jobbjakt med högern

Det här jobbet skulle jag kunna söka. Jag har i stort sett alla kvalifikationer. Förutom att det var fem år sedan jag gjorde mina ciscocert. Man måste förnya med ett nytt prov vartannat år. Tänk att få jobba åt FN liksom. Med viktiga saker som att dra kabel och sätta upp voip-lösningar. Jag vet inte vad som flög i mig när jag såg den där jobbannonsen. Kanske var det tristess. Kanske var det att det var så tråkigt att läsa om Västbanken. Vad vet jag.

För övrigt så funderar jag på när jag kan börja träna igen. Och om det är rätt att åka till jobbet med ett viktigt papper. Och om jag åker, ska jag ge mig tillkänna då för mina kollegor så vi kan skratta åt min olycka och fika. Eller ska jag kanske bara posta brevet så dom fattar vilken sjukling jag är.
Jag ska fundera på det imorgon när jag går på modevisningen. Och på lördag när jag springer iväg på den där festen.
Det är inte så att jag inte förtjänar min sjukskrivning, det tycker jag att jag gör. Jag kan inte använda min jävla arm ju. Ibland grinar jag nästan för att vissa saker är förjävla jobbiga och gör ont att göra. Som att byta tröja eller se Flags of our Fathers. Det måste vara värt något ju, typ en sjukskrivning. Men betyder det att jag måste sitta inne som ett jävla kolli.
Jag svarar mig själv; Nej. Jag måste så klart göra saker jag klarar av. Som att gå. Mina ben är ju hela.
Eller tvätta och diska och laga mat. Eller blogga.