jag var på fejjan ok

Facebook. Den nya tidens Microsoft.
För oavsett vilken sida man står på så är fejjan samma sak som Microsoft för Mac-fans. Samma som Gud är för icke-troende eller kokta gröna ärtor för en med noll smaklökar.
Facebook är en av hundratals sidor som gör samma sak, samlar ens vänner och andra kontakter på en och samma sida. Men ändå den mest hatade sidan av de som inte gillar den. Jag är fortfarande lika detached som jag var för två år sedan. Facebook för mig är lika obegripligt som tofu, lakritsshots och avocado. Jag fattar inte vad som är grejen helt enkelt. Vad är grejen?

Jag har fejjan som en stor adressbok. Alla jag känner finns där, och det är bra. Jag kan använda det när jag ska ha min födelsedagsfest snart. Eller när jag vill att alla ska följa med på något jag gillar mycket.
Men sen då. Ibland loggar jag in. Jag får några mess lite då och då. Jag ser bilder på vänner eller gamla ex som jag inte träffat på flera månader och år. Dom gifter sig och skiljer sig. Dom skaffar barn och ny bil. Och laddar upp bilder på hela kalaset.
Jag laddar aldrig upp några bilder, jag byter inte status och jag står, till min babys förtret, fortfarande som "singel". Och jag orkar inte ändra. Det ligger inte i mitt intresse att visa hela världen vad jag gör just nu. Inte heller ska ni bry er om min civilstatus. Lika lite som myndigheter och marknadsbolag ska bry sig. Dom som verkligen står mig nära vet redan. Ni andra kan förtsätta med era liv som vanligt.

Och jag undrar vad facebook fyller för funktion som gör den så oumbärlig för många, eller några.
Jag undrar om det handlar om samma detachment, fast på ett annat plan. För hur många kommer att ringa mig och gratulera om jag skriver att jag ska få barn? Hur många kommer att vilja träffa mig och min fina flicka om jag ändrar min civilstatus?
Jag gissar att jag kommer att få några undrande mail. Kanske två. Eller faktiskt nog bara ett.
För det facebook gör handlar kanske inte om att föra oss närmare varandra. Vi får bara ytterligare en anledning att inte behöva engagera oss på riktigt, med röst, ögon och kroppsspråk.
Vi behöver inte ens lyfta luren och ringa för allt står ju redan där.
På fakking facebook.