recon me -99

I sittliften hände en helt osannolik grej. Det tog mig ett par timmar att smälta det och nu så här i retrospekt så tycker jag att det är helt fantastiskt. Vi sitter i full skidmundering med googles och allt och språkar om lite av varje.
Mitt i en mening avbryter tjejen längst ut och frågar mig; Ursäkta, men heter du Magnus?
Jag svarar att ja, jo det gör jag ju, och hon fortsätter med att berätta att vi jobbade ihop på TV-leverantören.
Jag ba; men det var ju tio år sedan, ganska precis nu i januari faktiskt.
Och hon; Ja, jag vet.. jag kände igen rösten och tänkte att det måste vara du.

Alltså vaddå. Hur bra minne får en människa ha liksom. Visst kommer jag ihåg vissas röster när jag ser gamla bilder, men jag vet inte om jag skulle kunna spika dom idag.

Jag skrattar och säger att jag måste ha gjort ett bestående intrtyck om hon kommer ihåg mig efter så lång tid. Speciellt eftersom vi inte ens jobbade på samma avdelning, och hon bara var där i ett par månader.
-Ja, säger hon, jag kommer också ihåg dig för att det var en av dom som jobbade där som hade bättre musiksmak än dom andra och det var du.

Och jag ba; Booya! Erkänt bra musiksmak sedan -99. Falafel!

Och nä, jag tog inte hennes jävla facebook. Men jag vet vad hon extrajobbar med.