Jag har gjort bort mig en del gånger. Jag vet att det kan komma som en överraskning för många, jag som är så bra i övrigt. Till mitt försvar så gjorde jag bort mig mest då jag var liten. Eller alltså, när jag gjorde bort mig då var det lite mer pinsamt än om jag skulle göra det nu. Det värsta med dom här grejerna är att dom aldrig verkar försvinna ut minnesbanken. Jag tappar bort födelsedagsdatum och namn på flickvänner, men pinsamheter stannar kvar. Damn that bourbon.
Mitt tidigaste göra bort mig-minne är från lågstadiet. Jag läste en väldigt massa böcker när jag var liten. Bäst gillade jag dom små korta berättelserna ur nån bok jag inte minns namnet på, typ min skattkammare kanske. En del av dom slutade med raden "ur boken med samma namn" och jag tänkte efter ett tag att det där verkar vara en jäkla bra bok alltså. Kort och gott stegade jag ner till biblioteket och gick fram till receptionisten, eller bibliotekarie som dom vill kallas, och frågade om dom hade boken "Med Samma Namn".
-Samma namn som vaddå, sa hon.
Det var ungeför där jag insåg mitt misstag..
It still haunts me.
måndag, mars 31, 2008
då gjorde jag bort mig
Posted by .perpotator at 00:53
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hihi, du är allt bra knaasig du! :)
Förklarade du för receptionisten hur det låg till?
Hihihihi! :D
Jag vill höra fleeeeeer!
Skicka en kommentar