte skrivit i dokumentationen att fibern ska ligga kvar i skiten. På andra ställen är ju sånt liksom dokumenterat och det brukar finnas en lapp på fiberänden där det står att den inte ska rivas osv.

Så nu måste jag göra nån sån där ta-ingen-skit grej för att markera. Mest eftersom jag inte tål sånt där skit.

på facebook kan alla höra dig jamsa

2011-04-18T08:48:00.003+02:00

Facebookstatus från idag: "Tillåt aldrig någon att kritisera dej för att du känner som du gör ♥ För att du tänker som du tänker och för att du väljer att leva som du gör♥ ♥ Tillåt aldrig någon att hacka på dej för du är den du är ♥ INGEN ANNAN än du själv vet vad som är bäst för dej :) " Två saker funderar man ju på när man ser sånt där. Ett. Vem skriver sånt dravel? Två. Gäller den där sista raden om man är knarkare eller alkoholist eller självskärare eller våldsverkare också? Jag kräks verkligen på såna där Mia Törnblom-plattityder och människor som på riktigt tycker att det där är "livsvisdom".

flygsäkerhet

2011-04-16T08:44:00.000+02:00

Det är bra att dom tar det på allvar allafall, visst.

besvikelsen

2011-04-13T08:54:00.003+02:00

Alltså, ibland blir man så besviken på sina kollegor. Min rumskollega brukar ha svar på typ allt som man undrar. Och så idag när man frågar vart man kan köpa väderballonger, ja då vet han inte..
Så nu måste jag googla.

bajslåda

2011-04-12T13:03:00.002+02:00

A moget tänker ni, men det är precis vad vi letar efter. Eller en hund kanske då. Vi letar hund. En Schäfer ska det bli. Förra gången hade jag en Dobermann och min flicka hade nån korsning mellan Manchesterterrier och nån slags skalbagge tror jag. Men nu blir det en Schäfer. En med rak rygg och kort päls. Långhåriga Schäfrar är fula och alltså inget för oss. Vi har kommit överens om att dom är tattiga och att det ser trashigt ut att gå omkring med en sån. En sån som vi vill ha kommer det att vara tufft att visa upp, och det är ju halva nöjet med att ha hund. Det störigaste med att ha hund är andra hundägare. Just nu representeras dom av alla uppfödare vi måste hantera. Dom är liksom skärselden för hundköpare. Det är gubbar som vill läxa upp min tjej för att hon låter ung på telefonen och det är tanter som vill berätta för mig hur Dobermann EGENTLIGEN är som hund. Jag håller luren en bit från örat tills jag hör att dom slutar låta och sen så drar jag formulär A1 för hundköpare så att dom ska bli nöjda. Man ba, "Ja, vi planerar ju att cykla en mil om dagen, och sen ska vi träna spår och bevakning och appellklass blir det ju såklart och sen ska vi väl gå vidare till lydnadsettan och självklart ska vi göra MH-test och det kommer att finnas en fast hand och ett tydligt ledarskap och vi kan en massa mentalövningar för hunden så den får använda alla sina sinnen och självklart får jag ta med hunden på jobbet så den kommer aldrig att behöva vara ensam och så hade vi tänkt att som kul grej öva lite agility på fritiden." (Alla hunduppfödare tycker att det är ett krav att man har mycket tid till förfogande och det leder ju mig till att tro att dom enbart söker arbetslösa som köpare dårå?). Sen lägger man på luren och känner sig som att man sökt jobb på ICA-lagret och tvingats intervjuas av tre superspecialiserade headhunters om vad som motiverar en och när man senast gjorde nåt man var stolt över (true story).

fint väder

2011-04-08T13:58:00.005+02:00

Jag gillar bilder som får mig att fantisera och drömma mig bort. Lite som när jag ser en riktigt bra zombiefilm, då brukar jag drömma om att jag är överlevare och gick omkring där i ruinerna. Det är rogivande på många sätt. Den här bilden är en sån bild. Jag gillar den för den får mig att fantisera. Det ser ut som nån slags hållplats för båtbussar. Fantastisk idé. Och det finns ballonger! Klicka för större och dröm dig bort. Illustration av Kyoung Hwan Kim

mr Bond

2011-04-06T07:33:00.002+02:00

Jag bondar alltid med den allra suraste på en arbetsplats. Ganska mycket för att dom är dom roligaste i slutändan. Men också för att dom har så mycket att säga om saker. Dom sura är förändrarna som inte fick som dom ville och nu kan sitta och berätta jätteroliga saker om alla på företaget. Ja, sannerligen är det inte dom sura som faktiskt är bästa ändå.

apropås andras kurser

2011-04-05T14:20:00.003+02:00

Att gå på kurs och sitta och tro att man kan något för att impa på läraren/alla övriga är som att åka tunnelbana med finkostymen. Alla kan se att du är en fattiglapp liksom, du kan inte täcka över det med en dyr kostym. Åk jävla taxi om du är rik gubbjävel. Och du på kursen; håll så keft! Vi är inte intresserade av hur du gör på ditt företag och att man kan göra på ett annat bättre sätt. Går du kurs så kan du inte. Punkt. Inspiration från Linn

if you like it put a ring on it

2011-04-04T14:55:00.002+02:00

Så, nu har man en ring då. Det är liksom lite vardagslyx och så tycker jag. Man har på sig nåt jättedyrt som ser lite halvbilligt ut och så kan man liksom visa folk i smyg. Som när man till exempel handlar på ica eller så, då liksom visar man ringhanden lite extra när man ska betala så att kassörskan ska se och sen så tittar dom på min tjej och så och kanske tänker dom ååååh så gölligt. Eller nåt åt det hållet allafall tänker jag. Sånt roar jag mig med nu för tiden. Det och goggla hundar. Vi ska skaffa hund. En stor med vildvuxen man blir det. Bra så. Framtiden, här kommer vi.

psykologen berättar

2011-03-22T12:43:00.002+01:00

Idag kan vi lära oss om panikattacker.
Och det vill vi ju alla.

Visst ni till exempel att en panikattacker och fobier fungerar lite på samma sätt. Lyssna själva här:

Evidence based treatment for panic disorder - Michelle Craske, Ph.D. 2011-02-04 from David Brohede on Vimeo.

glörk

2011-03-17T13:12:00.001+01:00

Note to self:
Apelsinpannkakor med grand marnier-grädde är INTE lunchmat.

ingen saga

2011-03-16T08:15:00.002+01:00

Jag funderar på det här med Orfeus ibland. Och Eurydike då. Jag tänker att han kanske kunde ha väntat lite till bara. Det skulle jag gjort.
Jag menar bara att om man vet vad man kommer att få, att allt kommer att bli bra, då kan man väl vänta lite till va?

Aja, jag tycker att han får skylla sig själv för att han var så otålig. Den som gapar efter mycket osv.

maten

2011-03-09T08:08:00.002+01:00

Maten som jag hängde upp i trädet här utanför är slut. Nu sitter småfåglarna på fönsterbläcket och tittar in med blanka ögon.
Det är bara dom små plakaten som saknas: "Will sing for food".

Imorgon ska jag ta med nya talgbollar till dom, jag lovar.

snork

2011-03-09T07:55:00.002+01:00

Idag ska jag på "kurs". Kursen lät cool och jag kände mig lite småtuff när min chef sa att jag ska gå den. "Imorgon börjar den" sa han. Sen sa han saker som "superdator" och sånt och jag tänkte att det lät lite mer coolt.
Igår var första dagen. En dag av mitt liv som aldrig kommer åter. Idag är andra dagen på kursen. Jag känner att det är lite annorlunda när man liksom vet att man kommer att slösa bort en dag till av sitt liv. Det finns inget jag kan göra än att gå dit igen och sitta å lyssna på "lärarens" stön, titta på hans dubbelklick-highlight av text och höra hans "ok, let's see..". Kanske ska jag räkna hur många gånger han säger det idag.
Jag orkar inte ens skriva om hur dåligt jag tycker att det är. Det är som melodifestivalen, fast ännu sämre. Live.

payback snart

2011-03-07T08:27:00.005+01:00

Ni som har en bild på ert barn som pressbild på facebook. Allvarligt. Sluta genast med det. Skaffa en egen jävla facebooksida till ungen eller byt till en bild på er själva liksom. Ni är inte ert barn, det är inte er unges jävla facebook och vi tycker inte att dom är söta ok. Spädbarn är röda, kletiga på huvudet och bajsar gulaktigt klet som säkert är väldigt speciellt att ta hand om.
Simla provocerande alltså.

Vänta bara tills jag får barn. Då ska jag skicka alla mail på barnspråk, byta min passbild till en bild på barnet och skaffa ica-kort i ungens namn. Jag byter fan regplåtarna på bilen också.

Vi som inte har egna barn vill inte se era på bild så fort det ska till nåt. Vi vill inte krocka med era barnvagnar och vi vill inte höra om vad den sa eller gjorde för gulligheter imorse. Det är som att vi skulle berätta för er varenda eviga sekund vår katt gör nåt sött. Inte ok, ok.

Fattar inte att man ska behöva blogga om det här alltså.

doidoi

2011-03-04T14:29:00.003+01:00

När hon vänder ner huvudet mot knät och säger; "det är inte värt det". Då tänker jag på han psykologens ord, han som jag inte kan namnet på, att insikt, det händer. Insikt händer säger han och när man verkligen kommer till insikt så står man redan på andra sidan ån. Man har redan börjat med det man kom till insikt om.
När jag slutade röka så var det för att jag faktiskt inte vill dö i någon hemsk sjukdom. Mina sista cigaretter var fyllda med sån dödsångest att jag till slut inte kunde ta halsbloss ens. Därför vet jag idag att jag aldrig någonsin mer kommer att röka. Det kommer aldrig att hända att jag utsätter mig själv för något så destruktivt. För livet är bättre. Alla gånger är det bättre.

Och vi har en fin balkong nu. Finare än förut nästan. Fast jag saknar mitt gamla boende. Så invant och fint liksom. Nu bor vi tillsammans. Vi har blandat grejer och när jag packar ner mina böcker så slinker några av hennes med och jag tänker att.. eller jag tänker inget om det. Det är bara så det ska vara. Från och med du. Böckerna får vara där därför att dom ska vara där nu.
Hon pysslar och grejar hemma nu. Med pysselsaker och kartonger. Hon lägger mina saker där hon tycker att dom ska vara och ställer in glasen i ett skåp hon valt. Hon frågar om hon får kasta dom här och jag säger ja.
På lördag vill jag äta frukost på balkongen och snart har vi sett alla viktiga filmer som jag vill att hon ska se. Jag hittade ett kassettband med Bob Dylans Blonde on Blonde som jag ska spela för henne i bilen. Jag hoppas att hon gillar det.

flyttlasse (OBS ord/namnvits)

2011-02-28T12:02:00.002+01:00

Jag är värsta fixaren faktiskt. Imorgon flyttar vi in i vår nya fina superlägenhet med nästan-havsutsikt (om man går ut på gatan och går två kvarter så har man havet) och det är så mycket man behöver till det.
Jag räknar pengar mentalt och sitter och bokar släpvagn och ska köpa flyttkartonger för dyra slantar. Så kommer snälla kollegan och tipsar om att man kan hyra släp på jobbet och så. Plus att vi har en flyttavdelning som lånar ut gratis flyttkartonger.
Så nu har jag "hyrt" ett släp och fått låna ett tjog flyttkartonger alldeles gratis också.
S'att, jag är ju ingen slösa direkt. Dessutom kan jag ju lägga alla sparade pengar på en soundbar också, som jag ju bara måste ha i den nya lägenheten. Lägenheten kräver det av mig.

knarka rå!

2011-02-25T13:37:00.002+01:00

Oj va bra hon är. Jag lyssnar och lyssnar och det är sååå bra så jag lyssnar igen.
Vem vem vem undrar ni. Jo, Karen Elson är hon jag pratar om.
Stolen Roses är fin. Och de andra tolv är också väldigt bra dårå.

ja jag är old guy

2011-02-17T08:59:00.003+01:00

Ikväll är det en konsert jag vill se. På Debaser. Så kommer den gamla trötta gubben i mig å ba; Alltså, måste ni börja konserten så seeeent när det är mitt i veckan. Om förbandet ska starta 21.30, då betyder ju det att dom går på kanske klockan tio då ok. Dom spelar kanske i trettio minuter och sen ska huvudakten på efter dom. Det betyder att det är en halvtimme minst för att sätta om scenen och så. Ok, då är klockan 23.00. Bandet ska spela i två timmar med paus mellan. Nu är klockan ca 01.30 när bandet har spelat klart.
Sen tar det mig säkert 30 minuter att komma från spellokalen till min sängplats, dörr till dörr då. Klockan är då 02.00.
Men alltså Debaser, jag ska fan upp å jobba imorgon!

Jag ska fan maila till Debaser om att dom kan börja sina konserter klockan sju istället. Det är inte så att det kommer att bli färre folk som kommer, eller att dom kommer att stanna kortare tid, snarare tvärtom faktiskt. Det var länge sedan jag tyckte det var både värt och coolt att komma outsövd till mitt jobb. Och att komma bakfull till jobbet, simla barnslo att göra det faktiskt.

smärtan

2011-02-11T08:51:00.002+01:00

'Between a Rock and a Hard place' är boken av och om Aron Ralston. Han som klättrade lite i berg, fastnade mellan en bergvägg och en stenbumling mitt i ingenstans och såg sig tvungen att karva av sig halva armen som alternativ till döden.
Jag är besatt av det där nu. Jag läser utdrag ur boken, tittar på bilder och kollar klipp på tuben. När han kommer till det där med nerverna så pausar jag och tänker lite på om jag hade klarat det. Skulle man ha slitit sönder sig själv för att överleva liksom. Han är inte ensam om att göra det heller. Andra har huggit av sina ben och släpat sig över skogsmarker till civilisationen för att överleva.
Jag som brukar önska livet ur mig själv när jag är aspackad liksom. Skulle jag kunna göra en sån grej..
Sånt lär jag aldrig få reda på, men det är ju lite kul att leka med fantasin liksom. Det gör ju jobbdagen lite mer.. fantasirik liksom.

Idag har allafall filmen premiär och jag bara måste se den alltså. Undrar om jag kan få med min snygga tjej också kanske.

världens bästa kille

2011-02-09T15:08:00.002+01:00

Jag borde döpa om min blogg faktiskt.
Idag har jag handlat surprises till min tjej igen. Den ligger lite bort i tiden, men det är så värt att vänta på alltså.
Ledtrådar? Ja, Förenade Arabemiraten är ju en då. En annan är Gudfadern.

Gissa på nu.

tabbe

2011-02-09T14:47:00.002+01:00

Tidigare idag så kollade jag in Runkeeper till min fina android. Klickade bort fliken och lät det vara så. Tills min chef kommer in och ska prata men stannat upp och tittar konstigt på min skärm istället.
Han pekar undrar "Men vad är det där då?".
Jag ser att jag har precis så många tabbar uppe i webbläsaren att det bara visas dom fyra första bokstäverna från siten jag kollade in..

i en annan del av världen

2011-02-09T12:24:00.004+01:00

Samtidigt pågår det en mediacirkus med den goe Julian Assange som direktör. I ett, för den här typen av fall, klassiskt våldtäktscasemanér struttar han omkring framför media helt oberörd med ett entourage av dyra advokater (som ställer upp gratis så klart) och presenterar nummer efter nummer av fantastiska fakta och påhopp till höger och vänster. Allt detta medan media rapporterar med en klar vinkling till hans fördel.
Han är helt klart utsatt för en internationell komplott och i huvudsak handlar det om att han i slutändan kan komma att utlämnas till USA där han kan bli dömd till döden för spioneri eller nåt sånt.
Jag ser på spektaklet och tänker på hur Katarina Wennstam beskriver mediarapporteringen runt olika fall; Vit, rakryggad stilig man från medelklassen utmålas sällan som skyldig i media.

I en annan del av världen sitter två tjejer som anmält en kille för ofredande respektive våldtäkt. Jag undrar vad dom tänker om allt det här. Jag undrar vad dom tänker när dom ser seriefiguren där i TV stå och prata om rättvisa. Jag undrar om dom också får en sån där hygglig, vältalig dyringadvokat gratis när det är dags för rättegång. Om det nu nånsin blir någon.

---

Korr.
Det är ju inte kvinnorna som anmält. De vände sig till polisen för att undersöka om det gick att tvinga Assange till hivtest, då han mot deras vilja fått utlösning i dem. Eftersom våldtäkt faller under allmänt åtal behövdes ingen polisanmälan från kvinnorna, utan den gjordes alltså av polisen.

krog vs ica

2011-02-09T10:20:00.002+01:00

Jag hörde mig själv i fikarummet imorse.
Så här lät jag:

-Ja, alltså sen kommer vi att bo jättenära världens kanske bästa ICA Kvantum. Dom har massa kul saker överallt. Det finns massa roliga grejer i grönsakshyllan och ni skulle se charken alltså!

Sånt där säger jag alltså högt nu för tiden. Det var ett bra tag sen jag pratade mig varm om alla krogar i kvarteren jag varit i faktisk. Skönt.

wham bam poetry slam

2011-02-08T07:42:00.001+01:00

Det här är sånt jag kollar på ibland. Lite i smyg.
Ibland delar jag med mig av det braiga som finns.
Som den här killen till exempel.

dagens notes

2011-02-01T12:49:00.003+01:00

Idag lyssnar vi på P3-dokumentär och Ebbe Carlsson-affären. Vi mailar en hel del samt skapar och lanserar ett nytt begrepp;
"Passivt omhändertagande" - När signifikant annan agerar i ansvarstagande riktning för dina känslor och reaktioner för att på så sätt skydda dig från dessa.

Ex 1: "Jag gör slut med dig för att du ska slippa mina dåliga sidor".
Ex 2: "Det ville jag inte berätta för att jag var rädd att du skulle bli [insert passande affekt här]"

Kan vara trevligt ibland och missriktat ibland.

lika som bär

2011-02-01T09:42:00.008+01:00

La Roux/Lama

bloggablogga

2011-01-31T10:23:00.003+01:00

Vem orkar hitta på nåt eget nu för tiden liksom. Jag snor det här från Linn istället.
Ska vi se om det blir nå kul då, ok.

Favoritgata: Skojaru eller. Favoritgata? Ska man gilla gator verkligen. Jag gillar skogsstigar mest. Gärna såna man kan rida genom. Gator är smutsiga och asfalt. Blörk.
Favoritdrink: Ja måste det vara nåt med sprits blir det Tequila Maria på El Diablo. Eller Sangria.
Favoritförort: Gillar Sollentuna eftersom jag har bott där länge länge. Det är trevlo folk och så å dä.
Bästa micromaten: Micromat!?!?!? *kräks* Jag tycker att all micromat borde förbjudas. På riktigt tycker jag det faktiskt. Av flera olika anledningar. Laga riktig mat istället era smutsiga hjon.
Här bjuder jag mamma på middag: Eh. Mamma?
Här bjuder jag pappa på middag: Jag har ingen pappa.
Senaste Stockholmsupptäckt: Jättegallerian i Liljeholmen. Den som ska bli mitt nästa handlaställe.
Senast sedda utställning: Nåt på fotografiska. Hon som bara tar massa semesterbilder på famlijen och ställer ut och alla tycker det är helt fantastic. Jag, not so much.
Favoritlyxartikel: Superdyrt ingefära-te och fint hängmörat kött. Nomnomnom.
Läser just nu: Inget själv. Läste en novell ur Messias med träbenet tillsammans med tjejen. Vi lyssnar också på Lilla Stjärna av John Ajvide på ljudbok.
Läser helst: Innehållsförteckningen på mat. Psykologiböcker och sånt som handlar om rymden och Gud. Gärna av Peter Nilson.
Favoritråvara: Palsternacka, morot, fänkål, rotselleri, kålrabbi, hängmörat kött, färska räkor, lax, tomater, vinäger, ingefära, kalvbuljong, sockerärtor, champinjoner, haricots verts, rosmarin, brytbönor, vitlök, olivolja.
Bästa baren: Imperiet.
Favoritmärke: Den lilla repan jag har på min arm som jag tillfogade mig själv medelst en avslutad och krossad spritflaska av märke Jack Daniels. Närå, jag gillar Nudi dårå.
Favoritskor: Mina svarta tennisar. Eller tjejens converse. Jättesöta är dom på henne alltså.
Klädkonto per månad: Kanske tre till femhundra. Sjuttio procent av det är till tjejen. Jag gillar att handla till henne.
Motionerar: Spelade boxningsspel på PS3 igår. Kanske asjobbigt. Sen ska jag börja springa snart, jag lovar.
Det dyraste jag har köpt: Terapi. Eller en bil kanske det är då, om man ska räkna i pengar jag la ut på ett bräde.
Favoritprodukt på Apoteket: Tandstickor. Kanske asbra.
Senast köpta: Säger jag inte för det ska bli en present. Eller två kanske. Eller tre.
Mitt sämsta köp någonsin: Ninjautrustning.
Dansar helst till: Allt som låter monotont länge. Gärna full.
Senaste impulsköp: En raskatt för massa tusenlappar. Fast det var tjejen som betalade.
Senaste fyndet: Värsta bästa tjejen. Nu för tiden min fina flickvän.
Senaste secondhandfyndet: Secondhand, moi? Närå, jag handlad nån kruka på Myrorna. Jättefin är den. Och så några skålar och muggar blev det.
I dvd-spelaren/datorn: Processor, minne, diskar, linser.. Jag fattar inte. Är det film som menas här? Eller spel kanske. Eller musik? Jag fattar inte. DVD-spelare? Använder folk det fortfarande eller?
Användbar pryl: Mitt bästa tangentbord ever. Dyrt men bra. Min trådlösa stavmixer also.
Mode jag aldrig vill se igen: Utsvängda jeans. Jeans med kilar i sidorna. Jeans med hög midja fy helvete va fult det är!
Värsta huvudbonaden: En för liten keps.
Bästa huvudbonaden: Mössa.
Favoritaccessoar: Min billighetsklocka från förr.
Bil/Transportmedel: Volvon eller cykel.
Återvinner: Glas och burkar mest.
Hejar på/håller på: Alla jag känner. Det godaste på efterrätten, det sparar jag till sist.
Så får jag tiden att gå i kollektivtrafiken: Kollektivtrafik? Hahaha, skulle inte tro det va.

fredagsbästa

2011-01-29T19:38:00.004+01:00

Man är ju lite fredagshungrig ibland då. Det är ju kanske tjejen också.
Om du som tar lite currypulver, kanske två matskedar ungefär, ett helt knippe koriander och sen så mosar du en redig näve kumminfrön i en mortel. Så mixar man ihop det med ett par tre fyra fem klyftor vitlök och ett par matskedar jordnötsolja samt en skogsarbetartumme med färsk ingefära. Då har man en bra kryddbas dårå. Vi kan kalla den currypasta.

Sen steker man lite kyckling som man skurit i snygga chunky bitar. Samtidigt så fräser man upp en gryta med jordnötsolja och där slänger man i all sin currypasta som man mixat ihop innan. Efter ett tag så häller man på två burkar med krossade tomater. Om man är så bra som jag så är det finkrossade så slipper man dom där äckliga bitarna som brukar finnas annars. Till det så hackar man ner tre skimmrande gröna chilifrukter. Fast jag tog tre gröna och en röd. Man kan hacka dom så litet eller stort man vill faktiskt.

När det gosat ihop sig i pannan en stund så blandar man i den stekta kycklingen med stekspad och allt. Nomnomnom!

När du gjort allt detta en enkel fredag som denna, ja då har du gjort en alldeles egen kyckling vindaloo. Precis som på vilken indier som helst, fast tusentusen gånger godare. Bra va!

Och om man vill vara veggo så byter man ut kycklingen till kanske tofu eller Chi-Chi bitar.
Sen kan man njuta allt ihop med världens finaste tjej och ta emot alla komplimanger om den goda maten man bjuder på.

jobbmys

2011-01-17T10:07:00.002+01:00

Jobblyx, det är att ha tre chokladbitar till kaffet ensam på sitt rum med P3-dokumentär om Lidingöligan i bakgrunden.
Hemmalyx är att komma hem till sin flicka och pussas och kramas i två minuter innan jag behöver göra viktiga saker på internet igen.

torsdagsblörk

2011-01-13T10:22:00.002+01:00

Ja, på fredag ska jag på arbetslivets motsvarighet till kvartssamtalet. Här på myndigheten kallas det för "varannanveckas-samtal" och går ut på att man träffar sin personalansvarige chef under fyrtiofem minuter. Denne sitter och är "personlig" genom att prata om sin fritid och annat sånt som man gör när man blir kompis. Sen är det alltså en egen tur att bli tjena med sin chef och berätta om vad man gör på fritiden och om man är intresserad av sport och litteratur och sånt. Tanken är naturligtvis att man ska bli lite mer kompis med sin chef.

Problemet är att jag verkligen innerligt hatar såna här sociala konstruktioner, speciellt på arbetsplatser. Jag är här för att göra ett jobb, inte för att primärt skaffa mig nya vänner. Ibland ramlar dom naturligtvis över en ändå, men det är ju på ett mer naturligt sätt det händer. Det underliga i det här är att man ska skapa en sån här fejkad personlig relation med den som faktiskt har makten över ens lön och anställning.
Min chef är en sån som jag aldrig skulle bli kompis med annars. Jag kommer aldrig att bjuda hem honom på middag och jag kommer aldrig att förtroendefullt ge honom information om mig själv eller mina göranden.
Det här är samma teknik som brukar användas på fester eller middagar av folk som tror sig veta hur man får folk att umgås på bästa sätt; nämligen att sära på de som känner varandra och placera dom brevid främlingar.

Va fan liksom, låt mig sitta i mitt rum och jobba istället. Mycket bättre disponering av min tid än att jag är på nån himla roliga timmen med min chef.

glädje - fasa

2011-01-12T10:41:00.003+01:00

Minns med glädje den dagen då jag fick en dubbeltandpetare i en förpackning. Alltså det var såna här tandpetare med plastomslag och i ett omslag så låg det två (2!) tandpetare. Alltså, lyckan!
Minns med fasa dagen någon vecka senare (jag sparade dubbelpetarna på en speciell plats på mitt skrivbord) då jag av misstag råkade öppna den (förstört!)

Förklaring: Jag har en grej för tandpetare. Vem täljer dom? Hur många träd behövs till tusen tandpetare? Vem bestämde längden på dom? Frågorna är många.

Sen har jag kommit på tre olika bra sätt att öppna förpackningen på. Den bästa (och mysigaste) är att ta tandpetaren inklusive plastomslag mellan tumme, pekfinger och långfinger (bonusfinger) och sen liksom snurra petaren mellan fingrarna. Efter en kort stund så öppnas plastförpackningen längs långsidan och man kan dra av den som ett bananskal. Smart! Jag kallar tekniken för "Rullar"

ps/Det finns fler sätt att öppna på än mina tre, men dom är dom bästa som jag kommit på./ds

pps/Dom andra två sätten är;
"Finrunken" - Man tar stickan i ena änden enligt trefingergreppet ovan och håller hårt, sen tar man trefingergreppet med andra handen på andra änden av stickan och sen så drar man ner plasten över stickan (man får dra upprepade gånger). Till slut så åker plasten ner och stickan blottas.

"Dragkamp" - Trefingergreppet på båda ändar av stickan, sen drar man plasten rakt ut. Plasten brukar då brytas ungefär på mitten och man kan ta stickan. Rekomenderas om man har bacillskräck för sina egna baciller då hälften av stickan ej exponeras för baciller då man drar upp den.

Dom här teknikerna fungerar lite sådär med pappersvarianten.

Lycka till alla!

en sak till om toa

2011-01-11T12:53:00.002+01:00

Jag kunde inte gå på toan för det stod två stycken och pratade i korridoren utanför. Alltså, jag kan inte gå på toan när människor tittar på när jag öppnar dörren och går in där. Jag vet ju att dom tänker det då, att nu går han på TOAN! Kanske BAJSAR han och då torkar han BAJSET och sen kanske han tillåmed tittar på BAJSET och så. Och sen så tittar dom på mig när jag kommer ut och så tänker dom säkert en massa andra saker om mig och toan.
Så jag gick förbi och låtsades att jag hade ett ärende till köket. Nu sitter jag här med en till kopp te och behöver gå ännu mer på toan för sist jag skulle gå så var det också folk i närheten.
Så här kan jag hålla på en hel dag och inte gå på toa. Sen när jag ska åka hem så får jag sitta och vara jättenödig för att jag har inbillat mig att folk är intresserade av mina toabesök.
Jag känner en som gick på toan i tvättstugan i källaren när han hade tjejbesök. Det är väl kanske inte nästa steg för mig, men jag känner att jag kanske måste göra nåt åt det här nu snart.

ps/ jag har en tes om killar och makt och toabesök också, men den kommer ni att få höra om senare./ds

noted

2011-01-11T12:51:00.003+01:00

Idag har jag liksom gått omkring och känt mig väldigt fri och ledig liksom. Och nyss när jag skulle på toan så kände jag att den översta knappen på jeansen har varit uppknäppt hela dagen.
Ja ba; va fan då. Är jag tjock eller. Är det därför det varit så skönt att inte ha knappen knäppt.

gapa stort

2011-01-11T12:30:00.002+01:00

Det är nåt som vill ut. Jag har nåt i kroppen som liksom vill ut. Det är som i magen, det här som vill ut.
Kanske är det en kräkning eller en rap eller möjligen bajs kanske.
Kanske är det ett vrål?

rättshaverist

2011-01-10T08:25:00.002+01:00

Nu har jag rättshavererat och mailat ett långt mail till en åklagare i Stockholm. Jag känner mig nöjd såklart, eftersom jag citerat lagtexter och prejudikat från andra, liknande brott.
Otack är inte världens lön. Det är orättvisa, det säger jag nu.

Om den här planen inte går i lås så har jag andra planer på hur man skulle kunna få upprättelse. Fast dom vågar jag inte gå in på här..

borta på vinden

2011-01-04T10:48:00.003+01:00

Min rumskollega är försvunnen. Han sågs sist sittandes mittemot mig vid nio-tiden.
Strax innan solförmörkelsens peak försvann han spårlöst.

Jag tänker att det finns ett mystiskt samband.

Mest av allt

2011-01-04T10:18:00.002+01:00

Mest av allt vill jag vara miljonär. Om man ser till det materiella alltså. Mest av allt över huvud taget vill jag ju hänga med mig tjej. Men om jag dessutom var miljonär så kunde vi ju hänga OCH göra vad som helst på dagarna. Det skulle vara liksom det ultimata.
För det här med att jobba, det är liksom inte min grej. Jag gör det hyfsat bra, det gör jag. Men det är ju så förbannat tråkigt. Oavsett vad jag gjort så slutar det med att jag liksom sitter och fantiserar om ett annat liv. Kanske på en söderhavsö eller nåt sånt. Jag skulle kunna hyra ut mopeder, som i den där filmen. Eller laga svensk mat på nån liten deli nånstans. Kanske i Liljeholmen, kanske på Malta.
För att slösa bort den bästa tiden i sitt liv med att jobba för jordnötter medans nån annan blir rik, det känns inte ok. Jag kan inte ens se fram mot pensionen liksom. För då är man ju gammal som sjutton och kanske inte ens orkar njuta längre.
Att fundera på det här gör mig både ledsen och jämra arg. Vem har bestämt att det skulle vara så här, med pengar och så?

Så jag köper en lott och flickan tittar på mig och ler så där på gränsen till hån och skrattar åt mig. Jag säger att den här lotten, det kan vara den som det är vinst på. Då ska jag dela med dig och vi ska leva lyckliga i alla våra dar utan att behöva skiljas för att gå till nåt jobb. Och jag börjar köpa saker i fantasin och betalar mina skulder och ger pengar till alla jag känner så dom också ska slippa jobba och vi köper en stor tomt där vi sätter upp våra hus och sen har vi middagar och söndagspromenader tillsammans. Jag har hästar och hundar och katter och sånt och min tjej sitter brevid mig i sportbilen med sån där halsduk runt huvudet och sen så vaknar jag när vi bara vann femtio kronor.

Som jag återinvesterar i två nya lotter. För snart. Snart..

broadcast

2011-01-04T09:45:00.003+01:00

Jag bloggar ju ingenting nu för tiden. Så säger dom.
Och det har dom ju rätt i. Alla dom som säger så.

Jag förklarar här skillnaden mellan Multicast och Unicast;

Multicast=En till många.
Unicast=En till en.

Ja, ni fattar ju själva vilket som ger mest liksom. Ja, alltså, jag menar inte att jag har babblat för döva öron här. Men det är skillnad när man liksom kan se att den man pratar med också lyssnar på det man säger. Och att man kan få feeback på en gång är ju en annan perk med den metoden.
Så nu för tiden håller jag mest unicast-bloggar hemma vid spisen.
Bra så tycker jag.

damn me

2011-01-04T09:43:00.001+01:00

Jag gjorde det. Jag tittade rakt in i solförmörkelsen.
Nu är jag nästan blind.

Hoppas det går över tills jag ska åka hem bara..

god jul då samhället

2010-12-16T07:57:00.000+01:00

Vad skulle ni göra om ni hade sextiotusen?
Ja, det visste inte jag heller innan igår.

Men nu vet jag.

va fan nu då

2010-12-15T09:06:00.001+01:00

Nyss luktade det bränt här. Nu luktar det häst. Jag svär att det luktar häst, som i att det står en häst i korridoren.
Hjärnblödning?

besvikeeeeen!

2010-12-15T08:14:00.005+01:00

Ja, igår då, då kollade vi på en lägenhet.

Det är nästan så att jag inte kan skriva om det här nu för smärtan är fortfarande för nära för mig. Men jag måste nog ändå få det ur mig så jag kanske kan få lugn och ro.

Det var nämligen så att när vi klev in i lägenheten så upptäcker jag att hyresvärden lagt ut fel ritning på internet. Den jag sett på internet hade två, jag säger igen; TVÅ balkonger. Den jag nu stod i hade bara en!! En balkong bara! Fattar ni kanske hur dåligt jag mådde när jag upptäckte det.

Jag har inte hanterat en sån besvikelse på länge faktiskt. Här skulle vi ha två balkonger, ett måste när man faktiskt tänker efter. Så är det bara en.

J tog det mycket bättre än jag kan jag säga. Som tur är håller min rumskollega med mig. Han säger att det är nära nog en rättighet att ha två balkonger faktiskt. Själv är jag fortfarande både uppskakad och känner mig lite kränkt av den behandling jag fått av Bostadsbolaget. Jag menar, dom lägger ut fel ritning och sen får man inte ens ett förlåt av dom. Nu ska jag behöva må så här alltså?

Idag ska jag fundera på om jag ska kräva nån slags kompensation för det lidande dom orsakat mig. Jag måste också planera om en massa. Hur ska jag kunna leva med vetskapen att jag kunde haft två balkonger. Ja hur ska jag kunna leva vidare med bara en balkong, det undrar jag nu.

Jag har gjort en illustration så att ni kan leva er in i min smärta och mitt katastroftänk.

Före

Efter

A, ni fattar kanske.

media..

2010-12-14T10:31:00.003+01:00

Man suckar ganska ofta när man kollar på teve nu för tiden. Eftersom jag bara har tre kanaler så blir det mest att man kollar på fyran. Inte för att fyran är bäst av dom tre, utan snarare för att fyran är den som är minst dålig. Det blir mycket nyheter nu för tiden också. För man vill ju följa med och hålla sig uppdaterad. Sen smällde det en bomb och pressen fick nån slags spader/hybris.
På fyran kallar man in experter från alla delar av landet och låter dom sitta och tycka saker till höger och vänster. Det är underligt hur många experter det finns plötsligt.
En reporter lägger sina kommentarer som ljudspår till en filmsnutt som visar själva bombtillfället. Han pratar om panik bland människorna i närheten. Och han säger panik igen och sen säger han att det är panik en gång till. Jag tittar och tittar men ser ingen panik. Bara människor som blir rädda i fem sekunder, sen börjar dom att gå fram för att se vad det var. Ingen panik så lång man kan se. Bara en reporter som gärna vill förmedla att det faktiskt var panik i Stockholm i några minuter. Personligen tycker jag att det är mer panik på t-centralen när människor ska in och ut ur en fullproppad tunnelbanevagn.

Men nu är det inte det som är det mest underliga i rapporteringen. Det underligaste är ett inslag på fyra minuter under nyheterna där dom rapporterar om att nyheten blivit nyhet i andra länders nyheter. På allvar alltså är det så.
Dom visar franska nyhetessändningar om dådet. En reporter står framför kameran och pratar om det som hänt och en svensk röst berättar att nyheten blivit nyhet i Frankrike. Sen visar dom ett inslag från CNN och BBC med bilder på hallåor som berättar om bomben i Sverige och kanske det är nåt mer inslag men jag vet inte längre för jag måste plocka upp min haka från golvet.

Media, alltså på allvar? Rapporterar ni om att det rapporteras om det här i andra media i världen? Maken till självgodhet får man leta efter. Men om man ska det så kan man ju börja på nyhetsredatktionerna då. Det är ju för småsint och dåligt på gränsen till löjeväckande att man gör så. Att det finns en redaktör som släpper igenom sån där smörja är ju helt obegripligt faktiskt.

Själv sitter jag mest och undrar var Jack Bauer är nånstans?

matblogg

2010-12-14T09:09:00.002+01:00

Alltså, idag är det kebabsoppa här på myndigheten. Kebabsoppa?
Vill man ens veta vad det är i den förutom kebab.

amen ok då

2010-12-14T09:04:00.003+01:00

Alltså, det här bloggandet. Är det nån som lyssnar nu för tiden liksom. Jag är ju så tråkig så klockera stannar och så. Och tjejen klagar och tjatar som hela tiden på att jag inte skriver och så å dä. Och jag läser inte längre alla jag har i min feed. Jag gillar mest att kolla på bilder och läsa recept.
Det är så många bokstäver och så många rader med ord och alla har så mycket att säga och jag är bara tråkig. Men glad.
Det står två namn på dörren till min lägenhet nu. Mina saker är inte längre viktiga och jag städar ut och kastar så hennes ska få plats. Det där var ju så viktigt förut, att inte blanda saker och så. Nu tänker jag att jag hade fel om det. Eller det var väl rätt då kanske.

varför

2010-12-09T19:28:00.003+01:00

Därför är inget svar sa du. Så jag övade på att inte säga därför som svar.
Men.
Därför att sagan börjar med dig.
Därför att alla saker sägs bättre öga mot öga.
Därför att du är så mycket mer än det som kan sammanfattas i två stycken text.
Därför att jag inte längre bryr mig om att andra ska reagera på mitt liv.
Därför att det som hänt inte kan jämföras med det som kommer att hända.
Därför.

man bakar lite

2010-12-04T22:37:00.001+01:00

Till exempel pepparkakshus. Fint va!

det här gör vi, ja? ja!

2010-12-03T08:51:00.001+01:00

Eftersom jag är en sån duktig miljökämpe så vill jag sprida vidare detta. Gör det du med.

årsbästa

2010-12-02T14:35:00.002+01:00

Alltså, ibland så säger jag högt till mig själv att ett år, det går ju så jävla fort. Och ni vet ju själva hur det känns när det gått ett till. Jävlar tänker man, va snabbt det gick. Och man tittar på kompisens bäbis som redan kan gå och tänker att jävlar vad stor hon är. Faan vad snabbt det gick liksom.
Men det säger jag nu.
Ett år är skitlång tid. Det är döölångt alltså. Fatta att det är långt över trehundra dagar. Och saker som hände för två år sedan är inte igår. Det är fucking skitlänge sedan.

annan middag

2010-12-01T17:09:00.001+01:00

Någon ändrade sig på Ica å ba; fan ja skiter i bönorna å tar en sån här istället! Obs Inte jag. Skulle aldrig köpa vita bönor.

lovely

2010-11-25T08:20:00.002+01:00

Jag gillar Lisa Magnusson. Andra gör det inte, men jag gört. Speciellt idag.