luktminnen

Igår åkte jag till sommarängen med alla hästarna igen. Det är något helt fantastiskt att gå omkring med fyrtio hästar runt om sig på en gigantisk äng med träd och buskar så långt man kan se. Vi promenerade runt i långgräset och klappade i flera timmar. Ibland stannade jag bara upp en stund för att titta på det vackra. Borrade in näsan i hästen bredvid och drog djupa andetag.
Det finns ingenting ingenting som luktar så gott som häst.
Idag har jag samma jeans på mig och ibland kommer det en doftby med svag hästlukt förbi mitt ansikte.
Att jag ens tänkte tanken att inte rida nästa termin är helt obegripligt. Min hjärna måste ha blivit kidnappad av aliens.

Om någon vill vara ihop med mig så ska den flickan tycka om djur. Period. Mich gick bort som flickvänsämne samma sekund hon sa "well, I don't really care that much about horses".
Bah! Snacka om att ha prioriteringarna felvridna.