På internet går det väldigt fort att göra av med pengar. På bara två minuter och fyra klick gör jag lätt av med 416:-
Jag är en stolt medverkare i konsumtionssamhället. En glad deltagare i det ekonomiska spelet som gör att sverige går runt. Jag har inte bara gjort mig själv glad, utan också cdon.com och säkert en massa fler folk som jag aldrig kommer att träffa. För ynka 416:-
Tjo. Det här ska jag göra om snart.
Min nya strategi funkar bra hittills. Jag drog precis från ett möte. Kom på att jag behöver ju inte ens säga det högt. Jag bara tänkte det lite för mig själv. Jag vill inte.. sen gick jag.
Och det funkade. Om nån mot förmodan skulle fråga varför jag inte vill hädanefter så ska jag reclaima det gamla hederliga "jag ska till ungdomsmottagningen".
Funkar varje gång.
Det blir inte bättre än så här idag.
Waterboys - The Raggle Taggle Gypsy
Eller så blir det kanske det. Klockan är ju bara 10.
Jag undrar lite över varför man alltid måste argumentera för sina vill eller vill inte. Jag menar, vad är det som folk vill ha svar på. Att man verkligen verkligen vill eller inte vill? När jag vill göra något eller ha något, varför måste jag underbygga det med massa rationella argument som faktiskt bara är just det. Rationaliseringar. Jag tänker att det allt som oftast kanske räcker med ett argument. Jag vill. Jag vill inte. För barn funkar det där jättebra. Jag vill inte sova nu!. Eh nähä.. varför inte det då? Svaret är lika självklart som innan. Jag vill inte!
Känslan av "jag vill" eller "jag vill inte" måste, eller borde, räcka tycker jag. Barn argumenterar inte eftersom dom vet att det dom känner är rätt. Kanske inte alltid det bästa för dom men det känns ju så just nu. Det är känslan som räknas och det borde vi få ha kvar när vuxenlivet kliver på. Det blir ju så mycket roligare då också. -Jag vill att du driver det här projektet nu. Ja bara -Nä jag vill inte.
Så här ska det vara;
Kompisen: Jag vill åka på onoff och köpa kapitalvaror för tiotusen spänn på kredit! Ja bara -När åker vi?
Om man inte argumenterar så blir det svårt för den andra att göra något. Det är tillbaka på barnstadiet och där vill ju ingen vuxen befinna sig. Min nya taktik är att inte säga mer än nödvändigt. Om man pratar för mycket i en diskussion så riskerar man att bli övertalad eller ikullsnackad. Oftast av sitt eget snack. Rädsla för tystnaden gör att man pratar mer än nödvändigt och till slut öppnar man upp för den andra personens argument. Jag tänker köra stenhårt på Jag vill och Jag vill inte, utan underbyggande kommentarer. Sen kan ni andra snacka på bäst ni vill och rationalisera era behov genom argument.
Jag skulle kunna förklara det där närmare men jag vill inte.
Dagens låt är helt klart Counting Crows - Mrs Potters Lullabye
Och årets program är Evil Lyrics som drar hem texter till låtar jag kör på datorn. Jag som älskar att läsa texter. Jag har det alltid i gång och det är fanken det bästa som hänt på internet på länge.
Det ska vara trådlöst i år. Jag gick förbi en stor reklamskylt på stan. På den stod ett budskap som jag tycker summerar en trend som pågår runt om oss alla.
Budskapet: Surfa Trådlöst!
Ja men visst. Så vill vi ha det idag. Friheten att kunna gå vart som helst utan att sitta fast i något. Tänk dig vad härligt att vara sin egen. Ingen att ta hänsyn till. Kan-själv andan och det modiga i att vara självständig. Vi vill surfa genom livet utan band eller åtaganden. Ingen uppsägningstid, Det är kvalitet.
Det ska vara trådlöst i år. På stan går vi i affärer och har tröttnat på att få erbjudanden om hjälp av butikspersonalen. Vi behöver inte gå till biblioteket för att låna om våra böcker. Take away, fast food och shoppinglatte. Förhållanden är svårare att signa idag eftersom så fort det börjar verka som att det finns ett kontrakt där innanför rocken så drar vi oss undan. -Nä jag vill inte skriva på nånting, jag måste få läsa det finstilta först. Framtiden säger du, nä men du vet jag måste dra.. har en trådlös våg jag måste surfa iväg på. Hallå jag vill byta leverantör! Ingen vill betala uppkopplingsavgiften och alla är dörädda för vad ett fast abonnemang kommer att kosta över ett år. Hallå kan jag få betala den här per användningstillfälle tack?
Det ska vara trådlöst i år. På krogen betalar vi med kontanter direkt istället för att lägga in kortet. Vänner håller bokningar preliminära utifall att det kanske skulle börja kännas tvunget. Rätten till avbokningar är större idag. Vi är aldrig längre bort än ett sms. Vi kör light-konversationer via sms där allt är öppet för missförstånd. Ingen vågar ringa längre för det innebär interaktion och kanske kanske måste vi tacka ja till nåt vi inte vill. Med rösten. Och långt där inne skriker vi efter bekräftelse. Från vem undrar jag. Från människor runt om oss som är lika rädda för repen som kan snärja oss i vanligheten. Trådlösa vänner som vill vara nära fast bara på ytan. Som satelliter vill vi flyga omkring varandra. Wireless och fria att välja uppkoppling, fria att koppla ner när som helst. Med en enda ursäkt. Jag är min egen och ni andra får klara er bäst ni vill. Jag vill surfa trådlöst i år.
När gud stänger en dörr brukar han öppna ett fönster istället.
Jag undrar vad det betyder. Jag känner att det kan ha en innebörd som är användbar på något sätt. Undrar om jag kanske ska fundera på det här resten av dagen istället. Att dricka vin och jobba är ju ingen bra kombo. Att dricka vin och fundera på djupsinnigheter passar bättre.
That's the kind of sugar papa likes.
dagens låt:
The Cure - Open
Min syrra har nåt som hon kallar för "skyll dig själv-regeln". Kortfattat innebär den precis vad det låter som, att om du gjort något dumt som du visste redan innan att det var dumt så kan annan person åberopa denna regel om du gnölar om det efteråt. T ex om man köper upp alla sina pengar på godis och bio och sen inte har råd med hyran så gäller skyll dig själv-regeln. Skyll dig själv helt enkelt. Sitt inte och gnäll över det för det var faktiskt så att det fanns ett val och det valet var ditt eget. Det är ditt fel. Skyll dig själv. Denna regel används ofta hemma hos henne eftersom hon har två söner i undre tonåren. Det är alltid massa skit med dom, kraschade bilar och sena nätter hos kompisar. Och när gnället kommer då hör man syrran "det låter som att skyll dig själv-regeln gäller här."
Och igår hände det. Därför skyndar jag mig att åberopa denna regel nu innan nån annan gör det. Och ja, du vet vem du är.. I fucked up. Ok, jag erkänner det. Den sämsta idén i år och jag gick på den bara för att "få lite kul". Men damn that bourbon. Och A du har dåligt inflytande på mig skulle mamma sagt.
Men visst. Det var kul. I tio minuter.
Idag blir det Cure för hela slanten. Och inte dom glada låtarna..
Bästa vänner kan man ha för många av. Bästa vänner ska man nog bara ha en tror jag, eller kanske två utifall den ena är bortrest eller dör. Kompisredundans. Jag har en just nu. Eventuellt håller jag på att få en till men det är lite för tidigt att säga något om det. Hur som helst så tror jag inte på att man behöver fler än så. Kompisar kan man ha massor. Sådana som man festar på med eller kollar film eller jobbar med. Men en riktigt vän som vet massa saker om en och som hjälper en när man inte kan gå själv eller som bara kommer med bra råd. Det räcker med två tänker jag. Då kan man dessutom gnöla om båda två fast med olika personer. Det är nåt jag saknat tror jag. Min nya strategi att skaffa vänner är att köra med öppet hjärta. Många klarar inte det utan tror att man kommer att utsätta dom för svåra prövningar. Jobbig situation. Själv utgår jag från att alla har samma behov av att prata om andra saker än TV och jobbet. Och att alla har något intressant att säga om sig själv. Jag är en sån som gillar människor helt enkelt.
Härregud, hur kunde det gå så långt.
dagens låt är den här:
Hello Saferide - Nothing Like You.mp3
jag ångrar mig. Det är den här låten som jag gillar bäst. Just nu.
Camera Obscura - Tears For Affairs.mp3
Från att fastnat för Camera Obscura och Bille the Visions var jag in och kollade på deras lilla webbsida. Min glädje och förvåninig var stor när jag snubblade över en länk till att ladda ner alla deras låtar.. http://www.last.fm/label/Love%20Will%20Pay%20the%20Bills/playlists
Min dag är räddad. Men jag undrar hur det blir när jag kommer hem igen.
Sen kan jag även tipsa om att om man har Polyphonic Sprees webbsida på så får man höra massa av deras låtar. Typiskt bra det med.
I like!
Jag röker inne. Det är vin i kroppen och rök i luften. En länge sen känsla av jag. Jag har givit upp. Give up but don’t give in. Gamla sånger. Nya låtar. Framför datorn sitter en pojke och vet inte vad som är fel. Han svarar inte som vanligt. Han har för många frågor själv han kan inte glömma. Kommer han att ta ett steg till. Kommer han att sluta längta. Jag vet redan svaret. Han har haft för många adresser och för många fejkfarsor. För fucked up och för alltid ingens. Förbjuden och inte förälskad. Borderline och helt helt allvarlig. Läser orden igen och tänker. Ibland måste det bara funka. Jag vet vad ni gör. Jag hör vad ni säger och jag ser vad ni gör. Och jag. Jag är helt allvarlig när jag säger. På en bar eller hemma. Det finns ingen skillnad. Nykter eller berusad. Jag är samma.
Jag är samma jag med.
Jag försöker lära mig Waltz II xo av Elliott Smith. Jag har sett den när han spelar akustiskt och jag bara måste lära mig. Hittills kan jag refrängen med Am C F C Am tror jag att det var. Jättekul. Fast det låter ju inte som Elliot riktigt än. En positiv grej är dock att han och jag gör samma med benet när vi spelar och det tror jag är en bra början. Jag kommer att bli något med gitarr snart känner jag.
Elliot på svensk television
En helt ok cover där man faktiskt kan se hur man ska spela.. synd att jag inte har internet hemma. Ingen sång dock fast det kanske var lika bra. Han är ju fransman.. fromage och escargou eller vad det heter.
I övrigt kan jag meddela att jag snodde Camera Obscuras senaste och den är hyfsat bra tycker jag.
Speciellt den här låten är bra.
Jag, en tyckniker!
Dålig dag? Lös det med lite hederlig rock. Bästa hjälpen om du inte vill gå utanför dörren.
James mcMurtry - Talkin at the Texaco
Nu har jag lyssnat på Some kind of stranger säkert tio gånger och dessutom läst texten varje gång och jag måste bara säga att nån större sanning än den får man leta efter. Det går inte att med ord beskriva vad jag menar, eller jag kan det inte just nu, men allt är som liksom sammanfattat där. Det kanske är vädret eller att jag inte ätit eller kanske till och med att jag sov lite dåligt som gör det. Jag blir kär i den låten. Gång på gång. B jag vet att du minns den du med. Jag vet att du vet och att du också förstår vad jag, eller Andrew, menar.
Jag skulle kunna lägga ut citaten men det känns så futtigt. Alternativet är att jag kanske har fickan full av gammal ånger och munnen full av skuld, huvet fullt av gamla sånger och hjärtat fullt av guld.
Äh nu ska jag äta så kanske jag skärper till mig och börjar lyssna på Håkan Hellström eller nån som kan ge mig lite light-underhållning istället.
Igår lärde jag mig hur jag kan lägga upp låtar direkt här och det öppnade helt underbara dörrar ska jag erkänna. Nu kan jag t ex lägga upp dom här låtarna så att ni kan ta del av min torsdagsmusik. Jag vet åtminstone en som kommer att göra det. Och det lilla gör mig glad idag.
Det plus en annan liten grej..
New Order - True Faith.mp3
Badly Drawn Boy - A Minor Incident.mp3
Red House Painters - Katy Song.Mp3
Sisters of Mercy - Some Kind Of Stranger.mp3
Shivaree - Goodnight Moon.mp3
ActII - Notes about freedom.mp3
...
I used to think that the day would never come
I'd see delight in the shade of the morning sun
My morning sun is the drug that brings me near
To the childhood I lost, replaced by fear
I used to think that the day would never come
That my life would depend on the morning sun...
...
Tjo vilket ego jag har utvecklat
Jag har lyssnat på den så många gånger idag så nu måste jag som gentjänst lyssna på Iron Maiden resten av veckan för mina människor har klagat hela tiden..
Det är det värt.
Jeff Buckley - Hallelujah
Igår sprang jag lite för långt. Tre kilometer i ett svep.
Idag dricker jag vin på jobbtid.
Det är nästan att gå för långt.
Fast inte alls lika jobbigt faktiskt.
Vad ska man göra av all sin ledsenhet. Vad ska jag göra för att överleva utan att bli en sorglig stackare. Det är synd om. Jätte synd om. Jag är femton år igen och vet inte hur jag ska göra för att bli älskad. Samma människor runt om mig nu. Dom som inte ser, och jag vet att tankar inte syns. Ensamhet är inte på ytan, den är inuti. Och inuti växer den. Ensamhet växer och frodas i ensamheten och det är en ond cirkel som blir en boll som rullar nerför en backe och backen är vägen från skolan och hem till ett tomt hem fullt med människor jag inte känner. En mamma som blivit gammal och huden som också är gammal. Jag gråter igen fast ingen ser. Födelsedagen är samma som när jag var barn och ingen kommer om jag inte ringer. Ingen ger presenter. Ingen vill leka längre.
Och lekplatsen är en sandlåda med barn som tar och ger. Bygger vägar och hus och byter grejer. Tar och ger. Lekplatsen är en bar där vi byter öl och cigaretter och sanden är ord som flyger och dörrar som öpnas och stängs och alla får vara med. Alla vill vara med, bara det är i sandlådan. Vuxen eller liten spelar ingen roll. Kompisen är en kamrat på väg att skolka igen. Ut i snön och på rygg ligger vi och tittar på stjärnor. Vi kan massor. Ner till dungen och upp i trädet igen. Inget är farligt, bara olika svårt. Han kunde klättra i träd utan grenar och jag kunde namnet på stjärnor.
Vart tog alla vägen. Jag flyttade och som i en sång blev vi äldre över en natt. Kommer ihåg hur lätt vi älskade varandra, en dag eller två var skillnaden på singel eller ihop. Kommer ihåg blickar och varma tryckare med lamporna av. Natt inne och natt ute.
Vägen hem är lika lång fast inte lika farlig längre. Ut ur skolområdet och mellan husen, ner för backen utan ljus och förbi skridskoplanen. Höghus med lampor i fönstren där ett var vårt. Utifrån ser det varmt ut. Hemtrevligt på något sätt. En mamma som spelar dansband eller ABBA, samma låt varje dag. Var hon lycklig då? Var jag? Min syster är aldrig hemma.När slutade jag vara lycklig om jag nu var det en gång. Minns en födelsedag med väntan på en pall med utsikt över gården och sjörövarmask över ögat och träsvärd i handen. Någon skulle komma, säkert en vän. Jag hade många. En mamma som stod bredvid. Jag hade en sån också en gång. Kommer inte ihåg nån känsla. Inget utom väntan och ett kök med TV-ljud och en mamma som en gång stod nära. En pappa på vägen vid en bil i natten. Okända människor med okända intentioner. Och jag i bakgrunden. Jag, en skugga. En lycklig skugga.
Den här hittade jag på nån killes hemsida för säkert 8 år sedan. Den har funnits kvar ända tills nu så nu lägger jag upp den här. Jag tycker fortfarande om dom sista raderna i den.
...
Tekniska Högskolan
Det sades att tunnelbanan gick till himlen,
det kan hända att det som sades var sant
Jag satt i en vagn mitt i folkvimlen,
allt var så omständligt och dant’
Plötsligt stannar där tunnelbanan med ett kraftigt ryck,
alla passagerare tvingas stiga av
Jag spottar argt på hissknappens meddelande: Tryck
min loska blir till ett bubblande hav
Så möttes vi där i busshållplatskön,
ögonen möttes, leenden skymtades
mitt hjärta bad en patetisk bön,
folk snubblade på blickarna, svordomar grymtades
Men efter en tid blev vårt förhållande alltmer en vana,
likt en skör bomullstuss
Ty, långt därinne härjar fortfarande min tunnelbana,
tänk jag inser nu, du var blott en extrabuss.
...
...
Till: (perpotator@gmail.com)
Ämne: just missed you on im
my msnmessenger is funnowbecky@hotmail.com iseen you photo
"*i*think*you're*very*sexy*"
...
1. Sorg och ilska är släkt med varandra.
2. Arg är mer användbart än ledsen.
3. Vara arg på fel saker är det mest energikrävande som finns.
4. Vad du får prata om? Ja, det som ligger dig varmt om hjärtat.
5. Det är ok att sörja dom som varit dumma mot en.
6. Do you think it’s kind to be kind.
7. Nu måste vi sluta.
8. Det där verkar ju helt sinnessjukt. (jag skrattade så jag nästan dog när hon sa så)
9. Dom som verkligen behöver det här orkar inte gå till en psykolog.
10. Du har ju separationsproblem. (tänker jag varje gång jag lämnar sista biten på mackan)
11. Alla pratar om vardagliga saker. Till och med en professor jag känner gör det.
12. Sluta censurera dig själv.
13. Det finns massa tjejer som vill ha en sån som dig. (här skrattar jag rått ibland)
14. Nu blir jag arg åt dig.
15. Det är ibland skillnad på det du vill ha och det du behöver.
16. Det kan bli så ibland när man går i terapi. (med en axelryckning)
17. En stålmantel, nä då har du nog kommit fel.
18. Psykologlinjen är ju så full av osnytna tonåringar.
19. Landstinget, nä där har dom inga riktiga psykologer.
20. Hur kändes det när hon sa så.. [insert random heartbreakstuff here]
21. Jag har aldrig tvivlat på att du kommer att klara dig utan mig.
22. [jätteargt] Nu slutar du att göra ner dig själv! (jag kan inget, jag är så dum osv osv)
23. Hon kommer nog alltid att ha en plats i ditt hjärta. (här grät jag för första gången)
24. Så du går i terapi hos B också.
25. Du är så ordentlig så. (varje gång jag faktiskt betalade i tid)
26. Det där ska jag skriva ner i min anteckningsbok när du har gått. (ler nöjt)
27. Freud skulle ha kallat det förhöjd libido. (egentligen menade hon livslust här)
28. Hon: Blir du svartsjuk när hon berättar om honom. Jag: Nej. Hon: Ler psykologleendet.
29. Här sitter jag på mina höga hästar och berättar hur enkelt allt är. Lyssna inte på mig.
30. Nä nu sitter jag och tänker högt igen. Glöm bort det där.
...
Ibland skrattade vi högt ihop åt mina kommentarer på hennes psykologsnack eller att hon hörde att hon själv sagt något konstigt.
Nr 2 har Terminator sagt också, men det var psykon som sa det först.
Nr 26 var efter en gång då jag sa att jag visste att hon skriver saker anteckningar om mig när jag inte är där.
Nr 27, tre veckor senare gick jag min sista gång.
Hemlisar är kanske det roligaste jag vet. Som ett barn är jag, som gömt nyckeln och hoppas att nån snart ska hitta den. Jag hoppar hela vägen till baren och där inne håller dom på med sitt. Jag ljuger när dom undrar. Jag är en jättebra lögnare. Och jag vet att det kommer att bli svårt svårt svårt att hålla mig. Jag får alla fall berätta för B och det får mig att bli lite glad. Hon blir min ventil. Igen.
Bara du vaknar snart.
Vakna nu Anneli - Männen från Venedig
Dom har stängt sin fabrik, du är faktiskt ledig!
Ibland behöver jag bara titta upp ett ögonblick för att få den där känslan i magen.
Jag vet vad det betyder.
Jag vill mer än så.
(ps//du är väldigt fin idag)
Byt ut "man" mot "jag"
Det ger en mer personlig prägel på det du skriver och generaliserar inte in andra så att dom måste känna sig som att dom gör fel eller någt liknande om dom inte håller med.
Ibland består mina dagar av två saker:
1. Kolla mail
2. Lyssna på låtar
Varav en är ju mer av en passiv syssla medan den andra är av en mer aktiv art. Det som får mig att kolla min mail är just det faktum att jag aldrig får några. Då måste jag kolla oftare eftersom det kanske har trillat in något under tiden jag inte kollat. Ibland öppnar jag min mail fem gånger på en minut. Idag har mailfönstret stått uppe bakom mitt övriga jobb så jag har haft värsta kollen. Jag kan inte gå på toa utifall jag får ett mail.
Det verkar dock som att ju mer jag kollar, desto färre mail får jag. Till exempel så brukar jag ha en jäkla massa mail efter en helg, dvs den tiden då jag inte kollar mailen alls. Detta har ett tydligt samband. Men jag tänker att det kanske kommer en dag då sambandet bryts. Dessutom verkar det som att de mail jag vill ha kommer i små doser sällan medan de mail jag inte vill ha kommer i stora batchar ofta. Kan jag vända den trenden skulle mina dagar vara gjorda.
Jag medger att det är lite men jag lovar att det kan uppta en hel dag för mig. Två små saker. För den skull inga småsaker.
Typiskt mig.
Under lunchen så slog det mig att blogga och jobba nästan rimmar. Det skulle lätt funka i typ en rap-text. Om det nästan rimmar så är det ju som att det nästan är samma sak.
Det här kan vara till stor glädje för många tänker jag, så jag delar med mig här. Med den här nyvunna insikten så kan jag konstatera att jag jobbat ganska mycket idag.
Nu ska jag jobba igen.
Eller var det blogga..
Vi har värsta tuffa läget här hos oss. Förändringar och omorganisationer och nya människor med nya attityder och nya regler. Och allt är kul kul kul!
Eller åtminstone vill alla tycka att det är så. Att förändringar alltid är lika med utmaningar och utmaningar är alltid roliga. Och jag kan för allt i världen inte tycka att det är så. Jag kan inte foga mig och när jag försöker så bubblar en ilska inom mig så jag nästan kokar av arghet och bara vill ställa mig upp och hålla ett brandtal till konservatismen. Jag gillar inte att man måste gilla förändring. Så enkelt är det. Och jag gillar inte förändring alltid. Speciellt inte påtvingad sådan. Jag vill ha det på det här sättet och jag trivs med att ha det så som vi haft nästan alltid.
Som en bra film, jag kan se om den massa gånger och varje gång är den lika bra och ingen skulle komma på att ändra slutet eller byta ut nån skådis eller whadevva. Just nu kokar jag av ilska för att jag kommer att tvingas foga mig. Som en unge som tvingas ha ett par fula byxor. Föräldramakt utövad på bästa jobbtid. Och chefen som står som nån pseudopsykolog och undrar “varför känner du så” och jag bara: Jag behöver inte nån låstsasterapi här. Jag behöver tryggheten i att allt jag inte kan påverka stannar som det är. Det är för fan ni som är dom konstiga, det är jag som är normal.
Jag fick veckans första utmaning från toppform. Jag måste säga att det var väl ingen konst. Jag följde utmaningarna från början till slut. Första utmaningen handlade om mat, att lära sig om fett i maten osv.. Nummer två handlade om att träna. Det är väl ingen konst. Det gör jag ju redan.
Nr 3: Motivationstips.
Och längst ner finns sista utmaningen:
"Följ denna länk för att stoppa all kommande e-post.
http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=blablabla"
Dödsaenkelt ju!
Jag önskar att jag var mer förtjust i Ani DiFranco. Hon sjunger ju så fina saker ibland verkar det som. Om man läser hennes texter så ser jag ju att det kan vara så att hon är bra. Ja, jag läser texterna.. Dessutom har hon gjort många skivor (minst 19 st) så jag kommer inte att lessna på dom i första taget. Jag försöker intala mig själv att jag skulle gilla henne, men dom låtar jag hört minns jag inte ens. Det borde ju vara ett tecken nog eller. För visst kommer man ihåg alla bra låtar. Kiss me Kiss me Kiss me och See you t ex. Jag minns inte vad dom heter som jag hört med Ani. Var dom bra kanske?
Men alla fall, kolla här bara, vad Ani kan:
When I say you sucked my brain out
The English translation is
‘I am in love with you and it is no fun’
...
Beneath the good and the kind
And the stupid and the cruel
There’s a fire just waiting for fuel
...
And your voice sang
The way my heart would sing
If it finally knew
Just what to say
...
I’m gonna go ahead and go boldly
Because a little bird told me
That jumping is easy
That falling is fun
Up until you hit the sidewalk
Shivering and stunned
...
Life is a B-movie
It’s stupid and it’s strange
It’s a directionless story
And the dialogue is lame
...
Sunday morning
Sheets still warm
Kitties swarming
Around our feet
Life comes easy
Your sweet company
Is making me so complete
...
Some kind of anxiety
Has gotten hold of my heart
And I just want to run home
When I feel it start
Jag gillar din blogg jättemycket. Jag läser den varje dag, och kollar efter uppdateringar flera gånger om dagen ibland. Överhuvud taget så gillar jag att läsa folks bloggar. Jag lär känna dig på ett annat sätt än jag gjort i verkligheten. Och du lämnar ut dig ibland på ett sätt som visar att du har något mer än bara, i brist på annat ord, yta. Jag ser dig som det du vill vara och säkert är. Nån som har något annat att säga. Nåt annat än hej hur mår du, utan att lyssna på svaret. Jag gillar sättet vi kommunicerar på. Subtilt men ändå väldigt rakt ut i luften. En envägskommunikation som gör att vi kommer varandra närmare på ett sätt. Att jag nästa gång jag träffar dig kan säga; jag läste din blogg igår, det var nånting om nånting där som fick mig att fundera. Det skulle vi kanske aldrig gjort annars. Kanske du och jag, men inte du och jag. Jag tänker många gånger på vad det betyder för dig att just jag läser din blogg. Har det nån betydelse alls för dig. Tänker du på mig ibland när du skriver. Jag tänker på dig ibland när jag skriver. Ibland tänker jag att jag är med för lite i dina bloggar. Många gånger skrattar jag åt dina inlägg. Ibland får dom mig att bli arg. Fast bara lite. Du är verkligen en bra människa. Jag ser det ju i det du skriver. I de kommentarer du får. Jag hoppas att vi alltid kommer att ha den här kommunikationen och att den smittar av sig i verkligheten också. Vi blir bättre vänner av det tror jag. Och kanske bättre människor.
102. Igår när jag var i min nygamla lägenhet hittade jag en sak på golvet som jag gömde i ett reklamblad och smög ner i fickan under stor försiktighet samtidigt som jag tänkte: den här kan vara bra om jag skulle bli riktigt less nån gång.
103 Jag kallade en gång min kusin för CP. Min mamma höll mig örat hela vägen genom grannskapet för att gå och be om ursäkt till hans mamma.
104 Min kusin är CP. På riktigt.
105 Så här i efterhand tycker jag att han förtjänade det.
106 Jag tycker att folk som säger skit till andra och kallar det för att “vara ärlig” är riktiga hycklare och borde tänka på att vara snälla istället för elaka.
107 När jag skriver på tangentbort så skruvet jag nästan alltid efel. Jag har nåj slags motorisk afasti och får sitta och korrigera orden flera gånger efter publicerint.
108 Jag blir kär dölätt. På allvar är detta ibland ett problem och säkert anledningen till att jag är singel.
109 Jag tycker alltid att det bästa är att vara rak.
110 Innan jag blev färdig med terapin så vågade jag inte vara det.
111 Min mamma ringer aldrig till mig för att jag har sagt till henne att hålla sig undan tills jag är klar med min terapi.
112 Jag har fortfarande inte sagt till henne att jag är färdig och att hon får ringa om hon vill.
113 Jag står inte ut med att folk ska peta och peka på saker med sina fingrar på min datorskärm. Det är FÖR FAN INGEN TOUCHSCREEN!!
114 Jag beundrar folk som är rak mot mig.
115 Jag har en radar som säger till mig när folk försöker gillra verbala fällor.
116 Jag har inga problem att röra mig i okända sällskap, Bara jag har en sidekick. Eller är lite full.
117 Jag blir ibland full på bara tre öl. Ibland kan jag dricka en hel sjuttis själv.
118 Jag gör en extralista för att bräcka min vän som gjorde en 150-lista.
119 När jag är bakis eller sjuk så gråter jag för vad som helst. Och då menar jag verkligen vad som helst. Jag blir ett känslovrak när jag är sjuk eller bakis.
120 Jag censurerar många av mina inlägg här. Censurerar bort alltså.
121 Jag är sämre på att censurera mig verbalt.
122 Jag styrs av impulser och känslor. Inte av kontroll och förnuft.
123 Jag är helt övertygad om att det är en terapieffekt.
124 Jag är väldigt stolt över att jag har gått i terapi “klart”. Så stolt att jag många gånger kniper om det för att inte låta skrytig.
125 Andra tycker nog inte att det skulle låta skrytigt. Dom som hör det ser alltid ömmande ut. Som att det var nåt fel på mig. Det är det bevisligen inte. Inte så mycket allafall.
126 Jag använder långkalsonger på vintern. Det är väldigt skönt och väldigt vuxet.
127 Jag slutade med cig och socker av rädsla för döden.
128 Dödsskräck är en av mina starkaste drivkrafter.
129 Jag är inte mycket för “kanske lika bra”-resonemanget.
130 Inte för “vi får se hur det blir”-resonemanget heller.
131 Jag tänker ändå ibland “jag får se hur det blir”.
132 Min bästa kompis är orsaken till punkt 130. Det är så passivt sa hon. Sen dess så försöker jag tänka om om sådana saker så att jag själv får bestämma hur det blir.
133 Jag äter många gånger popcorn i soffan till middag när jag är ensam.
134 När jag är två lagar jag helst riktig mat.
135 Ibland önskar jag att jag inte hade nån katt.
136 Jag har ambitionen att skriva en bok. Inspirationen kommer oftast när jag inte har nåt att skriva på eller i.
137 Jag tycker att jag är ganska bra på att skriva dikter och texter.
138 När jag får bekräftelse på det så tycker jag att det är lite pinsamt.
139 Gå på konserter i små källarlokaler är bland det bästa jag vet.
140 Jag suddade nr 139 och skrev en annan sak. Det jag suddade handlade om kärlek.
141 Att smyga med att man gillar nån är ingen hemlighet jag kan hålla för mig själv.
142 Att smyga med tycka om:et med den personen bland folk som inte vet är en annan bästa jag vet-sak.
143 Jag är barnsligt förtjust i att känna mig som att jag sitter längst upp i fritt fall.
144 Ett tillstånd jag inte gillar är TV-tillståndet. Då jag inte känner nåt eller det jag känner bara är som en barnkarusell i kroppen.
145 När jag sitter längst upp i fritt fall har jag noll censur och ingen impulskontroll alls.
146 Jag vill innerligt att alla människor ska känna så.
147 När jag var barn så frågade jag chans på två tjejer samtidigt med en lapp. Båda svarade ja.
148 Nästa dag skulle vi flytta och jag visste inget. Det grämer mig än idag att jag inte kunde säga till dom att det kanske inte skulle funka med distansförhållande.
149 Jag drömmer om att få ha en riktigt stor julfest med hela min släkt. Jag tror inte det kommer att hända i verkligheten.
150 HA! Nu har jag bräckt dig din B.I.T.C.H.
151 Jag stjäl saker på alla mina jobb, och på andras där jag kommer in. Jag hade ett helt kontorsförråd innan jag började flytta runt och insåg att det blev för jobbigt attb bära runt på.
152 Några av de saker jag stulit är; Gemburkar, hålslagare, suddgummin, pennor, häftklammerborttagare, plastmappar, grunkor med fina former eller annorlunda funktion.
153 Jag bär alltid med mig en nagelklippare. Jag har fobi för långa naglar. På mig själv alltså.
154 Jag klipper mina naglar överallt. Ingen pardon. På tunnelbanan, på jobbet, på krogen..
155 Jag har inga fasta regler för hur man ska göra vissa saker i kök. Skära lök t ex. Jag bråkar aldrig på hur man gör saker i köket.
156 Alla mina sexfantasier har jag omsatt i verkligheten.
157 Det kommer nya hela tiden.
158 Jag har gnisslat tänder hela mitt liv.
159 Min tandläkare är säker på att det är ärftligt. Jag säger att han är en bluff!
160 Min dödsskräck är som en jojo som jag bollar med ibland.
161 Av alla jag vet så har jag den bredaste musiksmaken. Jag kan utan att skryta vinna musiktävlingar över vem som helst.
162 Jag har en runner-up på jobbet som jag är lite rädd ska bräcka mig när som helst.
163 Om jag hittar en bra skiva så spenderar den tid i min spelare tills jag kan texterna på dom bästa låtarna.
164 Jag har aldrig gjort ett mål i fotboll.
165 Jag var en hejare i handbollsmålet i högstadiet.
166 Jag skolkade från alla mina gympalektioner i gymnasiet.
167 Jag fikade bort i stort sett hela min gymnasietid.
168 Jag tänker på det ibland men tycker mer och mer att det var det bästa jag gjort.
169 Jag har sett upp till alla mina kompisar vid nåt tillfälle i livet.
170 Min syster är den bästa föräldern jag vet. Hon är min referensram för hur man ska vara mot sina barn. Hon är inte perfekt. Det kan ingen vara.
171 Jag är livrädd för att få en dålig relation till mina barn även om jag vet att det är upp till en själv.
172 Jag tror inte på ödet. Fast ibland kan jag tänka att det finns något som verkar vara i närheten av det.
173 Jag tror inte på horoskop men jag läser dom varje dag för att se om det är något som jag kan använda mig av.
174 Jag tycker att David Bowie är aningen överskattad. Faktiskt.
175 Varje gång jag åkte till norrland innan terapin var klar fick jag gråtattacker och ångest i höjd med Söderhamn-Gnarp
176 Nu får jag dom när jag åker tillbaka till stockholm.
177 Nästan alltid överdriver jag en aning.
178 Jag läser inte nån dagspress. Jag tycker att dom fördummar och förnedrar med sin dåliga säljstil.
179 Jag tycker synd om folk som inte genomskådat deras taktik.
180 Jag tror att reklamare kan vara dom ondaste människorna på jorden.
181 Jag utgår från att tokig är kulturbetingat och att det är dom hämmade som är tokiga.
182 Jag är en tidspessimist utan like. Jag kan gå en timme tidigare till tvättstugan för att inte misssa min tid. En gång tvingade jag iväg ett helt gäng tre timmar innan gotlandsbåten skulle åka.
183 Jag tycker att det är viktigare att jobba med människor och djur än maskiner och kreativt jobb som reklam eller pappersvändande.
184 Jag går ofta på konstutställningar. Dom flesta av gångerna går jag ut med en klump i halsen. Antingen av gråt eller spya.
185 Sist grät jag öppet på en fotoutställning på Etnografiska. Min kompis såg det inte för hon gick väl å bölade i smyg hon med.
186 En gång blev jag så galen på en på mitt jobb så jag välte stolen och gick hem och ringde till min psykolog.
187 Jag är nästan alltid livrädd första gången jag ska ha sex med en ny människa.
188 Sen går det bättre.
189 Min tandläkare skällde ut mig för mina nedslitna tänder. Jag skämdes som en hund men på vägen hem önskade jag att han hade varit min pappa.
190 Min pappa är den gåtfullaste mannen jag inte känner men borde. Jag vet fortfarande inte om jag ska vara arg eller ledsen på honom. Så här i terapiefterhand så vet jag vilket det borde vara.
191 Jag var kär i en tjej i tvåan som hette therese. Jag undrar fortfarande var hon är.
192 En gång började jag på min egen hi-fidelity-lista men gav upp eftersom jag inte kunde hitta nr ett på den.
193 Nu har jag lagt ner massa jobbtid på den här listan, samtidigt som jag ljugit om att det är jobb jag gör för att kunna göra klart den.
194 Jag borde verkligen vara mer tacksam för att jag fått stanna kvar på mitt jobb så länge.
195 En gång var jag jättenära att kyssa chefens dotter. Jag kan inte sluta att tänka på att jag borde gjort det.
196 Den förra punkten borde absolut censureras bort men nu är det brått. Klockan är 16:52.
197 Min nya bloggare jag läser skriver jättebra och jag är avis på det.
198 Jag tänker på att hålla “min stil” när jag bloggar, men oftast blir det spontana grejer. Som det ska vara alltså.
199 Min psykolog sa en gång att det är svårt att be någon att vara spontan. Då har man ju liksom tagit bort det spontana med det. Det är ett av mina minnen som jag bara vet att jag kommer ha kvar.
200 Jag grät mycket mindre än jag borde hon min psykolog. Ibland funderar jag på att gå tillbaka och bara lägga mig ner på golvet och grina som ett barn bara för att få det gjort.
En bok som jag gillar heter 10 meter luft och är skriven av Lina Erkelius. En helt vanlig familj där tio meter luft mellan henne och pappa är så väldigt mycket mer än bara luft. Det är så långt det är mellan dem. Och hur svårt det är att ta sig fram genom den. Luften. Jag hamnar i sådana ögonblick ibland. Då luften har mer betydelse än vad den borde. Är mer än summan av sig själv. Tio centimeter är det längsta jag varit med om. Ett ögonblicks tvekan och jag är tillbaka på ruta ett. Eller åtminstone ruta tre, eller fyra. Och alla borde och skulle som äter mig efteråt. Och bromsen som jag ser men inte når. Som i tunnelbanan, missbruk beivras. Jag har bara gaspedal. Och vännen som övertygar. Att jag så klart gjorde fel igen. Fundera inte så mycket på vad som kommer. Så klart har hon rätt. Och när alla gått hem och jag står där framför den sista som stannat. När jag borde blunda, så tar jag ett andetag till.
Ett andetag för mycket och tio centimeter luft. Det betyder ingenting, ingenting för mig.
103 Jag kallade en gång min kusin för CP. Min mamma höll mig örat hela vägen genom grannskapet för att be om ursäkt till hans mamma.
104 Min kusin är CP. På riktigt.
Igår spenderade jag två timmar arbetstid på att designa om min desktop på min ena data. Det fyller mig med en nöjd känsla när jag blev klar. Jag tillämpar samma regel på jobbet som när jag rider. Är man inte bra så får man kompensera med yttre attribut.
Det är därför jag är snyggast i stallet. Och därför har jag nu den snyggaste desktopmiljön på hela b2.
Nöjd kund my ass. Nöjd jag!
1 Ät inte superstark chilimat på ovan mage.
2 Get girlfriend.
3 Handla inte mer än du behöver. Mjölk t ex.
4 Laga inte mat till hela hyreshuset när det bara är du som ska äta.
5 Bli inte kär i alla du kramar.
6 Lata dig inte på jobbet. Nån kan komma på dig.
7 Klia inte ögat när du nyss hackat chili.
8 Diska inte ur saker som har kaffe i sig. Det kan vara nåns.
9 Försök inte komma på flirtiga saker att säga till snygga grannen. Det kan låta urkorkat.
10 Vänta 15 minuter!
11 Don't Die
Läser en skräckisbok om vampyrer, Jag vet att det är en hemsk bok för det stod så på baksidan.
Jag tycker att det är bra att det står beskrivet vad det är för typ av bok för då vet jag vad jag ska förvänta mig av den. Just nu är det skräck och hemskheter som gäller. Å då vet jag ju liksom att det är rysningar jag ska få i nacken. Vampyrer i Blackeberg och hemska mord och alkisar å småkillar som mobbar. Men plötsligt händer det. Jag läser och vad sjutton är det här, jag skrattar till en aning men avbryter mig själv. Ett skämt.. eller. Kan jag skratta här då eller, näe det är ju en skräckis. Det är ingen komedi det här. Kan jag skratta verkligen. Näe, det är ju säkert inte meningen att det ska vara roligt..
Fast det var ju lite roligt ändå. Undrar om det är så att författaren har skojat medvetet eller är det jag som är ett psyko som skrattar åt makabra saker. Nä jag som gått i terapi och allt ska väl kunna skratta på rätt ställe. Det kan jag ju när det är roligt på TV. Man vet det för det är alltid en massa folk som skrattar samtidigt. En trygghet som inte kan skattas nog högt. Det skulle vara bra att ha det på företagsfesterna med ibland. Pålagda skratt så folk fattade när det är roligt.
Jag tänker att det skulle vara på sin plats med pålagda skratt till böcker med, så jag slapp känna mig så borta.
allt är bara en if-sats
eller möjligen en select-sats
IF [arg.] Then
...
SELECT * FROM Friends;
0 rows returned
