antiklimax

Det är som en ny dag ute när jag vaknar. Igår var sångfågeln här. Vi satt i soffan tysta en lång stund. Sen låg vi med varandra. Ett hej-då ligg. Mellan det var det.. vet inte.. konstigt. Jag orkar inte längre tjata på. Vill inte vara med någon som inte vill ha mig. Orkar inte med någon annan känsla än ledsen.
Hon vill men kan inte. Hon tycker om men älskar inte. Det tar lång tid för henne att börja med det säger hon.
Hon vill inte kompromissa om dom enklaste saker. Rädd för att ha en relation. Rädd att vara med någon som bryr sig.

På natten skjutsade jag hem henne. Vi stannade och åt en sen snabbmiddag. Höll om varandra i kön. Pussades och pratades. Allt som vanligt. Fast under ytan (vi är inte ihop längre). Och på parkeringen kunde jag stått med henne hela natten och hela morgonen. Hon var så fin i ljuset från gatlyktorna. Det var här vi möttes när jag åkte hit första gången. Jag var lika nervös då som jag är nu. Ville inte säga att jag måste åka. Ville inte släppa taget. Känner kärleken men hör bara hennes ord. "Jag kan inte." Och sen säger hon att vi kanske ses igen och mitt hjärta hugger till i bröstet. Hopp.
Jag grät hela vägen hem.

Och idag undrar hon hur jag mår. Jag känner mig kränkt för att hon frågar. Tycker inte att hon har rätt att veta längre. Och hon borde veta hur jag mår. Hon är den som gjort mig ledsen och nu vill hon ha en reaktion som hon kan agera på. Den reaktionen är arg idag. Jag är arg för att hon har blåst mig. För att hon är en jävla fegis som gömmer sig bakom argument som på något sätt är.. fel. Dom låter fel. Det låter försvar och det låter narcissistiskt. Och jag tänker att än en gång har jag förväxlat borderline med narcissism.
Som att det spelar någon jävla roll längre.

Jag är ledsen för att du inte fattar att vi hade kunnat få det bra baby. Och att när du fattar det så kommer du inte att vara kvar i mitt synfält längre. Och jag är arg av samma anledningar.
Allt jag ville göra med dig.
Allt du ville göra med mig.
Inte starkt nog helt enkelt.

Nu ska jag sätta mig och stirra in i väggen ett par timmar. Och inte fatta någonting. Och du baby..
Jag ska undra vad du gör..