Förut ville jag träffa henne av en mängd olika anledningar.
Nu vill jag träffa henne för att hon är fin.
Och sen drabbades jag av nån slags skuldattack. För är det inte lite ytligt att vilja ses just därför.
Eller gäller liksom det jag tyckte och ville innan som nåt slags feministiskt avlatsbrev?
Får man tycka att någon är fin idag utan att bli betraktad som en objektifierande mansgris?
Kan någon universitetsutbildad genuskunnig feminist svara på det här nu tack.
Vad är psykologisk trygghet och hur kan det skapas?
1 vecka sedan
3 kommentarer:
Jag tycker ju du är fin, och du tycker ju jag är fin.. Objektifiering behöver väl inte känna könsgränser?
vad menar du med fin? är att tycka någon är fin, tycka om utseendet? detsamma som att objektifiera? är det alltid fel att objektifiera någon?
amen. fin som i snygg så klart.
fin inuti är det bara gamla tanter som säger, om man säger. *säger*
ja, så du å mayday dårå.
Skicka en kommentar