bäst före närdå?

Mitt största problem (som jag har kategoriserat det just nu) är att jag tror att allt i mitt kylskåp är för gammalt. Det har blivit som en grej att jag inte kan äta saker från igår.
Jag köper frukostgegga som jag äter samma dag eller senast dagen efter. Nästa dag tar jag fram samma låda/tetra/burk och tittar på den och tänker; nämen det här är säkert för gammalt nu. *ställer tillbaka*
Sen fortsätter det med maten jag lagade igår eller mjölken som bara varit där i två dagar.
Jag fattar ju att bäst-före bara är liksom sista dagen på sätt och vis. Att man faktiskt kan äta osten en dag efter eller dricka juicen två dagar innan bäst-före. Men det blir liksom bara; nämen det här kan ju vara giftigt eller kontaminerat av det andra gamla i kylskåpet.
Jag fattar att det inte är så att det är för gammalt. Jag vet att jag fattar det eftersom jag inte slänger något (man ska INTE kasta mat). Inte förrän det är jävligt gammalt, sådär så att man ser att det är det. Då ba; nä fy va äckligt. *kastar*

Det ironiska är att jag kanske faktiskt tänker tvärtom om mig själv. Jag blir aldrig för gammal. Jag har inget bästföre-datum heller för den delen. Här springer jag på festivaler som den värsta tonåringen. Jag jobbar förvisso, men enligt några så är det av underordnad betydelse. Jag byter jobb lika ofta som en bekymmerslös tjugoåring och jag är ungefär lika impulsiv som en femåring.

Har det här ett samband tänker man nu. Använder jag maten i kylskåpet till att introjicera mitt åldrande i. Eller är det ett försök att förstå det här med ålder. Hur länge man faktiskt kan använda något eller när sista dagen är för något att göras. När jag tittar på den håriga osten från förra seklet, är det då inte nära att tänka att det här var något jag skulle gjort för länge sedan. Ätit osten/blivit rockstjärna.

Nu när jag funderar på det så blir det ganska tydligt att jag måste lägga in mig själv i folie och stoppa in mig själv i frysen.
Ja, eller sluta titta på när maten blir gammal. (obs. förunderlig metafor som jag själv inte förstår riktigt än)

Och med 'man' menar jag mig själv då.

Nu vill jag bara att nån hjälper mig med det här som jag tänker är/kan vara en förlängd/förnyad separationsproblematik. *hjälp*