godmorgon - tyst

Det är tydligt att dom inte får lära vanligt hyfs i skolan. Imorse frågade jag pryon lite artigt hur lovet hade varit, mest för att jag råkade gå in i köket samtidigt som honom. Döm om min förvåning när jag fick en detaljerad utläggning om allt från släktingar på besök till köbildning på resan från Södertälje till stan. Komplett med lite skratt och suckar. Jag fattar inte att min hjärna faktiskt registrerade nästan alltihop när resten av min kropp liksom gick in i komaläge redan efter andra meningen.
Alltså, jag ville ju inte veta så exakt. Varför fattar inte folk vanligt artighetssnack liksom. På frågan om hur helgen varit vill man ha typ max tre ord som svar; "jo tack bra" "bara fint" eller "bra, du?". Då kan man åtminstone få chansen att prata om sig själv liksom. Det enda ämne som är intressantare. Möjligen kan det räcka med ett adjektiv till svar.
Jag kanske måste understryka för honom att man faktiskt inte behöver vara bästisar på en arbetsplats för att arbetsuppgifterna ska gå bra. Det gäller speciellt honom. Dessutom, om jag vill skaffa mig nya vänner så väljer jag helst de som pratar så man förstår.
Dagen - Mig, 1-0.