ååååka pendeltåg

Nu har jag åkt pendeltåg i en månad. Ingen har jag träffat på tåget. Ingen har jag mött som säger hej eller håller sällskap.
Tills nu. Då jag skaffade en liten musikgrej som spelar fina låtar för mig. Då möter jag jobbkollegor och försäljare och uteliggare och tåginformation och vänner som jag måste lyssna på. Plötsligt är jag föremål för hela världens uppmärksamhet.
Jag vill bara säga en sak till er. Det är olidligt tråkigt och ospännande att lyssna på ert orerande. Gå och sprid erat verbala gödsel någon annanstans.
Jens Lekman är den enda jag vill höra på när jag åker tåg. Ni andra kan väl bara vara tysta.