borta bra men hemma bäst

Äntligen får jag åka hem. Jag kommer aldrig att sluta kalla det för att åka hem hur länge jag än bor här i storstan. Till Sundsvall åker bilen och kompisen klockan 12 idag. Det kan inte bli bättre. Soligt, ny musik och så klart en burgare på Max uteservering i Uppsala. Nu måste man dock krångla sig in dit eftersom nån tönt byggt om vägen. Men det är det klart värt. Cigg och nervevade rutor och ett par stopp på dom vanliga ställena. Ångersjön är min favorit. Och den lilla rastplatsen mellan Gävle och Söderhamn. Eller stoppet efter dalälven där jag stannade och grät en hel timme när jag skulle åka upp för att ta bort min hund. Den här gången ska jag tusan ta med mig kameran och fota lite. Vi vinkar åt spelmannen i Björklinge annars betyder det otur.
Jag tror att världen skulle bli ett bättre ställe om man hade ett hemma som långt från där man bor. Att ha något att längta till, att drömma om under tiden man går i sin boendestad och undrar vad som hände. Åka hem. Det är kanske det finaste man kan göra. Om inte annat för dom man ska åka till. Eller bara för att titta på vad fint det är på försommaren där jag kommer ifrån.