Till dig som jag läser varje dag.

Jag gillar din blogg jättemycket. Jag läser den varje dag, och kollar efter uppdateringar flera gånger om dagen ibland. Överhuvud taget så gillar jag att läsa folks bloggar. Jag lär känna dig på ett annat sätt än jag gjort i verkligheten. Och du lämnar ut dig ibland på ett sätt som visar att du har något mer än bara, i brist på annat ord, yta. Jag ser dig som det du vill vara och säkert är. Nån som har något annat att säga. Nåt annat än hej hur mår du, utan att lyssna på svaret. Jag gillar sättet vi kommunicerar på. Subtilt men ändå väldigt rakt ut i luften. En envägskommunikation som gör att vi kommer varandra närmare på ett sätt. Att jag nästa gång jag träffar dig kan säga; jag läste din blogg igår, det var nånting om nånting där som fick mig att fundera. Det skulle vi kanske aldrig gjort annars. Kanske du och jag, men inte du och jag. Jag tänker många gånger på vad det betyder för dig att just jag läser din blogg. Har det nån betydelse alls för dig. Tänker du på mig ibland när du skriver. Jag tänker på dig ibland när jag skriver. Ibland tänker jag att jag är med för lite i dina bloggar. Många gånger skrattar jag åt dina inlägg. Ibland får dom mig att bli arg. Fast bara lite. Du är verkligen en bra människa. Jag ser det ju i det du skriver. I de kommentarer du får. Jag hoppas att vi alltid kommer att ha den här kommunikationen och att den smittar av sig i verkligheten också. Vi blir bättre vänner av det tror jag. Och kanske bättre människor.