dagens boktips

"Det här var en liten flickas favoritleksak", sa mannen. "Och ikväll är hon död, till följd av en meningslös olycka."
Jag sprang upp på mitt rum.
Jag slängde mig på min säng.
Jag stoppade ner ansiktet i kudden och tryckte hårdare och hårdare tills jag inte hörde något längre. Jag höll andan. Sen kom pappa in och tog bort kudden och la handen på mig och sa mitt namn. Jag grät. Han böjde sig ner och stack händerna under mig och lyfte upp mig. Han gjorde så där med mitt hår där bak och jag la huvudet mot honom. Han är väldigt stark.
Han viskade: "Det är bra, lilla gubben. Gråt inte."
"Jag gråter inte", sa jag. "Jag är en stor pojke."
Men jag grät. Sen sa pappa till mig att nån blir död varenda dag och ingen vet varför. Det bara är så. Sen gick han ner.
Jag satt på min säng en lång stund. Jag satt och satt.
Nånting var fel inuti mig, jag kände det inne i magen och jag visste inte vad jag skulle göra. Så jag la mig på golvet. Jag stack ut pekfingret och pekade med det på mitt huvud. Och jag tryckte av med tummen. Och dödade mig.

//När jag var fem dödade jag mig
Howard Buten (isbn 91-46-20052-5)

Köp!