som i fyran

Jag kan fortfarande skolka har jag märkt. Fast jag inte går i skolan längre så fungerar ursäkterna för att vara hemma en dag eller två från jobbet. Jag har inte dåligt samvete eller något sådant. Det har man inte när man bara tänker på sig själv. Dessutom känns det som mer kvalitetstid om jag är hemma mitt i veckan som nu. En onsdag liksom, bara för mig själv. Jag kan fortfarande åka till stan om jag vill eftersom min vara-hemma-ursäkt inte är något futtigt som magsjuka eller ont i huvudet. När jaget inte mår bra så frågar ingen fler frågor. Ingen kommer att ringa och kolla läget och ingen kommer att säga nåt när jag kommer tillbaka. Ingen granne som för liv och bara fläktljudet som blåser. Perfekt. Snart när jag justerat dissonansen så ska jag börja om igen. Det är väl så det får bli. En omstart senare så är jag i operativt läge igen.