money rules -Not

Byt för pengarna säger dom. Men det är inte för att få bättre lön jag vill byta. Jag vill ha en bättre arbetsplats. Det här stället har förvandlats från en mysig hemmakväll med popcorn och öl, till en syjunta från helvetet där folk snackar skit och ingen vågar konfrontera när det blir konflikter. Jag och andra på min avdelning får stå till svars för saker som hänt för fem och sju år sedan, som dessutom redan är uppklarade, som i ett riktigt dåligt förhållande. När något är utrett så är det bara att gå vidare. Accept and commit.
Folk snackar skit och de som lyssnar vill bli kompis genom att visa att dom också har någon dålig erfarenhet med den personen, eller att dom "vet" något som den gjort.. Det var så skvaller föddes en gång på 1700-talet. Folk som ville vara med i den innersta kretsen började berätta om saker dom "visste" om kungligheterna. Det tyckte dom andra var så spännande så då fick man vara med.. lika tragiskt som löjligt.
Jag har fått höra saker som fått mig att gapa av förvåning. Jag skojar inte, min käft som annars brukar vara en verbal gödselspridare utan stopp.. hakan föll ner till bröstkorgen och jag kunde inte annat än skratta efter de fem minuter det tog mig att fatta att han framför mig menade allvar.
Jag har fått höra lögner som är så långt spridna att dom uppfattas som sanningar.
Allt för att den det gällde från början inte kunde öppna en dörr in till oss och ta upp det där och då.
Folk som inte vågar ta konflikter eller säga saker till rätt person, alltså den det gäller, får mig ärligt talat att nästan kräkas av förakt. Det är småaktigt att springa runt till andra och säga att den och den har minsann gjort det och det, utan att kolla upp källor eller ifrågasätta var "informationen" kommer ifrån.
Och allt det här är gjort av chefer på hög nivå. Jag och andra är till och med omtalad på ledningsnivå. Men inte en gång har någon av dessa herrar kommit till mig eller mina kollegor, eller någon annan inblandad för den delen, och frågat eller undrat eller ens talat om vad dom hört. Inte en gång har dom ifrågasatt eller visat vilja att "reda upp". Jag tycker det är fegt och löjeväckande helt enkelt och det gör mig jävligt förbannad.
Min enda räddning är min aggressionskontroll. Om det inte var för den så skulle det här gått ut som ett mail till berörda personer här för länge sen.
Så. Jag har inga fantasier om att det ska bli bättre här. Jag gillar mina kollegor och jag gillar det jag gör, men det känns inte rätt att stanna. Även om det känns som att någon får som dom vill om jag slutar så tror jag att det är så det blir.
Dom här töntarna till chefer kan man ju inte ha omkring sig. Speciellt den största tönten av dom alla. Jag önskar att jag kunde skriva hans namn här. Vad det nu skulle tjäna för syfte. Jag får göra som jag brukar, och vara the bigger person helt enkelt. Nu ska jag gå upp till honom och be om min uppsägningsdeal tillbaka. Jag ska vara så dötrevlig jag kan. För det är så man ger tillbaka.
Kill them with your kindness!