spökhuset

Nu har min kollega varit här och kört sin superpedagogiska metod; skrämselpropagandan.
Syftet är att jag, när han lämnar mitt rum, ska sitta och känna mig helt sämst och att jag förmodligen inte kommer att kunna någonting när "det gäller".
Metoden för att uppnå syftet är att stå i ca tio till tolv minuter och tala långsamt med avgrundsröst om allt som kan gå fel, hur utelämnad man är när man är själv om det händer något samt att bolaget, om jag gör fel, kommer att få böter på vad jag har förstått uppgår till ungefär halva Sveriges statsskuld. Dessutom vill dom att jag ska veta att jag förmodligen kommer att glömma allt jag lärt mig nånsin, glömma alla verktyg och nycklar på kontoret, och med stor sannolikhet glömma vart allt i hela Stockholm ligger. Kanske till och med vilket håll Stockholm ligger åt.

Jag kan inte minnas att jag läste om den där metoden när jag pluggade pedagogik, men den verkar väldigt effektiv allafall. Jag gör allt för att stålsätta mig, men efter en stund så inser jag ju att jag förmodligen är så sopig redan, som dom säger att jag kommer att vara. När "det gäller".