redrum

I lördags hamnade vi på värsta mystiska stället. Gratis inträde och lagom med folk fann jag mig efter ett tag i baren. Plötsligt är det någon som nyper mig i rumpan. Fan redan tänker jag, det brukar ju ta åtminstone tio minuter innan nån gör det, och vänder mig om. Vad får jag se om inte värsta horan, påtänd och sluddrig. Hon vill ha mig märker jag och drar mig sakta därifrån eftersom jag inte har råd. Pekar rådigt på min jobbkompis som ju har pengarna och tillfälligtvis är gräsänkling också. Han uppskattade inte tilltaget av någon anledning.
Vi släpar oss ner till källaren till tonerna av zigenarmusik och väl framme finner vi ett bord. Det tar 30 minuter tills en tjej på en och femtio med meterlångt hår kommer fram och drar upp oss på dansgolvet. Hon förklarar att hon är inka-indian och nu ska framföra en gammal inkadans för oss alla. Det är väldigt likt faktiskt så vi drar oss sakta därifrån och stöter på vägen ut ihop med en anorektisk självskärare med krycka, vilt dansande till reggaemusiken. Vi konstarerar att det bara är dvärgen som fattas nu och att det här är klart för mycket för en kväll och drar oss vidare till nåt lite normalare ställe, nämligen Patricia.
Och vad kan det första stället ha varit undrar ni nu. Twin Peaks kanske.. Nej nej. KGB tamejtusan.