hoppla

Nu är jag en believer. Eller alltså, inte på det sättet.
Efter att ha genomlidit en och en halv dag med "du lägger märke till.. slappnar av i.. sjunker djuuuupare.." och "preciiiiis sååå" så hade vi äntligen våra snabbinduktioner.
Efter en demo av läraren så skulle vi öva. Eftersom jag gärna vill veta vad liksom riktig trance (vilket för övrigt är ett ganska fånigt ord) var så bad jag läraren göra en snabbinduktion på mig. Jag tänkte att om det funkar så funkar det här. Och om läraren gör det på mig så bör det väl fungera. Lite så.

Jag satt ungefär som i toppen av fritt fall och blundade, väntade på att händerna skulle nudda så där och han skulle säga till mig att sova. Väntade och väntade. Inte helt optimalt kanske då man helst ska vara lite med avslappnad innan en snabbinduktion. Jag var rätt spänd och mina ögon levde ett helt eget liv bakom ögonlocken. Det var ganska störande för mig faktiskt.
Sen ryckte det till i hela kroppen och det blixtrade till snabbt bak i huvudet. Samtidigt hörde jag honom och kunde, precis som han sagt innan, inte värja mig. Det fanns bara ett att göra. Somna. Snabbt som fan gick det.
Jag vaknade till sans ganska snabbt igen. Dels för att jag blev så rädd av att det verkligen funkade, och dels för att han inte fortsatte med induktionen.
Sen gjorde vi en variant av handshake interrupt som funkade bra den med. Inte lika snabbt och shockartat som den första men jag slocknade som en klubbad säl.
Awesome!