Ingen panik, alla på en gång

Jag får lätt panik i nya städer. Ju större stad desto mer panik. Jag kommer ihåg när jag under stort rabalder och orerande parkerade bilen på trottoaren vid Sergelstorg när jag var nere i Stockholm första gången med bil. Det blev för mycket för mig alla bilarna och människorna. Stor stad lika med stor panik. Det är liksom så mycket att hålla reda på. Jag blir som hunden när vi tog henne till storstan. Helt stirrig av allt som finns att titta på. Allt nytt jag vill se och lägga på minnet. Hur ska jag klara mig i Paris. Jag menar, har ni sett hur jävla stort det är där. Det är stort som aset. Vilken tur att jag har en reskamrat som verkar trygg. Jag har utsett honom till logistikansvarig. Han har namedroppat åtminstone tre platser jag aldrig hört talas om samt besökt Paris en gång tidigare. Det kvalificerar honom lätt för den tjänsten anser jag. Han har dessutom ett trovärdigt uttal på de platser han pekar på på kartan. Jag skulle säga att jag verkar vara i trygga händer och att jag säkert klarar mig på dom enda fraser jag kan på franska. Det är dom enda jag behöver här hemma också faktiskt. Je suis perdu och ingen orsak.