fake it till you make it

Termometern är smutsig av våren och sommaren. Det röda i tunneln har expanderat till markeringen för tre grader. Plus. Det är alltså ganska milt ute, men i t-shirt och tunna bomullsbyxor känns det som minus.
Jag tittar en stund på ingentinget utanför och går tillbaka till köket. Inget här den här gången heller. Förutom flaskorna i kylen. För en timme sedan kom jag på att jag skulle ringt till R. Han ville spela gitarr. Det ville jag med men tankarna levde sitt eget liv och jag måste få bort det här trycket i bröstet innan jag träffar någon igen. Tittar på gitarren och tar efter en stund med den till soffan. Försöker spela mr jones men orden och ackorden passar inte ihop. Byter till I walk the line istället. Jag kan den och det låter hyfsat eftersom jag kan sjunga med låg röst. Spelar den tio gånger på raken och känner mig nöjd. En gång spelade jag för en flicka. Hon satt på golvet framför och applåderade.
Går och tittar på flaskorna igen. Ska man ha whiskey i kylen? Det blir allafall godare då så den får stå kvar där.
Jag har ont i kroppen.
Och ja. Idag tänker jag också, att jag skulle göra om det igen. Om jag fick chansen.
Hjärter dam är inloggad men jag vågar inte säga något. Det har hänt för mycket under tiden vi varit från varandra. Hennes liv är annorlunda. Mitt är samma.
Långsamt glömmer man bort allt
också träskor och gul blend i smyg
Men jag kommer ihåg våra låtar också.
Och jag undrar, hur länge jag ska behöva stå här och stirra innan himlen faller ner.