numb. not comfortably

Jag har upptäckt en oroväckande sak.
När jag liksom ska lyfta min vänstra arm, alltså överdelen,så går det inte. Det är som att muskeln inte lyder. Jag försöker som använda mina nervbanor som en supermänniska och liksom sända tanken medvetet till armen. Lyft armen! (eller som jag tror att en supermänniska skulle ha gjort)
Men det funkar inte. Vissa lägen fungerar. Som när jag ska lyfta underarmen. Men inget med överarmen funkar.
Jag tyckte det var lite småroligt i början, men nu vet jag inte längre. Tänk er att ni sitter med armarna vilande på ett bord, lite som när man lagt ner besticken för att babbla lite. Sen ska man klia sig på näsan. Man tänker bara, åh det kliar. Sen är det över på ett kick.
Men inte för mig. Jag kan inte det för min arm fungerar inte. Istället för att klia på näsan så gör den ingenting. Den bara ligger där. Inga muskelryck eller ens att det gör ont. Ingenting händer.
Fan. Det är lite scary.

Jag har alltid tänkt att om jag blir förlamad, då ska jag minsann vinna över det. Mind over body liksom. Lite som Beatrix Kiddo och hennes tår.
Men det säger jag er. Det funkar fan inte heller.
Nu ska jag lägga mig och jag hoppas att den här förlamningen inte drabbar nån mer del av min kropp. Och gärna helst inte något inre organ.
Jag kanske ska be en bön innan jag somnar.