Människorna bakom mig pratar om hur duktiga dom är på att göra sina barn genusneutrala. Dom kallar det inte för det så klart, men dom pratar om sina fina värderingar och att det kommer att göra skillnad när barnen blir äldre. Hoppas dom.
Det här är vad dom gör:
* Köper och tar på pojkbarnet rosa vantar.
* Uppmuntrar flickbarnet när hon leker "pojklekar"
Ja, det var väl ungefär det.
Så. Alltså, varför tror folk att det kommer att göra skillnad om man byter färg på könen. Och vad har färg överhuvud taget med genus och rollfostran att göra. Jag fattar inte det. Ta på ungen en svart mössa för fanken. Eller en röd. Det finns tusentals (miljontals om man lyssnar på microsoft) färger, men bara två har blivit föremål för en könskamp. Ridikulöst!
Och dom här lekarna likaså. Det har inget att göra med vilken lön barnen kommer att få när dom börjar jobba. Visa mig den undersökning som stödjer den tesen någon.
Jag lekte med krigsleksaker och min bästis med dockor. Hon hade tjugotusen mer än mig när hon var både yngre och mindre utbildad än mig.
Hur barnen kommer att agera i sociala sammanhang (som kanske lönesamtal) avgörs av föräldrarnas förmåga till att visa och lära ut empati, sympati och rättvisetänk. Att dom kan krama både pojkbarn och tjejbarn på samma sätt, och att dom har förmågan att lära ut samma känslor oavsett kön.
Då, bara då, kommer vi att få det samhälle vi behöver för att könen ska behandla varandra lika inom det områden som betyder något.
Kärlek och respekt är det som måste spela roll, inte lön och chefspositioner. Eller färger för den delen.
Jobbar du i flera team? Minska stressen med ett kärnteam!
5 veckor sedan
9 kommentarer:
Men är det inte viktigt att ifrågasätta könsroller? Det där med att vi lära oss att män/pojkar och kvinnor/flickor "är" på ett visst sätt? Inte för att man gör det med en mössa, men kanske med lekar och omgivning?
jo det är viktigt. absolut är det det. dom finns och dom är förlegade. men att byta färg på en mössa är bara löjligt. det är inte symboler som gör förändringar, det är förhållningssätt.
faktum är också att pojkar och flickor väljer självmant vissa saker. min bästis äldsta dotter har robotar och vapen i sin bokhylla, klassiska "pojkgrejer". men där ligger också dockor och i hennes rum står en leksaksspis. hon tycker om rosa saker och gillar att dansa.
en annan kompis pojke gillar att klättra på stenar och slåss när han vill ta kontakt med mig.
båda dessa föräldrar har koll på genusfällor.
Du är klok som en bok. Men satan vad svårt det är med barnuppfostran. Man är liksom inte på sin pedagogiska topp 24/7...
30+: min syster säger:
fem teorier och inga barn.
fem barn och inga teorier.
Du och din syster = Två kloka böcker.
Skriver under.
Det är konstigt det där att man väljer att fortsätta laddningen i färger genom att fortsätta använda dem könsbestämt, men tvärtom.
Sedan tror jag inte att jag helt hundra har förstått vad som är pojklekar och flicklekar. Vad som är pojkleksaker och flickleksaker är jag med på, men vilka lekar pratar vi om? Om jag tyckte om att göra små mysiga hus åt mina krigargubbar när jag var liten, lekte jag pojk- eller flicklek då?
Jag tror att det kan vara att det blir ett motsatshandlande. Alltså: man vill undvika fällan att tjejer alltid ska vara snälla/bära rosa/leka mammapappabarn. Därför tar man på blå mössa och köper lego.
I brist på andra metoder gör man det motsatta.
Vilket naturligtvis inte är att föredra, men ganska förståeligt.
Framförallt signalerar färger på barnkläder något till en genusvidrig omvärld. Det är bevisat over and over again att vi (dom...) bemöter pojkor och flickor olika och omgivningens bemötande påverkar förstås hur vi blir som individer. Därför är det viktigt att bryta färgkoder, för att förvirra!
Om jag får barn tänker jag inte berätta om det är en pojke eller flicka för någon. Till de som frågar ska jag säga "Hurså, spelar det någon roll för dig?"
Man får handla på Polarn och pyret dårå. Skitsnygga kläder.
Skicka en kommentar