För några dagar sedan pratade jag med en vän om tillit. Han undrade över såna saker man kan undra över när man är tillsammans eller när man är nära vän.
Jag tänker högt för honom och skriver här.
Jag utgår alltid från att folk är att lita på. Tilliten är hög och jag räknar också med att människor kan avgöra själva vad som är lämpligt att sprida vidare av hemlisar, och till vilka man kan sprida dom. Jag räknar med att mina vänner inte blåser mig. Så också flickvänner.
Nu är det ju så att man blir lurad ibland. En del sviker en och andra ljuger rätt upp och ner.
Efter ett tag säger vissa att dom 'blivit brända', och har fått svårt med tilliten, ett uttryck jag har lite svårt för.
Poängen är den här; När eller om du blir lurad så är det ju inte du som är den dumma och korkade. Det är ju den som bedragit eller blåst dig som är det. Om man blir lurad eller blåst så bli det med vetskapen att det är du som varit den bättre människan. Och fortsätt lita på nästa du möter.
Back to work.
måndag, april 28, 2008
om att lita
Posted by .perpotator at 16:29
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Bra sagt! *noterar*
Fint.
naivt
my: nu är det du som bokar fikatid med nån som du inte träffat på ett tag (typ moi). du verkar ha regriderat ett par steg här tycker jag.
Fika med mig idag då!
jag noterar också. skriver ner och kommer ihåg.
rätt inställning, men blir man inte försiktigare ändå? känner på det?
anne: jo det blir man nog. men jag tänker att grundinställningen ändå ska vara så. man får liksom säga åt sig själv ibland
Du kan vara min kloka man. Jag älskar dig.
Skicka en kommentar