En bok som jag gillar heter 10 meter luft och är skriven av Lina Erkelius. En helt vanlig familj där tio meter luft mellan henne och pappa är så väldigt mycket mer än bara luft. Det är så långt det är mellan dem. Och hur svårt det är att ta sig fram genom den. Luften. Jag hamnar i sådana ögonblick ibland. Då luften har mer betydelse än vad den borde. Är mer än summan av sig själv. Tio centimeter är det längsta jag varit med om. Ett ögonblicks tvekan och jag är tillbaka på ruta ett. Eller åtminstone ruta tre, eller fyra. Och alla borde och skulle som äter mig efteråt. Och bromsen som jag ser men inte når. Som i tunnelbanan, missbruk beivras. Jag har bara gaspedal. Och vännen som övertygar. Att jag så klart gjorde fel igen. Fundera inte så mycket på vad som kommer. Så klart har hon rätt. Och när alla gått hem och jag står där framför den sista som stannat. När jag borde blunda, så tar jag ett andetag till.
Ett andetag för mycket och tio centimeter luft. Det betyder ingenting, ingenting för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar