Idag var jag på mitt gamla jobb, som jag fortfarande refererar till som "jobbet", och lämnade in mitt passerkort och min mobil. Det var som i polisfilmer där hjälten måste lämna in sin pistol och bricka för att han dabbat sig. Eller som jag tror att dom känner sig som gör det. Jag la mina grejer framför vakten (ja, dom har vakter i receptionen..) som tittade myndigt på mig och sa:
-Var det allt eller..?
Sen klippte han sönder mitt välanvända passerkort och väntade på att jag skulle släppa telefonen.
Efter en sista koll i sms-lådan upptäckte jag att jag hade sparat undan massa sms från chefens dotter från när det begav sig, massa gulliga grejer faktiskt. Min separationsangst slog till och för ett ögonblick undrade jag hur jag skulle få ut alla meddelanden därifrån till min nya mobil. Det gick dock över på tre sekunder och jag valde istället option nr två. "radera alla" -> "ok".
Inge mer mess där inte.
2025
5 dagar sedan
7 kommentarer:
Jag gillar dig!
och jag dig
underbart
som en saga nästan
hur kan det bli annat med en ordkonstnär som du
du är så snäll. tack. jag gillar dina ord också. väldigt insiktsfull verkar du vara
Vad snällt sagt, känner mig dock inte så värst insiktsfull ikväll.. Så det var skönt att höra. Tack.
Skicka en kommentar