All my words are secondhand and useless in the face of this

Nu har jag lyssnat på Some kind of stranger säkert tio gånger och dessutom läst texten varje gång och jag måste bara säga att nån större sanning än den får man leta efter. Det går inte att med ord beskriva vad jag menar, eller jag kan det inte just nu, men allt är som liksom sammanfattat där. Det kanske är vädret eller att jag inte ätit eller kanske till och med att jag sov lite dåligt som gör det. Jag blir kär i den låten. Gång på gång. B jag vet att du minns den du med. Jag vet att du vet och att du också förstår vad jag, eller Andrew, menar.
Jag skulle kunna lägga ut citaten men det känns så futtigt. Alternativet är att jag kanske har fickan full av gammal ånger och munnen full av skuld, huvet fullt av gamla sånger och hjärtat fullt av guld.

Äh nu ska jag äta så kanske jag skärper till mig och börjar lyssna på Håkan Hellström eller nån som kan ge mig lite light-underhållning istället.