Det är ju ett drömscenario för vem som helst. Att någon lär känna en innan man ses. Jag gjorde det en gång och det gick bra. Vi är vänner nu, du och jag, och det känns bra på sitt sätt. Vi pratar aldrig om våra bloggtexter när vi ses, och jag tycker att det är skönt. Det finns ändå där i bakgrunden. Vi behöver inte ha bloggen som en ursäkt att ses och det är också skönt. Det finns ju så mycket annat att prata om än det vi skriver på väggen i tysta rummet. Jag kan vara Burt och ni kan vara Rudyard.
Jag läser många andra bloggar och vill gärna träffa personerna bakom. Det verkar ju vara underbara människor, alla dom där. Med samma tankar som jag. Samma problem och samma lösningar.
Att bli småförtjust i anne, mo, zoe och dom andra via deras texter är ett nytt fenomen. För mig och säkert för andra.
Det är som bakvända spray. Fast man aldrig ses i verkligheten. Eller nästan aldrig.
Samtidigt klagar man. På ytligheterna med dejting irl. På att ingen tycks vilja lära känna en på riktigt.
För oavsett hur anonym man är på sin blogg, för dom som inte känner en, så är det så här man vill att folk ska känna en. Det vore den bästa starten på vilket förhållande som helst. Om du törs.
Känn mig först, så vet du vem du träffar.
Så. Vem är jag.
Jag är han som skriver här på väggen i tysta rummet. Och mycket mer än så.
En vän till minne
2 dagar sedan
12 kommentarer:
Du på blogg är en sak och du i verklighet en sak, tillsammans blir det en hel person och man behöver båda. Är det inte så?
Så jag har en smart lösning:
Jag blir din flickvän, för att:
1. Jag känner dig på båda sätt, men har mycket kvar att lära känna.
2. Du känner mig på båda sätt, men har mycket kvar att lära känna.
3. Jag behöver kärlek, engagemang och lära mig lydnad.
4. När du ordnat det så kan du skaffa hund, det är ok för mig, även om jag alltid lyckas komma under hundar i rang.
5. Jag har mångårig erfarenhet av borderlinepersoner.
:)
Och du, hoppas dagen blir riktigt bra.
jag har en bättre lösning:
Jag blir din pojkvän, för att:
1. Jag känner dig nästan redan, eller i alla fall litegrann.
2. Vi känner inte varann på "det" sättet, men vi kan utforska det tillsammans.
3. Jag behöver manlighet, casual sex och komma ut ur garderoben..
4. Skit i hundjäveln och bli min egen bitch.
5. Vi skulle se söta ut när vi höll varann i hand.
S: Leave him alone, han är min.
Vem är jag att tävla med en kaninkokerska.
Precis.
Dessutom sover jag på vänster sida. Och du tar säkert plats över hela sängen.
Precis ja.
I min förra blogg sa jag alltid att den som tål allt om mej som jag skriver om mej i min blogg ska jag förmodligen gifta mej med, men sen insåg jag efter ett tag att folk verkligen tror att jag sitter och hittar på och försöker vara fyndig. Dom fattar inte allt allvar bakom många ord och fnissar bara där hemma å tänker "kul!" Å då får jag ju i princip bara bevisat att dom inte vill ha mej som jag e i bloggen, utan som när jag e lajv å tyst å inte avslöjar å svär för mycket...
*sneglar upp på föregående inlägg*
Jag tänker inte börja tävla dock...Jag vill själv vara första pris till nån glad vinnare.
många förslag här minsann. har jag sagt att jag är helt ok med gitarren också :)
jag är ett kap helt enkelt, så måste det vara..
vem är bordis dårå?
fast min lösning är bäst:
jag blir din tjej för att:
1. jag inte känner dig alls, vilket gör det hela mer spännande.
2. vi känner, som sagt, inte varann, vilket betyder: desto mer att lära känna.
3. jag behöver kärlek, fantastiska knull och någon som kan hantera mina flipp.
4. hundar är ingenting du behöver när du har mig, du kommer inte att kunna hantera bägge sorters hyndor.
5. skit i de andra, vem kan slå faktumet att du och jag var på samma bdr-spelning?!
zoe: du är inne på rätt spår där.
om du dessutom dansade hela spelningen så orkar du med mig också. ja, när jag inte har mina flipp alltså..
alla: överväldigande. lite smickrad blir jag av skribenten också. fast en sak; du får inte ha kostymen på dig hemma.
hmmm. jag dansade bara halva. behövde hinka i mig en massa vin först. dansade du hela?
jag vill minnas att jag hamnade i nåt slags komaläge av all dans efter typ halva konserten, men stod kvar vid scenen allafall. dom var smått fantastiska helt klart.
så, halva blev det väl här med.
Skicka en kommentar