M

Jag jobbade i stallet ett tag innan jag flyttade till Stockholm. Samma stall vi hade vår häst i. Verdi hette han, en fux på 160 ungefär. Jättefin att rida men helt vild på lektionerna. Både jag och M ramlade av minst ett par gånger varje lektion. Sommaren -97 var varm som sjutton och jag mockade skit och fodrade i värmen. Det jobbade två unga tjejer till där. Deras jobb var lite sämre än mitt om man ser till arbetsuppgifterna. Dom städade hagarna. Vilket innebar att dom alltså spadade upp gammal skit och bar ut på gödselstacken.
För dom var det toppen att få gå i en hage hela dagarna med en häst som nyfiket nosade dom i ryggen hela tiden. Faktum var att dom mest stod och klappade när jag såg dom.
Dom gick omkring där i hagen, med skjortorna uppknytna under brösten. Korta tighta shorts och keps. Svetten blänkte på huden som blottades här och var. Ibland gick jag förbi utan att ha något annat ärende än att titta på dom. Dom fnissade och vi log mot varandra.

Vid lunch varje dag kom M upp med mat till oss båda. Hon cyklade hela vägen, trots att det var världens längsta backe innan man kom fram. Vi satt på baksidan av ridhuset, med solen i ansiktet och utsikt över en igenväxt åker och skog längre bort. Vi satt så nära varandra vi kunde på en gammal trästock och åt mackor och drack ur samma glas. Pratade om livet och hur vi skulle byggt en rundcorall har borta om vi ägde gården. Ena handen höll den andras medan vi åt macka med den lediga. Hunden i gräset med tassarna i kors.
Idag säger en del att vi hade ett dåligt förhållande. Inte sämre än någon annan hävdar jag. Kanske till och med något bättre.
Det här var innan vi flyttade till Stockholm.
Allt är så mycket lugnare på landet.