bullets in the head

Jag tänker mycket på livet. Och att bli gammal. Äldre. Och döden. Tänker på att bli ensam och att se sin dotter växa upp.
Igår gjorde jag ett överslag i huvudet och kom fram till att jag har lite över tre timmar att spendera med min dotter på dagarna. Om jag kommer hem klockan 4, som jag ju brukar, och lägger henne sju-halvåtta så ger det oss 3-4 timmar tid tillsammans. Mycket av den tiden går ju till andra saker också. Som att laga mat, städa undan mat. Plocka lite osv.
Det är sorgligt egentligen, att man jobbar bort sitt liv.

leva och dö

Kognitiv dissonans. Så heter det.
När ens tankar, handlingar och värderingar inte är i synk.

Är jag en maskin?
Är du en maskin?

Mitt program rullar på och

ser du mig.

Hur fogar man ihop människa med maskin. Hur får man maskinen att gå sönder?

Och du. Du är en boxare och köket är din boxningsring.
Tycker du att jag är fin?

Jag har inga svar längre

lysdexi

Sen när blev dyslexi ett sånt jävla känsligt område att peka ut.
Jag är rätt säker på att Jonas Sjöstedt INTE sa "man kan diskutera tidtabellen men att dem ska bort är en förutsättning". Det heter ju de eller dom i detta fall.

Jag har en medicin till alla dyslexiker som botar er för evigt: KORREKTURLÄS innan ni postar er felstavade smörja!