Igår hörde jag en mamma och ett barn prata på t-centralen;
-mamma, vad bråttom alla har..
-ja, alla har jättebråttom i den här stan.
Alltså, jag vill bara räta ut det här, vad beträffar mig då. Jag har aldrig bråttom. Av två anledningar.
1. Jag är nästan aldrig på väg till något som är viktigt nog att ha bråttom till.
2. Om jag är på väg till något viktigt så ser jag till att gå hemifrån i tid, så jag slipper ha bråttom.
Två enkla tankesätt som gör att jag inte behöver stressa. Ett klargörande kan alltså vara på sin plats.
Jag har inte bråttom, jag går så här fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar