awk r/man/jag

Hur många gånger till ska man behöva öppna själen för en annan människa. Hur många gånger till ska man tänka att nu, nu är det rätt, det är det här jag ska satsa på. Och hur många gånger ska man behöva hoppas på någon annan. Har man inte nog med sig själv liksom.
Och terapi och psykologi. Pft! Det enda det har gett mig är förmågan att se andras tillkortakommanden ännu tydligare. Jättebra alltså. Tack.

Ignorace is bliss. Och imorgon ska jag leta upp nån som kan lobotomera mig så kommer allt bli så jävla bra. Sen kan jag börja knapra piller för att vakna, för att sova och för att må bra under tiden däremellan. Precis som alla andra. Och då, då kommer jag att träffa någon.
Fast just nu känner jag bara att jag ska ta den här ilskan och göra med den som man ska.
Ordna det bättre för mig själv.

Och nästa gång världen, eller nån i den för den delen, kommer och knackar mig på axeln. Då tänker jag plantera en domkraft i ansiktet på den. Då kommer ni att bli snopna era jävlar.