Dom vill ha mig. Och när jag fick höra det så fick jag kramp i magen. Jag menar.. hur gör man nu då. Ska jag som säga upp mig här eller vad?? Ska jag sluta. Jag har ju jobbat här sen dackefejden. Det är som att vara hemma nästan. Jag får lyssna på musik. Jag kan skrika högt när jag blir arg och jag kan lalla runt och babbla med massa folk om hur deras liv är.
Jag trivs här för det är liksom gemytligt. Och jag som gått och undrat om jag ens kunde få nåt annat jobb. Nu har jag suttit och bara varit laidback på tre intervjuer och det verkade dom gilla.
Jag blir alltid jättenervös när det ska bli stora förändringar. Jag tror alltid att hela världen ska rasa ihop och alla mina fina jättebra rutiner som försvinner kommer att rasera mitt liv. Förmodligen kommer jag att få sparken efter tre veckor när dom upptäckt att jag inte var så mycket att ha. Lite som mina förhållanden.
Hjälp..
En vän till minne
1 dag sedan
4 kommentarer:
Vilken spännande dag DU har idag!
Tacka ja, tacka ja, tacka ja! Förändringar är bra. Det är en utmärkt chans att förbättra rutinerna ;)
3 veckor är precis vad det kommer ta för dig att upptäcka hur otroligt bra du är egentligen...
Grattis mannen.. Vart är det du ska?! Ring nån dag så får vi snacka lite..
Tacka ja, tacka ja, tacka ja, tacka ja. Bli inte nån jämra Marx-brorsa som inte vill vara med i klubbar som har den dåliga smaken att vilja ha honom med.
Byta jobb är kul. Se på mig, jag har gjort det till en livsstil. Eller nej förresten, se inte på mig. Men gör det ändå. Det är bra för kroppen, men mest för själen.
Sämre chefer kan de omöjligt ha.
The only way is up. Ta det, för i helvete.
Det kan inte bli sämre och blir det lika dåligt blir det i alla fall på ett annat sätt.
Skicka en kommentar