fingerhångel

I lördags så upptäckte jag en ofarlig variant av hångel, nämligen fingerhångel. Alltså man sitter brevid nån, fördelaktigt om det är det andra könet, och doolar å grejsar med varandras händer. Minimal kroppskontakt och ändå mysigt på något sätt. Man har inte munnen full av tunga och behöver inte koncentrera sig på att det på något fysiskt sätt ska synas att man tycker det är skönt eftersom det är så oskyldigt. Det här ska bli en del av min nya grej att inte skaffa mig kärkänslor för nån. Det har ju visat sig att det är så väldigt opraktiskt när jag blir förtjust i någon och jag börjar längta och hoppas på sex osv. Jag kan inte koncentrera mig på något, inte ens mina dataspel ju. Dessutom så blir ju alltid föremålet för mitt intresse så himla paranoida så man ska måsta hantera deras löjliga kontringar också. På mitt nya sätt blir det aldrig nåt av det jobbiga. Jag blir inte kär i dom jag fingerhånglas med och knappt kåt heller för den delen. Kär och kåt har säkert ett samband såklart men det har jag glömt vilket det var.
Det kommer heller inte att råda något tvivel om vad det handlar om. Om du hånglar med någon så blir det ju liksom mer av "vad ska vi göra sen"-grejen. Knulla eller prata om förhållandets vara eller inte vara. Det blir det inte om man fingerhånglas alltså. Hallå det var inte jag som gjorde.
Talk to the hand cus the body's not listening.