kräldjur

Jag har spenderat min helg på golvet. Bokstavligen alltså. Knäckte sönder hela ryggen i fredags och sen har jag ramlat omkring i min systers lägenhet som en full pingvin. En nerv sitter i kläm i ryggraden och den leker rysk roulette med resten av min kropp. Rätt som det är skickar den elaka onda signaler som gör att jag faller ihop som ett korthus. Det finns inget sätt att förutse vilka rörelser som utlöser smärtan så varje steg jag måste ta är en potentiell risk att få en blixt genom huvudet och resten av kroppen.
I lördags var det enda sättet att ta sig fram på att kräla på golvet som ett djur. Det bästa med att ha döont är att man får massa roliga piller av sina vänner och att folk gör en massa saker åt mig. Just nu har jag proppat i mig så mycket piller så jag måste hålla i mig i väggarna när jag går. Mina ögon far omkring som biljardbollar och rätt som det är knycker hela kroppen till i spastiska ryck av smärta. Ibland får jag hjärtattacker i armarna så dom helt domnar bort i ett par sekunder. Om jag vrider på huvudet för snabbt så hinner inte synen med, det går liksom i ultrarapid.
En sak har jag allafall lärt mig av det här onda. Man kan inte bita ihop hur länge som helst. Oavsett hur många piller jag äter så finns det onda kvar i kroppen.
Nu ska jag hem och äta Tradolan till middag. Undrar om man kan skölja ner med Baileys.