tvångstank

Jag har inte så många tvångstankar egentligen. När jag räknar så är det faktiskt bara två. Den ena fick jag redan som barn. Eller när jag var typ tretton tror jag. Det var på Öland. Jag hade precis träffat den sötaste tjejen på campingen, hon vars pappa såg ut som kungen. Vi stod utanför duscharna och pratade när jag plötsligt fick en känsla av att jag måste spotta henne i ansiktet. Jag vet inte varför, men det gick inte att komma undan den tanken. Jag gjorde det inte så klart. Jag är ju alldeles för sympatisk för att förnedra folk på det sättet. Men än idag kan jag få den där tanken i huvudet. Att jag måste spotta den i ansiktet som står framför mig. Gärna om det är någon jag nyss träffat. Jag har inte analyserat den tvångstanken djupare. Det är bara en knäpp grej. Jag skulle ju aldrig göra det.
Min andra tvångstank är lite värre. För mig då. Den handlar om att jag måste tugga på mössan. Stoppa munnen full med garn och tugga. Jag vet vad som kommer att hända om jag gör det. Jag kommer att få otäcka rysningar över hela kroppen. Men det måste göras.
Just nu sitter jag med mössan framför mig och undrar hur folk skulle reagera om jag stoppade den i munnen och tuggade som en besatt på den.
Jag kanske ska vänta tills jag kommer hem innan jag gör det..