fejjan

Jag har svårt att anpassa mig till den här nya kommunikationstekniken alltså. Igår messade jag henne på fejjan och lämnade mitt nummer till henne där. Jag vet inte riktigt varför, kanske hoppas jag på att hon ska messa och erbjuda sin kropp till mig igen. Men det är som att ha en monolog. Jag ser inte hennes reaktioner och jag hör inte tonfallet i hennes röst när hon svarar. Jag kan inte tjata om att hon ska säga något om att hon faktiskt skrivit ner mina siffror nu, att hon kanske kommer att messa mig. Hon väljer helt själv vad och hur hon vill svara mig.
Svarade gjorde hon allafall. Men inte med någon kommentar om numret. Bara om det där andra jag frågade om. Den meningen förstår jag inte heller. Är det meningen att man ska leta tonfall och ironi i text undrar jag.
Och visst, det handlar om text i många fall nu för tiden. Och vi lär oss så klart, vi som försöker hänga med. Lär oss vad saker betyder och hur ironi och skoj låter på sms. Men jag tycker det är svårt alltså.
Så. Jag gjorde som jag brukar när gravitationen slutar fungera, jag frågade rätt ut om hon ville komma och hälsa på. Nu svävar jag ett tag och under tiden tittar jag ner på den hårda marken under mig.