Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarens trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet.
Jag kan den fortfarande utantill. Jag kan många svenska dikter utantill. Många Ferlin, och några Edit Södergran. Tove Jansson och Karin Boye.
Jag läste dom ensam när jag var yngre. Vi läste dom tillsammans. Och nu kan jag dom utantill. Jag brukar kolla ibland om jag fortfarande kommer ihåg dom. Det gör jag nästan alltid.
Och den bästa av alla har jag i en bok nu. Jag fick den av en slump fast jag inte trodde den fanns i någon annan bok än hans egen.
Claes Anderssons Etude för Sommarvind.
Väldigt vacker.
Dessutom tycker jag att Svensk Dikt är den bok som alla borde ha i bokhyllan.
En vän till minne
2 dagar sedan
1 kommentar:
Feens slott
Bakom havet börjar bergen,
bortom bergen ligger feens slott i molnen.
Fen är aldrig mer än femtonårig. -
Hennes solskensskrud är dyrare än jorden.
Fen vill att envar skall vara säll som hon...
hon vill skänka bort sitt lätta hjärta åt de mötande.
Var förvandlad,
fen har rört dig med sitt spö.
Edith Södergran
Skicka en kommentar