störtexponerad

Så fort jag ändrar en punkt i mitt cv på monster så ringer det tre rekryterare. Förra veckan ringde fyra stycken. Det känns lite konstigt eftersom jag själv inte tycker att jag är värd den uppmärksamheten. Jag har tagit upp det här med psykon såklart och hon undrar om det är jobben jag blir erbjuden som är för dåliga och inte jag. Pft, det är väl klart att det är jag tänker jag då.
Allafall så gav jag två av dom chansen att få träffa störtcolla mig under nån timme sådär. Intervjuer är min bästa gren, och är det dessutom nån som jag gillar på andra sidan bordet så blir det jätte kul.

Så jag träffade Jan-Olof [halvsnofsigt efternamn] vid ett stort hus i ett industriområde utanför stan.
Han var småtjock med en sån där halvcharmig gubbmage, kraftigt gråsprängt skägg och kraftiga händer. Sträckte fram den högra och presenterade sig som Janne. Jag gillade honom direkt. Han hade en mörk stämma som liksom mullrade på någon halvnorrländska och hans skratt var meddragande och högt.
En underbar människa helt enkelt.
Vi pratade om mig och mina erfarenheter i ungefär fem minuter. Resterande 65 minuter pratade vi om rymdresor, skidåkning, hur underliget det är med alla dom här företagen som finns. Vi pratade mycket om ett företag som han kände till som tillverkade gjutformar för plasmatv. Sen förundrades vi en stund över hur fantastiskt det är att det finns nån som tillverkar gjutformarna för tv-apparater.
Efter det skrattade vi högt åt bungyjump och snus.
När det var fem minuter kvar så erbjöd han mig ett jobb. Eller mer som; jag har ett jobb som du skulle älska. Sen berättade han lite och vi bestämde att jag ska få träffa dom nästa vecka.

När jag tagit i handen och sagt hej då (eller snarare tjena, vi ses) så gick jag förundrad men glad mot tunnelbanan. Jag tänkte att dom bästa jobbintervjuerna är ändå dom som inte innehåller så mycket jobbsnack. Det är även dessa som oftast gett mig jobben jag gillat bäst.
Sen fick jag svår separationsångest över att kanske behöva lämna mitt nya jobb.

Vissa saker förändras aldrig.