Jättesmart alltså. Verkligen.

Igår ägnade jag fyra timmar åt att ta reda på hur smart (eller dum) jag är. Jag har ju länge undrat över det där med att vara smart och så. Ett tag tänkte jag att det är väldigt smart att göra saker, alltså att kunna göra många saker, t ex hoppa fallskärm och segla båt och träna kampsport. Det visade sig att det hade med mani och sublimering att göra.
Sen tänkte jag att det här med att vara smart är att kunna skämta och ha humor. Dra snabba vitsiga skämt, gärna lite så där så man får tänka efter lite innan man hittar poängen. Jag lärde känna en som faktiskt var jätte-jättesmart. Han var med i mensa och där måste man ju som bekant vara dösmart för att få vara med. Han och jag skämtade våra löjliga ordvitsar och försökte komma på de mest långsökta men ändå roliga skämten. Han kom jämt på dom roligaste. Men så var han ju smart också. Han tyckte att jag var smart med och att jag absolut måste göra mensas inträdesprov. Jag rodnade och sa att det kommer jag aldrig att klara om det inte är att man ska skriva lite roliga skämt.
Sen så kom jag på att han kanske inte var så smart ändå, för även om han kunde vara jätterolig på det där underförstådda sättet så var han ganska tråkig i övrigt.
Han pratade på om sina grekiska sagor och antikens konstnärer och jag blev mer och mer intresserad av vinet på bordet än av honom. Han hade inget hjärta heller. Bara hjärna.
Så jag funderade igen. Vad är smart. Korkat vet jag ju redan, det är ju alla andra än mig förutom min bekantskapskrets då. Jag håller mig mest med smarta och snygga människor. Det är det enda rätta tycker jag.

Men smart alltså. Hur är man då. För bara ett litet tag sen så kom jag på att dom smarta det är ju dom som kommer ihåg saker. Att man har ett bra minne alltså. Det borde vara definitionen på att vara smart. Då kommer man ju ihåg en massa massa saker från då och nu. Sen använder dom smarta det dom kommer ihåg till att vara just smart. Jag har inte så bra minne, eller rättare sagt så kommer jag ihåg nästan uteslutande slumpmässiga saker. Citat från filmer och sånt kan jag lägga på minnet tillsammans med barnprogram från förr och grejer personer jag träffar gör eller säger. Men jag anser mig inte ha ett bra minne, om jag inte aktivt gör så att jag kommer ihåg saker så kommer jag knappt ihåg min egen födelsedag. Många av mina tjejer blir arg på det där med minnet men jag kan ju inte hjälpa det.

Igår la jag så klossar i mönster och pusslade elefanter och fjärilar. Räknade äpplen och procent i huvudet och rabblade bokstäver och siffror baklänges. Förklarade vad nomenklatur är och visste likheten mellan ett ägg och ett frö. Jag kände mig väldigt duktig till och från.
Men jag kommer inte ifrån att jag ville ha ett högre resultat. Testledaren försäkrade att det var väldigt bra men jag tycker inte att det är ett högt nummer alltså, det jag fick.
Jag känner mig fortfarande dum och korkad och jag kommer att fortsätta undra över vad som är smart och inte. Just nu tänker jag att dom som väljer finita värden över instrumentella är kanske dom som är smartast. Och då kan jag helt plötsligt känna mig nöjd igen. Det är ju dessutom sånt som är lätt att komma ihåg.