dream my days away

Sitter och surfar runt på hemsidor med hundar. Dobermann, Weimaraner och Rottweiler är dom jag tittar på. Snygga, stora hundar med energi i. Sånna man kan jobba med och samtidigt ha som sällskap. Fina fina hundar.

Jag vill ha en hund igen. Det har kommit smygande under en tid nu. Jag ser att dom kostar och jag tänker att dom pengarna har jag.

Jag tänker att jag skulle kunna lägga tiden som behövs. Att det inte gör något att det blir svårare med vissa saker. Jag har definitivt råd att ha en hund. Jag har absolut viljan och kunnandet.

Hundar passar dig, sa någon och jag kände mig inte så lite stolt. Jag vet att jag är bra med dom.

Och det är ungefär där som jag börjar tänka annorlunda.

För vad är en hund egentligen. Vad är det den gör för en människa och vilken funktion fyller den i ens liv. Vilken funktion vill jag att min hund ska fylla egentligen.

Det första jag tänker på är att den skulle fylla ett tomrum. Hemma och i hjärtat. Det skulle vara något för mig att lägga kärlek och energi på. Något att engagera mig i, att komma hem till. Sen tänker jag att det skulle bli kul att börja lägga spår igen. Träna lydnad och lära dom trix. Utmana dom mentalt och fysiskt. Någon att tycka om. Kärlek och engagemang.

Fast det är ju tvärtom det måste vara. Jag vet ju det. Först engagemang, sen kärlek. En hund är inte ett surrogat för en människa.

Så. Det blir ingen hund. Jag får inte köpa en hund som får som uppgift att fylla ut mina ensamma dagar. Men drömma får jag göra.

Imorgon ska jag på utställningen i Älvsjö och låtsas att jag ska skaffa hund. Just nu ska jag kolla vilka uppfödare som ska dit. Säkert kan jag få klappa en Weimaraner där.

Men ta med en hem.. nä.

Först en flickvän i så fall. Så jag fyller mina behov på rätt sätt.