First and Last and Always

Vad ska man göra av all sin ledsenhet. Vad ska jag göra för att överleva utan att bli en sorglig stackare. Det är synd om. Jätte synd om. Jag är femton år igen och vet inte hur jag ska göra för att bli älskad. Samma människor runt om mig nu. Dom som inte ser, och jag vet att tankar inte syns. Ensamhet är inte på ytan, den är inuti. Och inuti växer den. Ensamhet växer och frodas i ensamheten och det är en ond cirkel som blir en boll som rullar nerför en backe och backen är vägen från skolan och hem till ett tomt hem fullt med människor jag inte känner. En mamma som blivit gammal och huden som också är gammal. Jag gråter igen fast ingen ser. Födelsedagen är samma som när jag var barn och ingen kommer om jag inte ringer. Ingen ger presenter. Ingen vill leka längre.
Och lekplatsen är en sandlåda med barn som tar och ger. Bygger vägar och hus och byter grejer. Tar och ger. Lekplatsen är en bar där vi byter öl och cigaretter och sanden är ord som flyger och dörrar som öpnas och stängs och alla får vara med. Alla vill vara med, bara det är i sandlådan. Vuxen eller liten spelar ingen roll. Kompisen är en kamrat på väg att skolka igen. Ut i snön och på rygg ligger vi och tittar på stjärnor. Vi kan massor. Ner till dungen och upp i trädet igen. Inget är farligt, bara olika svårt. Han kunde klättra i träd utan grenar och jag kunde namnet på stjärnor.
Vart tog alla vägen. Jag flyttade och som i en sång blev vi äldre över en natt. Kommer ihåg hur lätt vi älskade varandra, en dag eller två var skillnaden på singel eller ihop. Kommer ihåg blickar och varma tryckare med lamporna av. Natt inne och natt ute.
Vägen hem är lika lång fast inte lika farlig längre. Ut ur skolområdet och mellan husen, ner för backen utan ljus och förbi skridskoplanen. Höghus med lampor i fönstren där ett var vårt. Utifrån ser det varmt ut. Hemtrevligt på något sätt. En mamma som spelar dansband eller ABBA, samma låt varje dag. Var hon lycklig då? Var jag? Min syster är aldrig hemma.När slutade jag vara lycklig om jag nu var det en gång. Minns en födelsedag med väntan på en pall med utsikt över gården och sjörövarmask över ögat och träsvärd i handen. Någon skulle komma, säkert en vän. Jag hade många. En mamma som stod bredvid. Jag hade en sån också en gång. Kommer inte ihåg nån känsla. Inget utom väntan och ett kök med TV-ljud och en mamma som en gång stod nära. En pappa på vägen vid en bil i natten. Okända människor med okända intentioner. Och jag i bakgrunden. Jag, en skugga. En lycklig skugga.