Nu har jag varit medlem i Naturskyddsföreningen i snart fyra timmar. Jag måste säga att hittills är det en ganska så stor besvikelse. Ingen har kommit och berömt mig för mitt ÄKTA engagemang. Ingen har heller klappat mig på axeln och frågat mig om lov att slänga sin mugg i naturen, och ingen har sagt att jag är en väldigt god människa.
För hundra spänn i månaden kräver jag fan nån slags lagom allmän beundran alla fall.
För mina pengar köper jag loss några havsörnar per år. Jag sponsrar säkert någon liten lokalförenings knattelag i trädkramande samt bidrar till tryckandet av en fin tidning.
Och det bästa av allt; jag kan få hyra en fin stuga i skärgården för nästan inga pengar alls!
Eller det bästa kanske var att naturen får en chans till.. jag kommer inte ihåg vad det stod på hemsidan.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
4 veckor sedan
2 kommentarer:
Jag är medlem. (En knivig situation där jag yrkesmässigt var tvungen att ta ett medlemsskap för att behålla min professionella trovärdighet. Utpressning)
Man får en tidning också.
Det var en bild på en örn i senaste hann jag se innan jag slängde den. (Lämnade i återvinning)
Själv är jag "med" i Amnesty. Med tanke på vad jag betalar in varje månad och vad jag får tillbaks i korrespondens och medlemstidning etc. undrar jag hur mycket som går till t.ex. Dawit Isaak? För mig är det en vinstaffär.
Skicka en kommentar