Stackars dumma Harold

Ljusdal. Hit åkte vi varje sommar så länge jag kan minnas. Jag har i stort sett växt upp på en camping i en husvagn och hört både regn åska och bråk genom den tunna plastväggen mellan oss barn och vuxensovplatsen. Jag har plockat burkar och pratat med alkisar. Sett döda människor i slänten ner mot tältplatsen och plockat blåmusslor efter botten på det lång-grunda. Nore camping i Ljusdal är midsommar och surströmming. Inbrott och långa promenader. Jag träffade en gång en tjej där som jag inte kommer ihåg vad hon heter. Hon var färgblind och kom fram till mig under hälsingehambon i Delsbo och frågade om det var Dr Martens jag hade på mig. Två svartklädda sorgebarn bland folkdräktsklädda vuxna som fann varandra. Min mamma log ett av de två kärleksfulla leenden jag nånsin sett henne göra mot mig. Jag och min svartklädda tvillingsjäl var oskiljaktiga hela sommaren och nästkommande tre år. Hon gav mig ett kassettband med A Split Second och Fronline Assembly som vi lyssnade på hela hela tiden medan vi gick fram och tillbaka mellan campingen och köpingen och pratade om livet. Vi pussades aldrig även om jag tror att både hon och jag ville det. Jag vet inte vart hon är idag. Jag kan heller inte ta reda på det eftersom jag glömt vad hon heter. Kanske kan jag hitta tillbaka till huset i skogen där hennes familj bodde. Men inte nu. Det blir ett annat äventyr.