rubriken då..

Om man kommer på något viktigt man skulle göra, för att två sekunder senare glömma bort det till förmån för en fundering om pappershandukar och vad ens kollegor skulle passa i för jeans. Var det viktiga då kanske inte så viktigt som man trodde från början.

Idag är det segdag på jobbet. Humörsadekvat musik i form av Weeping Willows hjälper mig att komma ihåg att jag är loj.
Jag vill åka hem och ta med kameran ut på promenad, skuggor hade temat kunnat vara om det inte var så jävla skugglöst ute idag.
Härregud. Jag kanske ska rycka upp mig och gå på bio eller öva lite gitarr/munspel. Jag kan redan spela Gubben Noak och When the Saints. Jag tänker att jag måste ha lite bättre låtar om det ska vara nåt att hänga i julgranen. Det är nästan lite skämmigt att sitta och göra ta-ida-övningar, fast ingen mer än jag är där. Men vafan. Ska man lära sig är det väl lika bra att resignera inför faktumet att man måste krypa innan man kan gå.
Det går allafall alldeles utmärkt att lära sig på ett A-stämt munspel, fast jag ska nog ha ett i C också, bara för att.
Jag tycker om mitt nya instrument. Det passar mig bra.

Jag gissar att den här bloggtexten hamnar i mångas anteckningsblock. Och nu ringer det på dörren också.. undrar vem det kan vara..