Kärlek. Jag har fått min del av det också. Nu för tiden tänker jag att jag kanske fått hela min del redan innan trettio. För nu är det fattigt på den fronten. Min första var i femte klass. Hon var mest välutvecklad i klassen och som kille fattade man ju ingenting av det då. Vi gick under bron i Stöde och hon ville hånglas. Jag fattade ingenting då heller så hon blev arg och gick hem. Efter många om och men så hånglades vi och vips så var man ihop. Så gick det till då. Jag och min ”kompis” gick igenom alla tjejer i klassen utom en. Den fulaste. Sen gick vi igenom alla tjejer i klassen brevid och sen blev jag kär i Marlene Goode. Oj vad jag var kär i henne. Jag frågade chans och hon sa att om det ändå hade varit så att jag gick i hennes klass så skulle hon vara med mig. Jag gick i femman och hon i nian. Jag var olyckligast i världen i flera dagar. Sen kom Cecilia Jönsson. Härregud. Jag kunde inte andas på flera år. Hon lärde mig att lägga min första patiens och hennes hår var det vackraste jag sett. Blekmedlet hade reagerat med kloret i bassängen på badhuset så det skimrade i grönt i solen. Långt och svallande. Hon sa roliga ord som jag kommer ihåg fortfarande och en gång lekte vi ryska posten och jag fick en puss av henne. Jag var världens lyckligaste. Sara som blev vuxen och lyxhustru på rivieran. Malin med käkbenet och Malin med hästen, Malin på campingen och Malin, cissis kompis. Sara och Sara igen. Ann som var hos mig varje dag fast jag inte fattade att hon var kär i mig förrän långt senare. Anneli som satt på Vemyra och var bindgalen och Anna-Karin. Och B. Jag kommer inte ihåg alla, bara dom viktigt skulle jag gissa. Alla har dom lärt mig något om mig själv och jag hoppas att jag lämnat något spår hos dom. Sen kom Tyra med upptågen och sen kom M. Det längsta förhållandet jag haft. Nio år. Mycket bra och mycket dåligt, precis som alla förhållanden. Hon har satt mest spår hos mig och är den som jag sörjt mest av alla. En smågalen flykting hann storma in och ut ur min lägenhet också. Ett av dom roligaste förhållanden jag haft faktiskt. Vi hann med mer på tre år än alla andra jag varit med tillsammans. I storstan gäller andra regler för relationer och jag är rädd att jag inte förstår dom, än mindre kan lära mig dom. Om jag nånsin träffar någon som inte är rädd för sina egna reaktioner så kanske det blir lite mer av rubricerad vara i mitt liv. Kanske det blir S, eller I. Kanske nån bokstav som jag inte varit med om än.
måndag, mars 12, 2007
Kärlek. Jag har fått min del av det också. Nu för tiden tänker jag att jag kanske fått hela min del redan innan trettio. För nu är det fattigt på den fronten. Min första var i femte klass. Hon var mest välutvecklad i klassen och som kille fattade man ju ingenting av det då. Vi gick under bron i Stöde och hon ville hånglas. Jag fattade ingenting då heller så hon blev arg och gick hem. Efter många om och men så hånglades vi och vips så var man ihop. Så gick det till då. Jag och min ”kompis” gick igenom alla tjejer i klassen utom en. Den fulaste. Sen gick vi igenom alla tjejer i klassen brevid och sen blev jag kär i Marlene Goode. Oj vad jag var kär i henne. Jag frågade chans och hon sa att om det ändå hade varit så att jag gick i hennes klass så skulle hon vara med mig. Jag gick i femman och hon i nian. Jag var olyckligast i världen i flera dagar. Sen kom Cecilia Jönsson. Härregud. Jag kunde inte andas på flera år. Hon lärde mig att lägga min första patiens och hennes hår var det vackraste jag sett. Blekmedlet hade reagerat med kloret i bassängen på badhuset så det skimrade i grönt i solen. Långt och svallande. Hon sa roliga ord som jag kommer ihåg fortfarande och en gång lekte vi ryska posten och jag fick en puss av henne. Jag var världens lyckligaste. Sara som blev vuxen och lyxhustru på rivieran. Malin med käkbenet och Malin med hästen, Malin på campingen och Malin, cissis kompis. Sara och Sara igen. Ann som var hos mig varje dag fast jag inte fattade att hon var kär i mig förrän långt senare. Anneli som satt på Vemyra och var bindgalen och Anna-Karin. Och B. Jag kommer inte ihåg alla, bara dom viktigt skulle jag gissa. Alla har dom lärt mig något om mig själv och jag hoppas att jag lämnat något spår hos dom. Sen kom Tyra med upptågen och sen kom M. Det längsta förhållandet jag haft. Nio år. Mycket bra och mycket dåligt, precis som alla förhållanden. Hon har satt mest spår hos mig och är den som jag sörjt mest av alla. En smågalen flykting hann storma in och ut ur min lägenhet också. Ett av dom roligaste förhållanden jag haft faktiskt. Vi hann med mer på tre år än alla andra jag varit med tillsammans. I storstan gäller andra regler för relationer och jag är rädd att jag inte förstår dom, än mindre kan lära mig dom. Om jag nånsin träffar någon som inte är rädd för sina egna reaktioner så kanske det blir lite mer av rubricerad vara i mitt liv. Kanske det blir S, eller I. Kanske nån bokstav som jag inte varit med om än.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar